Att blogga eller icke blogga.....

.....det är frågan.
Jag är sugen på att börja blogga igen!

Kära bloggläsare!
Jag gör nu ett litet uppehåll i mitt bloggande.
Trots att det är ett stort nöje att skriva här så känner jag tyvärr att det blir ännu ett måste i vardagen, som ändå är svår nog att få ihop.
Återkommer så fort deklarationer, årsredovisningar och annat roligt är inlämnat.
Tack för att ni har läst, kommenterat och gett mig bränsle till den här bloggen!

På återseende
/GoodGirl

Mensvärk och tandvärk på en och samma gång.
En MÅNAD tills jag får min "nya tand" och därför går jag nu omkring med ett gigantiskt suddgummi i munnen som ger ilningar upp till hjärnan om jag försöker mig på att tugga litegrann.
Flytande föda över påskhelgen?
Sprit?
Kanske lite dumt att kombinera sprit med den intelligenta värktabletten.

Gick till vår lokala Konsum och skulle handla ett par basala saker som fiskbullar (inte min böjelse, den yngstas) lite middag, müsli, frukt etc.

Gick därifrån med en påse sallad (=middag), men ändå med rånad plånbok.
Blev så förbannad på priserna att jag helt enkelt köpvägrade .
De är tamejfaan dyrare än ICA i Lindvallen som verkligen är helt utan konkurrens.

Att de bara hade en kassa öppen förutom de två talande gör-det-själv-men-betala-lika-mycket-kassorna ledde dessutom till en sällan skådad köbildning.

Precis nu, i en reklampaus, vill de påstå att kooperationens samverkan ger oss slutkunder billigare mat.
Nä, något bättre får ni allt komma med.
Sänk priserna till exempel. På riktigt.

Fredag, fredag, fredag......

Det är VÅR!
Det största beviset på att våren är kommen är den ytterst skitiga skurhinken med tillhörande mopp som nu står och skäms i badrummet.
Strax innan har de befunnit sig på båda våra balkonger.
Jag tog också ned julbelysningen!
3 april, det måste vara rekord.
Men julen varar ju ända fram till påska, så jag undanber mig klagomål från kreti och pleti.
Ha en underbar helg i solskenet!

Naturlagarna slår till igen

Hur kommer det sig att arbetsveckan efter en semestervecka alltid känns så oändlig?
Jag vill sova, fika, ta promenader i vårsolen.
JAG VILL HA HELG NU!!!!!!
Måste vara lagen om allts djävlighet som har slagit till igen.

Åsna mellan två hötappar, fast på ett negativt vis

Den äldsta har kommit upp i den ålder då de börjar med fritidsaktiviteter på allvar.
Nu händer det dock att dessa aktiviteter krockar med skolans inplanerade diton.
Min åsikt är att skola går före fritidsaktivitet.
Den äldstas körledare är av åsikten att det är tvärtom.
Plötsligt sitter jag och försvarar MIG SJÄLV (dessutom) för att jag lät dottern gå på det OBLIGATORISKA "Öppna Hus" som skolan i dag står för.

Körledaren säger med sin stränga röst (som jag kan tänka mig att hon använder när hon ska sätta sig i respekt hos sina elever) att "din dotter har mycket viktigt att tänka på här på kören!"
Jag får sitta i skämshörnan som en annan åsna och tacka och ta emot .

Va fan!
Är det någon som vet vad skolplikt innebär nu för tiden?
Det var bättre förr......

Att äta pizza får en helt ny dimension när den yngsta i familjen fortfarande kallar det för "pissa".

Vi har det bra, vi här bak i bilen

I går körde vi i princip non stop Sälen - Stockholm.
Ett litet kort stopp gjorde vi på Statoilmacken i Borlänge där bensin, Ahlgrens bilar, Svarta Katten och Zoo inhandlades (de senare en klar muta).

Den yngsta kände sig lite åksjuk och därför körde vi i korsdrag större delen av vägen.
Efter ett par vändor Uno, Yatzy och samt ett par besök i godispåsarna blev det ändock lite trist och tråkigt varvid jag föreslog att jag skulle läsa en bok.
Valet föll på "Bajsboken" och det var väl ungefär där som saker och ting så smått började urarta.
I ett avsnitt benämns anus (antar att det är lite för "vuxet" ordval för en barnbok) som "bajshålet" vilket, lite oväntat, min man tyckte var enormt lustigt.
Han upprepade detta ord ungefär varannan minut.
Strax därefter snöade den äldsta in på en låtsnutt från någon av de otaliga barnkanalerna och den yngsta och mannen var inte sena att hänga på:

Mannen: Bajshål
Den äldsta: jag e underbar
Mannen: JAG E UNDERBAR!!
Den yngsta: ja e undebar
Den äldsta: SÄG DET IGEN!
Mannen: Bajshål
Hi hi hi hi hi..........(de yngsta skrattar hysteriskt)
De yngsta: Vi vill ha bajs, vi vill ha bajs, vi vill ha bajs!!!!
JAG E UNDERBAR!
Jag e underbar!
Bajshål, JAG E UNDERBAR, IGEN pappa, igen, VI VILL HA BAJS!!!!
Hi hi hi hi, ha ha ha ha, bajshål........ja e underbar...........

