Event of the year

Ringde en mamma och talade om att hennes dotter var på väg hem.
Hennes kommentar:
"Jaa, nu har ni klarat av ert kalas. Vi har vårt kvar vi......"

Jag kan dock säga att när jag ser min dotters lycka är det såååååå värt det.
Det är värt varje chips på golvet, varje utspillt saftglas över bordet och huvudvärken efteråt (ljudnivån var ganska så påtaglig, det är ingen lek att köra Sing Star med 12 tjejer med popstjärneambitioner).

Ett halvår kvar till nästa kalas.
Eftersom det gäller den yngsta så utgår jag från att det fortfarande kommer att kallas kalas.

Rester och party

I går var det äntligen dags för chokladbomberna.

Kvällens middag:

Mousserande med italienska charkuterier

Créme Ninon

Helstekt oxfilé med svampcréme, balsamicosås samt gratinerad västerbottenpuré

Chokladbomb

Det bästa med allt är att det finns RESTER kvar!
Dessa kommer att avnjutas i kväll då vi förmodligen ligger utslagna i soffan båda två och de två yngsta förhoppningsvis sover.
Om 3½ timma ska den äldsta nämligen ha sitt singstarparty (surt att fylla år mitt i sommaren och behöva vänta 2 månader på sitt kalas...).
Nya inslag sedan den äldsta började i skolan:

Det kallas party, eller tjejlunch. INTE barnkalas. Detta är mycket viktigt.

Bara tjejer är bjudna.

Chips ska inmundigas. Något som jag ser som förödande vad gäller graden av nedsmutsning i lägenheten. Det är både fett (transfett) och smulfaktorn är lika med 100%.

Dansstopp. Med hög musik. Gärna Sanna Nielsen.

Singstar. 14 tjejer skriker. Oavbrutet. Dessutom i mikrofon.

Den klassiska fiskdammen är död.

Så när vi har däckat de yngsta i kväll kommer vi själva däcka i soffan.
Med våra rester.
Jag älskar rester.

Inget inlägg i går

vilket beror på att min bror har blivit pappa, hans fru har blivit mamma, jag har blivit faster och mina små har äntligen fått sin efterlängtade kusin.
Grattis till de lyckliga föräldrarna!
Välkommen till världen vackraste nya lilla människoliv!

Ålder före skönhet

På samma ställe som jag köpte dagens sub händer följande:
Jag har beställt, betalat och väntar på min macka.
Bakom mig står fyra killar i 20-årsåldern (börjar bli så gammal att jag numera har svårt att bedöma ålder på de som är yngre än jag själv, något som jag hånade mina egna föräldrar för i ung ålder vill jag minnas, pay back time....).De väntar på sin tur.
Helt oväntat sveper en kvinna (runt 50, enklare för mig att bedöma eftersom jag har passerat 30-strecket?) in genom dörren och förbi killarna.
Hon beställer sin mat och vänder sig till det förvånade gänget:

"Jag har ju bara en kvart på mig, ni ser ju så unga ut, förmodligen i skolåldern, och ni har säkert över en timme på er".

Detta sägs på intet sätt ursäktande, det är snarare ett konstaterande.

???????????????????????
Är det OK för en vuxen kvinna att behandla sina medmänniskor på detta sätt?
Jag tycker inte det.
Föreställ er samma scen fast med två människor med olika hudfärg.
Det kallas diskriminering.
Åldersdiskriminering.

En riktig röra

Sen när ändrades receptet på Skagenröra?

Bråttomlunch med barnkalasärenden gör att jag måste äta något i förbifarten och valet faller på en så kallad "sub" med skagenröra.
När jag slafsar i mig den framför datorn (ingen bra datormat för er som är på jakt efter tips) så upptäcker jag att skagenröran är kryddad med curry!
Lätt kryddad visserligen, men det är liksom ingen ursäkt.
När jag äter skagenröra väntar jag mig något som i alla fall påminner om originalet.
Punkt.

Lite krydda

Trots min glädje över de stundande chokladbomberna på lördag så måste jag tillstå att jag i morse själv såg ut som en bomb strax innan den briserar (fast mer röd, inte så chokladfärgad).
För första gången skulle den yngsta gå till tvärbanan (kommunalt färdmedel i Stockholm).
Hon var på ett strålande humör vilket man kanske inte kan säga om mig.
Den yngsta har inte så långa ben ännu och går något långsammare än vad tidsramen tillät.
Kort sagt, vi hade lite bråttom.
Men vi hinner och när vi kommer till stationen så ser vi tvärbanan komma runt kröken.
Döm om min förvåning när det kommer EN ynka vagn åkandes.
Vagnen ser ut ungefär som jag föreställer mig en tunnelbanevagn i Tokyo under den värsta rusningen.
Det enda som saknas är de där brädorna som de trycker in folk med.
Väl vid Gullmars så visar det sig att det även har varit fel på tunnelbanan.
En vagn får vi stå över innan vi kommer iväg.
Enda pluspoängen var att vi slapp pisshissen eftersom vi inte hade vagnen med oss.
Att den yngsta höll på att klämmas i folkhavet ligger väl mer på minussidan.
Och så undrar SL (Connex) varför folk plankar?
Vem skulle betala för en service som denna i normalfallet?

My pride and joy

Nu finns det väl de som tycker att jag borde syfta på mina små, och visst är det så.
Fast min stolthet och glädje i detta inlägg syftar på vad som finns i min frys just nu, första lådan uppifrån.
Vi ska ha gäster på lördag.
Jag är som vanligt ansvarig för efterrätten (visserligen även varmrätten denna gång, men mitt största nöje är, och har, alltid varit efterrätten.
I frysen står nu 11 st små formar fyllda med en underbar chokladsmet.
Tina - jättegott - Nordström står för receptet som jag har tagit mig friheten att modifiera en aning:

4 ägg
1,25 dl socker
100 g smör
100 g mörk choklad
1 dl vetemjöl

Modifikationen består i att jag brukar ta hälften farinsocker, hälften vanligt strösocker och lägga till lite vaniljsocker.
Smörj formarna med smör och beströ dem med farinsocker.
Formarna ska sedan ställas in i frysen för att direkt gå in i ugnen ca 20 minuter innan efterrätten ska serveras.
Enligt receptet ska de stå inne i ca 30 minuter, men då missar man ju den härliga chokladlavan som väller fram när skeden bryter det spröda översta lagret av "chokladbomben".

Längtar redan till lördag.