Tur i oturen var att vi vid tillfället började närma oss Stockholms innerstad och slutstation, innan vansinnet var fulländat.
Även om jag kanske var en god bit på väg mot fulländing.
JAG E UNDERBAR!!!!!

Min man, sadisten

I natt har det snöat, minst två decimeter, och det är inte nådigt att ta sig fram i backen för en fyraåring.
Men det gör hon i alla fall med bravur.
Efter kommer den stolta fadern med videokameran i högsta hugg och märker kanske inte riktigt hur nära han kommer innan det är lite för sent.
Men van skidåkare som han är gör han en tvärnit framför den yngsta som på en sekund täcks av en moln av snö.
Alldeles stilla står hon.
Torkar med avigsidan av vanten bort lite snö ur ögonen och tittar förvånat fram ur den nyvunna snögubbedräkten.
Men hon gråter inte, inte hon.
Vi tar dock lunchpaus.
Någon måtta får det vara.

Glömde att nämna...

...att det är minus tio grader och ganska så blåsigt i dag.
Tackar högre makter för skidskola.

Status

Har blivit fälld en gång av den yngsta. I backen dock.
I går blev jag överträffad. Med råge.
Jag glider sakta förbi en man som håller på att hjälpa sin dotter till stående från liggande läga utanför liften.
På något fantastiskt sätt lyckas i stället han själv välta åt sidan, över mina skidor och landa med sina rakt upp i vädret.
Där ligger han som en skalbagge.
På platta marken.
Hysteriskt fnittrande talar han om för mig att det inte var meningen.
Dottern håller på att kissa på sig av kvävda skrattsalvor och jag lyckas hålla mig åtminstone en meter innan jag brister ut i gapskratt.

Det är alltid så skönt att känna sig liiiiite bättre än någon annan i backen.......

Jaha

Visste väl att jag inte skulle släppa lös kidsen till barnrummet på den senaste restaurangen vi besökte.
I det rummet huserade nämligen en väldigt hostig unge vars föräldrar gömde sig i något bås och lät ungen hosta ut sina bakterier över övriga ungar så att de själva skulle kunna äta sina ribs i godan ro.
I morse vaknade den yngsta med förkylning och lätt feber.
Inte bra när man ska åka skidor.
Solen lyser, det snöar lite lätt och vi sitter inne och tittar på barnkanalen.
Behöver min morgon caffé latte.
Nu.
NU!!!!!

Snorslick

Vi står vid sidan av liften och kollar in den yngsta i skidskolan.
Upprepade gånger åker en liten kille förbi.
Upprepade gånger slickar han sig på överläppen för att få bort snoret som rinner i snöstormen (jo då, vädret har slagit om).
När han åker förbi tredje gången säger min man: Åh, det berömda snorslicket.
Ville nog inte veta om att han var bekant med det beteendet.

Strålande solsken igen!

Nu ska jag ut och slåss med de andra päronen i liftköerna.
Det gäller att vara först, först FÖRST!!!!!

Liftwaffe

Vi föräldrar beter oss på olika sätt för att tillfredställa just våra barns behov.
En del blir överbeskyddande och vill helst inte släppa sitt barn utanför dörren.
Andra låter sina telningar göra precis som de vill.
Alla gör vi det förmodligen av kärlek till våra små gryn, med skilda resultat i slutändan....

I dag stod vi i liftkön, jag och den yngsta.
Framför oss står en mamma och till vänster om henne (i barnkön, där man inte behöver liftkort för att ta sig fram) hennes barn.
Allt är frid och fröjd tills plötsligt kvinnan i fråga ser att barnet är på väg fram till liften.
När hon ser detta är det precis som att hennes djupt rotade modersinstinkt tar överhanden.
Kvinnan kastar sig till vänster, skär med sina skidor rakt över toppen på mina, tar ytterligare sats och.......fastnar slutligen i den lilla röda skojiga portalen i skumgummi och plast, avsedd för de yngsta.

Om jag hade haft lite råg i ryggen så hade jag i bästa Lasse Åberg-anda ställt mig upp och skrikit LIFTWAFFE så att det ekade över fjället.
Men det har jag ju inte.
Det är ju därför jag startade den här bloggen.

Strålande solsken

Nypistat
Gnistrande snö
Snudd på ensamma i backen åker jag och den äldsta ned för fjället.
Även fast skidåkning inte kan räknas till en av mina passioner (de involverar mest ätbara ting...) så måste jag medge att det var en av mina finaste upplevelser.

Sedan var det ju inte fy skam att jag blev "tvungen" att stanna ca 20 ggr för att vänta in den äldsta......Med tanke på min åkteknik så behöver jag 20 pauser. Minst.

Nähä!

Klockan är tio (otroligt sent här i fjällvärlden om man inte jobbar här för då är ju natten bara bebis ännu har jag förstått).
För en vanlig tvåbarnsmor är det väl dags att sova.
I morgon vid 6-snåret blir man väl uppkickad igen.......
God natt!

Olycksfallsstatus

Alla är friska och glada (borde väl inte skriva det......lagen om allts djävlighet kan ju slå till). Men jag har själv gjort en vurpa. I barnbacken.

De säger ju att man ska skippa första och sista åket, men det här var faktiskt andra åket.

Skulle ta mig ner med den yngsta bredvid mig. Det var hennes andra åk också vilket kan ha bidragit till "incidenten".

På något oförklarligt sätt skär hennes skidor mina samtidigt som hon lutar sig bakåt vilket resulterar i ett platt fall på svanskotan för min del.
Nu kan tilläggas att min svanskota är ytterst "utstående" från resten av min kropp (naprapatens ord, I promise) vilket gör att den tar smällen.

Vi består alltså av tre glada och en lite stel familjemedlem.
Häppåre!

Det tar lite mer än fem timmar att åka till Sälen från Stockholm med en liten A-klasse (ni vet, den där bilen som ser ut som om det är en leksaksbil som någon galen professor har förstorat).

Fem timmar i bil kan bli en pina om man sitter där med en 4- åring samt en 7-åring som dessutom är systrar.
Men det blev det inte!
Trots avsaknaden av inbyggd dvd-spelare och TV-spel så gick det fenomenalt.
Heder åt barnen.

Någonstans i närheten av Bergshamra så frågar dock maken om jag har packat ned hans skidjacka. Jag svarar jakande på detta trots att jag vet att jag har hängt den i hallen och samtidigt lagt ned en flaska alcogel i en ficka (en liten egenhet jag har, fråga helst inte) vilket jag också hade talat om för honom.

Vid första rastplatsen hittar mannen (som är av det köpgalna slaget) en Haglöfs-outlet och blir otroligt sugen på en ny skidjacka, vilket jag bestämt säger nej till och ger honom det onda ögat (först då vet han att det är allvar).

När vi kommer fram till Sälen (OK, de yngsta var fantastiska, men tänk er den sista timmen som episoden i Shrek då Åsnan upprepade gånger frågar om de är framme och Shrek får ett mentalt sammanbrott) så har karln inte satt på sig skidjackan!

Alla vi andra sitter i våra skidjackor, men mannen har satt på sig sin dunjacka (eftersom det är så kallt i fjällen på kvällen, ha, ha, det rimmade!!!!) och förutsätter att jag har packat ned skidvarianten.
Jag kvävde ett utbrott á la Shrek, mannen fick sin nya jacka (om än inte Haglöfs, eftersom han är en klok man och tänkte på sin något mer ekonmiskt lagda hustru) och allt slutade med solsken och lycka (??????)!
Det gäller att välja sina strider, som barnpsykologerna brukar säga.

Skulle ALDRIG....

.....och jag menar ALDRIG vara med i Robinsson.
Möjligtvis skulle det enda skälet kunna vara att man går ner minst tio kilo om man har förstått trailern rätt.

Jag är ju rätt bekväm till min personlighet.
Jag var t.ex. den enda som började gråta (hulkgråta, med riktiga tårar och rinnande snor) när vi kom fram till Hotellet från Helvetet i Hamamet, Tunisien.
I 14 nätter låg jag lika stilla som en vandrande pinne (stillastående då) för att slippa känna det noppiga, inte särskilt rena, lakanet.

Det enda som kändes rent till slut, var spriten som serverades i hotellbaren.
Men eftersom diskningen av glasen inte heller levde upp till Stockholmsstandard så kände jag en viss motstridighet även där.

Tilläggas kan också att vi var magsjuka 10 dagar av 14. Alla fyra. I omgångar.

Nä, en luftkonditionerad svit med minibar och room service ska det vara.
That's me.

Det goda vinner alltid

Jag står i köket och förbereder middagen.
Som alltid hör jag barnens gälla röster genom steksorl och rinnande vatten:

Den äldsta till den yngsta: Du vet att det goda alltid vinner .

Den yngsta: Jaaaaa.....?????

Den äldsta: Men du förstår inte! Det GODA vinner ALLTID.

Stackars barn.
En mindre vacker dag kommer de att bli varse att så inte är fallet....
Sånt e livet

Tror att de har kollat lite för mycket på Winx Club.

Kräkkarantän någon?

Jag har kommit något på spåren.
KAN det vara så att magsjuka numera grasserar ca 6 månader om året för att 99% av alla föräldrar inte förstår ordet kräkkarantän?

Om det nu är så att ALLA i familjen faller som furor med ca 1 dags mellanrum, HUR kan man då komma på tanken att skicka iväg de potentiella bakteriebomberna (=barnen som ännu inte har börjat spy) till dagis när resten av familjen ändå är hemma?

Händer med jämna mellanrum har jag märkt.
Men nu är jag extra upprörd eftersom vår familj ska åka i väg på skidresa på söndag.
Vi vill INTE falla som furor nu. Då riskerar nämligen denna semester att plöja i diket.

HUR TÄNKER FOLK?
Skärp er omedelbart för faan!
Det tål att sägas hur många gånger som helst.
Ni sparar VAB-pengar, tid, och framförallt går smittan inte runt I SEX JÄVLA MÅNADER OM ÅRET.

Apropå respekt för andra......

I går tränade jag på min Wii Fit.
Då jag hade avverkat en halvtimme plingade det till lite trevligt och jag fick en guldstjärna för att ha hållit ut så länge.
Fantastiskt.
Känns nästan som om Nanny-aktuten har varit i farten med sitt system av ris och ros.
Tänk om jag bara hade tränat i tio minuter, då kanske jag hade blivit utkickad till "The Naughty Corner"....

Måndag morgon

Hur trevligt är det inte att börja dagen med..........
ETT DISKBERG PÅ JOBBET?

Jo då. När jag glad i hågen stegar in på jobbet så möts jag av en överbelamrad diskbänk, fylld med kaffekoppar, halvfyllda med gammal surt kaffe och ännu surare mjölk.
Ett par burkar halvfyllda med gammalt stinkande ris och som grädden på moset fanns det varken kaffe eller mjölk kvar.

Diskmaskinen stirrade hånfullt på mig, full till bredden, men inte diskad.

Vi vet alla att städerskan kommer fredag kväll.
Är detta ett skäl till att låta sin skitiga disk stå, att lämna gamla matrester och ge blanka faan i att tömma papperskorgen som svämmar över alla bredder?
NEJ. Det är inte OK.

Skulle du lämna köket på det här sättet hemma?
Förmodligen inte va?

Respekt!

HAHAAAAAAAA!!!

Nyheterna och reklamen är över och JAG ÄR VAKEN!!!!!!
Känner att jag har en fin chans att klara det här i kväll.

Taskig blogghelg

För mycket städa, tvätta och jobba.

Som vanligt är det nu Beck och jag provar med en ny strategi:
Jag slösurfar medans jag tittar.
OK, jag kanske missar en detalj här och där, men jag kanske ÄNTLIGEN FÅR SE DET FÖRBANNADE SLUTET av filmen.

Dessutom kan jag inte dricka kaffe eftersom stressen har tagit magkatarren till en helt ny nivå, vilket gör att jag får koffeinabstinens med påföljande huvudvärk och ett jävligt humör.

Kan inte utlova bättre utsikter för veckan som kommer heller, med tanke på att det ska ut en sjuhelvetes massa löner och månadsrapporter innan jag får en veckas semester.
Dygnet har trots allt bara 24 timmar varav jag måste sova MINST 8.
KLYSCHAVARNING!!!!!!!:

Livspusslet.........

Detta inlägg kan sammanfattas med ett enda ord: porslinskrona

Pga att en av mina två amalgamfyllningar från tidig stenålder har expanderat (vilket tydligen är mer regel än undantag förstod jag på tandläkaren) så sprack en av mina tänder.
Nu behövs det en porslinskrona för att laga det som tandläkaren lagade för x antal år sedan.
Makes sense?????

Förresten, det räckte inte med porslinskrona, det kostar ju 2 200 pix också.
EFTER det att försäkringskassan gjort sitt.
Lägg sedan till 2 150 pix för de två hål som gjorde storstilad debut under mina två graviditeter och nu har utvecklat sig till vuxna hål som kräver lagning.

Fan, vad kul det är att lägga ut 5 lax på munvård (jo, undersökningen i dag kostade också).
Verkligen.

Ronny & Ragge

Jag har en egen Ronny&Ragge hemma.
Hon vet inte om det själv, vilket gör det hela ännu mer fantastiskt och varmt i mammahjärtat.
För ca ett år sedan uttryckte den yngsta sin enorma glädje när Barnkanalen började visa den gamla 70-talsklassikern "Lilla Spöket Laban":

Mamma! Det är Lilla Pöket Laban!!!!!!

Så lite tid, så mycket att göra

Jobbar
Hämtar hos dagmamman

Här skulle man kunna tro att det kan komma att stå: lägger mig i soffan och tar det lugnt, men icke. I stället fortsätter eftermiddagen i ett minst sagt intensivt tempo:

Hemma finns den äldsta och hennes kompis, eftersom vi agerar barnvakt. De blir osams upprepade gånger varvid jag måste leka fredsmäklare (helst vill jag bara skrika åt dem att för i helvete hålla sams det-gäller-ju-bara-en-timme-eller-två, men inser att det skulle vara lite väl magstarkt).

Tillreder 6 st auberginer, genom att dränka dem i olivolja och vitlök för att sedan steka dem i två pannor för att det ska gå fort. Det gör det inte.

Bakar en gigantisk sats biscotti eftersom dessa och ovanstående auberginer ska med på en internationell afton i skolan i morgon (kan redan se framför mig hur tre klasser och deras föräldrar går loss på buffén med smutsiga fingrar. Hur alla har tillagat sin mat hemma vill jag nog inte ens veta, usch).

Beställer hamburgare som mannen hämtar. Vi utfordrar barnen.

Släcker ett par eldar till - ju tröttare, desto mer skrik och panik blir det.

Det borde vara förbjudet av skolan att kräva att en hårt arbetande tvåbarnsmor ska ställa sig och göra buffémat som ingen kommer att njuta av ändå, eftersom allmänt kaos kommer att råda.
Rapport kommer i morgon - om jag inte har gått under vid det laget.

Tänker inte ens gå in på kollektivtrafiken som drabbade mig i dag. Ni vet vad jag tänker och tycker om den, och dagens äventyr bättrade inte på anseendet.

Har hittat något nytt att reta mig på:
Människor som sms:ar samtidigt som de går gatan fram och mejar ner oss övriga om vi inte fort som faan väjer undan.

1. Vi har högertrafik här i Sverige, gå ÅTMINSTONE på höger sida om ni inte har vett att se er för.

2. Gå åt sidan och skicka ert SMS om det nu är så livsviktigt att få iväg det.
Killar (och en hel del tjejer har jag blivit varse, men det är ju så kul att cementera könsrollerna) brukar dessutom inte vara särskilt skickliga på att göra två saker samtidigt, så man kan tycka att det skulle vara enklare att koncentrera sig på en sak i taget.
Det finns liksom inget utrymme för att dessutom hålla koll på eventuella medmänniskor som kanske skulle GÅ I VÄGEN.

3. Skit i att sms:a. Befinner du dig i en nödsituation på liv och död är det förmodligen mer effektivt att ringa 112.

Renad

Om jag höll på att bli sjuk så torde det eventuella viruset ha åkt ut med en farlig fart under föregående timme.
Jag har gråtit och bölat som den värsta Helena Bergström (minus det rinnande snoret, jag använde pappersnäsdukar).
Det fanns liksom ingen ände på tårarna och jag kommer vara tvungen att dricka minst en liter vatten innan jag går och lägger mig för att återställa vätskebalansen.

Nej, inget hemskt har hänt mig eller någon av mina närmsta.
Jag har bara tittat på Spårlöst försvunnen.
Labil? Jag?

Näääääää.........

Rester

Tror att jag har nämnt det i ett tidigare inlägg, men det kan inte sägas för många gånger.
Rester rules!
I dag fick vi smörja kråset med resterna från gårdagens middag hemma hos bror och svägerska.
Det smakar alltid bättre dagen efter!

Kanske för att man inte har slitit arslet av sig precis innan middagen och sedan är på språng under hela middagen för att rätt nummer två och tre ska serveras.

Kanske för att maten har stått till sig i kylen.

Kanske för att man drack ett par glas vin dagen innan och inte för sitt liv skulle orka slänga ihop ännu en festmåltid på söndagseftermiddagen.....

Tänkte för övrigt försöka kolla på Beck i kväll igen.
Pappa, du kanska kan maila mig upplösningen i morgon?

Kock

Har nu tjänstgjort som kock på brorsans middag.
Är trött.
Ska sova.
NU.
Blir inte roligare än såhär idag. Att vara kock är ett hårt jobb.

Nu ska vi vara glada och vinkelman.....

Nu ska vi var glada och vinkelman, brukade min far kläcka ur sig, oftast när min mor var på ytterst risigt humör och helst ville bli förskonad från uttryck som ovanstående.
Fråga mig inte vad det betyder, för det vet jag inte än i dag.
Eventuellt (eller ganska säkert faktiskt) kommer min far att kommentera detta inlägg och då kanske vi får klarhet i detta.

Dock tänkte jag på uttrycket och lyckades i alla fall framkalla ett leende på mig själv när jag i dag som vanligt stod och väntade på en tunnelbana som inte kom, i ett folkhav som var som ett stim spigg i vårrus ute i skärgården.

Alltid kan det glädja någon.

Nu ska vi vara glada och vinkelman!

Choklad

Min kropp längtar efter choklad efter att ha hört ordet tax free i Arlandaprogrammet.
Andra tänker förmodligen på billig sprit, men inte jag.
Den längtar så mycket att mitt psyke allvarligt överväger att ge efter för det rent kroppsliga begäret och gå till chokladlådan.

För att väga upp kan jag ju alltid köra ett yogapass på min vän Wii, som då förmodligen kommer att upplysa mig om att jag har gått upp ett kilo till.

I kväll

..visar 3:an ett program om vad som händer och sker på Arlanda.
Frågan är: vill man veta?

Rädd för Rosing

I går halkade jag av misstag in på "Den rätte för Rosing".
Efter ca två minuters aktivt tittande var jag redo att utnämna programmet till kalkon of the year, mest pinsamma reality showen under 2000-talet eller något annat mindre smickrande.

Jag nedgraderade till passivt tittande (vilket betyder att jag surfar samtidigt) och blev inte direkt mer imponerad längs vägen.

Först kan man konstatera att det inte kommer ut särskilt mycket av värde mellan hennes svullna läppar. Vilket är OK, men att hon väljer att visa upp det för hela Sverige (nåja, såg på Aftonbladet att tittarna hade svikit, mycket märkligt......) känns på något sätt mindre genomtänkt.
Att de potentiella pojkvännerna dessutom går med på att framstå som ärkepuckon är ett kapitel för sig.

Det enda jag kan minnas är egentligen en ständigt krampaktigt leende Rosing och hö-hö-ande grabbar som dunkar varandra i ryggen och ständigt försöker komma åt att smyga armen om kvinnan med stenansiktet för att komma åt att tafsa på silikonet.

Ni hör själva - TV på stenåldersnivå, man blir ju rädd.

Tjuvar!!!!!

Jag skulle vilja lägga in en anmälan till polisen.
Det är någon som helt fräckt har knyckt 40 minuter av min ytterst dyrbara fritid.

I morse satt jag på tunnelbanan (ja, den med en pod-radio installerad, men jag hade inga lurar, bad luck helt enkelt).
Jag satt där i ca 30 minuter.......MELLAN MEDBORGARPLATSEN OCH ODENPLAN!
Alla som bor i Stockholm förstår att detta är orimligt lång tid för att ta sig mellan ovanstående stationer.
Allt detta beroende på ett signalfel eller liknande.
Jag ger mig faan på att de helt enkelt blandar och ger när de måste skylla på något vid förseningar.

Vi har drabbats av ett :
Vagnfel
Signalfel
Sjukdomsfall vid station X
Vandalisering

Lägg märket till att de alltid drabbas.
Det är ju VI som drabbas!!!!

Inte helt oväntat var Tvärbanan (som vanligt) försenad och perrongen var så full att knappt alla kom på.
Där har ni resterande 10 minuter av min lediga tid om det var någon som inte fick ihop ekvationen eller trodde att jag var fullkomligt sifferblind.

Wii Fit rules!

Har precis avslutat ett litet work out/yogapass tillsammans med min nya bästa vän, Wii Fit (nej, jag är tyvärr inte sponsrad....).
En helt fantastisk maskin som mäter BMI och hejar på när du gör solhälsningen samtidigt som du håller på att trilla omkull.

Ett litet moln på himlen är att den i går talade om för mig att jag hade gått upp ett kilo i vikt - på en dag.....
Då var jag nära att göra slut.

Men nu har vi blivit vänner igen sedan den utnämnt mig till yoga master.
Kan bli ett skakigt förhållande det här......

Barn och fyllon nr 3

I går var vi på after work.
En ganska sen afton med ganska mycket vin, för att vara after work, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Nu ligger vi på soffan.
Den äldsta tittar långt på sin far och frågar helt oskyldigt, så som bara ett barn kan fråga:
Pappa, är du sjuk?
Pappa: Neeej, varför undrar du det?
Den äldsta: Du ser ju sjuk ut.

Vi drack inget vin i kväll.
Häppåre

Fick inte sova

Därför blev det inte en särskilt produktiv dag bloggmässigt sett.
Efter att ha blivit väckt vid halv sju-snåret så var jag tvungen att gå och lägga mig igen vid elva.
Lyckades få tio minuters frisk luft, vilket är rekord för de senaste tre dagarna.

Sedan kom dotterna hem från sin kompis som hade fått 38 graders feber....
Faan! Kan inte folk hålla reda på om deras ungar är sjuka eller inte?
Hur svårt kan det vara egentligen?

Frågan är nu om den äldsta ska slippa bli sjuk igen efter halsflussen som hon just har avslutat penicillinkuren för.
Är så förbannat trött på oansvariga föräldrar att jag allvarligt överväger att ta mig in i politiken och snarast införa lag på alcogel och feberkoll innan man kommer in på skolan (det är sant, de har detta i Japan, innan man får lämna på dagis).

Förädrar - skärp er!

Om du gillar denna blogg...

...så kanske du även gillar......
Adaktussons agenda!!!!!!!
Jag förstår verkligen inte vad bloggtoppen baserar detta påstående på?
Ett mysterium.

Det blev en mycket sen....

...after work....
Kom väl hem för en timme sedan.
Konceptet att ha after work hemma hos sig själv är både billigare och trevligare för alla parter.
Man vet att det inte kommer att dyka upp några pervon som vill tafsa och ge skamliga förslag.
Vinet är billigare (gratis faktiskt i det här fallet) och toaletten är ren.
Tips från coachen: Bjussa på after work hemma hos dig själv, en garanterad succé.

Är inte så arg i dag, mest trött.
Får komma igen i morgon när jag (förhoppningsvis) har fått sova ut.
Eller så kommer jag att lida av sömnbrist och vara jävligare än någonsin.
Det får tiden utvisa.

God natt!

15 minuter

15 minuters väntetid är en ganska lång tid om man betänker att det tar mig ca 20 (om jag har flyt) minuter från hemmet till jobbet.

15 minuter tog det i morse innan Tvärbanan behagade komma.

Jag är hemskt ledsen.
Jag vet att detta är ett återkommande ämne och att jag börjar bli lite trist och tråkig, men jag kan liksom inte släppa tanken på de sjukt dåligt planerade kommunikationerna där jag bor.

Dessutom så hjälper det inte att klaga har jag insett.
Men jag gör det ändå.
Faan vad skönt det är att klaga.

Visdom i vardagen

Jag och mannen sitter vid matbordet och äter middag.
Barnen har som vanligt blivit klara fortare än fortast och lägger pussel på golvet då plötsligt följande konversation utspelar sig:

Den äldsta: Jag har pruttat!
Den yngsta: Men det hördes ju inget....
Den äldsta: Nä, det är såna där som inte hörs. Såna som luktar!

Jag älskar hur vår äldsta delar med sig av sin visdom till sin syster.

Sportlov och tvärbana

I går stod jag återigen på Gullmars och väntade på den förbannade Tvärbanan.
Som vanligt fanns det ingen information att tillgå och när den äntligen kom så var det i form av en kvinnoröst som i princip viskade fram budskapet att det var förseningar.
Det gjorde inte saken bättre att den tunnelbana som körde förbi dränkte det lilla som gick att höra.
Som grädden på moset är det sportlov vilket resulterade i att det stod ett gäng ungdomar på plattformen som ömsom skrek ömsom bankade på allt de kunde komma över, inklusive tunnelbanevagnar som körde förbi.
Jag har aldrig varit ett större fan av gäng i alla dess formationer, eftersom de har förmågan att elda på varandra vilket tyvärr oftast resulterar i att individer gör och säger saker som de kanske inte skulle ha gjort annars.
Att klockan var 10 på kvällen gjorde inte situationen bättre.

Direktbuss från stan tack.
NU.
Tack.

Hård helg

Äntligen hade jag lyckats övertala mannen att titta på "Beck" med mig i går kväll.
På ett villkor från hans sida naturligtvis.
Dock kändes det inte så krävande.
Han ville ligga i sängen och titta vilket jag mer än gärna gick med på.
Efter 20 minuter somnade han.
Efter 30 minuter somnade jag.
Nu har jag säkert sett början av minst 10 Beck-filmer.
Det tar sig sa mordbrännaren.....

Illusionernas mästarinna

Vi skulle ha en trevlig familjestund.
Alla fyra skulle tillsammans ta del av familjespelet "Pettsson och Findus".
När jag tänkte igenom scenariot, innan jag bestämde mig för att kläcka förslaget, såg allt så underbart ut.
Som i de där tyska reklamfilmerna för yoghurt eller Toffifee.
Vi sitter tillsammans på golvet i barnens rum, skrattar, hjälper varandra och runt omkring oss är det liksom ett mjukt gyllene skimmer.

Verkligheten blev något dystrare än illusionen.
Mannen var lite motvillig till förslaget redan från början, men gav till slut med sig.
Barnen blev osams omedelbart bums om vems tur det var, vilket snarast resulterade i inte bara en, utan två gråtattacker från den yngstas sida.
Den äldsta höll bara sammanbitet för öronen och såg ut som om hon hade blivit överkörd av en truck ungefär.
Mannen försökte spela snabbt för att få slut på eländet och jag fick regelbundna hysteriska skrattanfall av situationen vilket inte alls uppskattades av barnen.

Ungefär allt som stämde med min gyllenskimrande bild var att vi alla satt på golvet i barnens rum.
Men det är ju inte illa!

NU FÅR DET VARA NOG....

....tycker mannen och hotar med att han ska skaffa sig en "kontrablogg".
Moa ha ha ha ha ha ha.......

I morse...

...deklararade mannen att han VISST kunde tänka sig en utflykt, liknande den jag nämnde i går, nästa helg.
Visste ni om att han har väldigt taskigt närminne?

Trött

När jag har gått och lagt mig sent vill jag gärna sova längre på morgonen.
När den yngsta har lagt sig sent vaknar hon tidigare än vanligt.
Tycker inte att hennes beteende känns helt logiskt.
Måste nog förklara det för henne.

Vackert väder

För en jävla gång skull är det strålande solsken och gnistrande snö i det annars så gråa och blaskiga Stockholm.
För en gång skull kommer vi ut tidigt för att suga musten ur det fantastiska vädret.
Vi tänker långpromenad.
Det tänker inte de yngsta som dessutom håller på att kurera sig från halsfluss/feber.
Efter ca 100 meter börjar de klaga på att de har ont i benen, är trötta och inte orkar gå.
Efter ytterligare 100 meter och en gråtattack kommer maken med den fantastiska idén att vi alla i stället ska åka och storhandla "tillsammans, det blir väl roligt?".

Jag försöker att förklara varför det inte kommer att bli roligt:

1. Jag blir som den värsta pms-häxan ni kan föreställa er pga barn som inte kan stå stilla och är överallt med sina små händer som de sedemera stoppar in i munnen för att riktigt bana väg för alla de bakterier som frodas på kundvagnar och annat.

2. Barnen är bara - jag upprepar - BARA intresserade av godishyllan och djurtillbehören.

3. Förresten. Jag reviderar punkt två. Den äldsta lyckades tränga sig fram i delikatessdisken och tvingade min man (enligt hans egen utsago) att köpa både Skagenröra och löjrom. Båda två raidade förresten hårtillbehörshyllan också och hävdar att de kommer att betala ur egen ficka.

4. Till slut exploderar jag likt en vulkan sprutar ut lava (vad det kommer ur mig tänker jag inte gå in på närmre eftersom det blir så fult språk då vilket min mor starkt har opponerat sig mot.)

Men visst åker vi och storhandlar tillsammans.
Och jag lyckas hålla mig ända fram tills vi ska betala lunchen i drive in-luckan på Mc:Donalds och den äldsta gråtandes anklagar oss för att inte ha berättat att det fanns milkshake

Undras om maken kommer att föreslå en dylik utflykt nästa vecka också?

Kan någon tala om för mig.......

...hur det kommer sig att VARJE GÅNG jag har ett jobbsamtal så brakar ungarna ut ur sitt rum med buller och bång och får mig att framstå som den mest osorterade morsan i universum?
Har jobbat hemma nu sedan i onsdags.
Det börjar sätta sina spår.

Ostbågar

är hur gott som helst.
Synd bara att man får en andedräkt som en hund som inte borstat tänderna på flera år.
Tur att man är gift.
:)

Blodsockerfall

I dag glömde jag att äta lunch.
Mitt i lönerna (som var många och komplicerade) gav jag barnen en rejäl lunch och glömde av mig själv.
Vid middagen var jag svimfärdig och såg ostpajer, choklad och parmaskinka flyga runt mitt förvirrade huvud.
Tror att jag gnällde lite på barnen också, men jag lider av svår minnesförlust från denna svåra timme så jag minns inte riktigt. Bad i alla fall om ursäkt, för säkerhets skull.

Note to self: Glöm inte att äta, du blir så himla konstig då.

Filmjölksfasa

VARFÖR har en del mejerier fått för sig att det är så fantastiskt bra med den sån där "pip som går att liksom veckla ihop"?
Tänk trög yoghurt.
Det rinner trögt ur förpackningen och det rinner lika trögt tillbaka.
Orkar jag vänta på att den sista slatten rinner in i förpackningen igen?
Svar nej.
Vad händer då?
Jo, när pip-fan vecklar ihop sig så rinner den där förbannade slatten ut och smetar ner hela förpackningen.
Det har hänt mig varenda morgon den här veckan.
Ska byta filmjölksleverantör nu.

Förresten....

....lite förbannad är jag allt på Twitter.
Den där j...la sidan fungerar ju inte alls.

Har inget att vara arg på idag!

Penicillinet börjar verka på den äldstas halsfluss, brorsan kom med utsökt sushi till lunch, underbara blomsterbuketter av mor och far samt från mina kolleger, fick ett Wii Fit i födelsedagspresent av mannen (hm, undras om det har något att göra med mitt fysiska tillstånd.....???) och barnen OCH jag orkade hålla mig vaken under EN HEL FILM! Rekord!
Life is good!

Hurrarop och jubel...

...nu eldade även Margreth på här!
Jag tackar även dig för påfyllning av bloggbränsle.

Jaha, som min bror sa lite tidigare under ett telefonsamtal:
Visst fan, i morgon är du ju närmare 40 än 30!
Tack brorsan.
Verkligen.

Efter en mycket uppmuntrande...

kommentar av avsändaren Annika, blev jag så upplivad att jag var tvungen att pusha för mig själv och mina uppdateringar på twitter.com.
Tack för bränslet Annika!

Funderar

Funderar på att lägga ned bloggen.
Vet inte om jag längre kan roa mina läsare och mig själv.
Och i dag lider jag verkligen av idétorka.
Kanske kan få återkomma när jag åter blir tillräckligt förbannad .
Behövs säkert bara ett par resor i kollektivtrafiken så är jag igång igen.

Rullatorsrace

Eller rollator.
Bäst att gardera sig innan min språkbegåvade faschist till bror opponerar sig mot stavningen. Han har inte fått så många chanser till detta eftersom jag stavar så förbaskat bra, så han griper blixtsnabbt de tillfällen som bjuds.

Nåja, skulle (åter) stiga in i en hiss i Storstockholms Lokaltrafik.
Nätt och jämt innan dörren skulle slå igen (trodde jag) trycks en rullator med full kraft in i rumpan på mig.
"gå in, gå in, gå in GÅ IN, GÅÅÅÅÅÅÅ IIIIIIIIIIN" vrålar dessutom mannen i fråga i takt med att han stöter rullatorn mot min ädla bakdel.

Eftersom hissarna inte är jättestora så är det något svårt att klämma in en barnvagn, två vuxna samt en rullator på en och samma gång.
Detta löser dock gubben genom att trycka upp rullatorn på tvären - mot mig.
Jag står mao fastkilad mellan en barnvagn och en rullator i en pisshiss.
Mycket trivsamt.
Tur att jag inte har läggning för klaustrofobi.

Tre, två, ett.....

noll, och DÄR, kl 17.30, gick den yngsta ned för räkning.
Så tidigt har hon inte somnat sedan mycket späd ålder.
Undras just om vi kommer att bli väckta vid femsnåret i morgon bitti?
Hm, var det inte ca fem timmar sedan hon kissade senaste gången....???
Kan bli en spännande natt.

Stormen har bedarrat

Kvar ligger spillrorna av det som en gång var en mamma......
Nja, men ganska trött är jag.

Latteföräldrarna var i sitt esse och i stort sett hela tårtan, halva banankakan och i princip alla småkakor tog slut (ska tillägga för rättvisans skull att vi har ett halv bageri kvar i frysen).
I halvtid kom morfar utklädd som clown i en jättelik svart skrullig peruk, röd clownnäsa och som pricken över i, iklädd en yukata från Hasseludden Yasuragi.
Till och med jag tog ett steg tillbaka...
Efter ca tre intensiva timmar åkte mannen och barnen ut för att driva ut sockret ut kroppen på de små och mitt städpass tog sin början.

Nu har jag satt mig i soffan.
Big mistake.
Vet inte om jag någonsin kommer att komma upp härfrån igen.

Kalasdag

Om en halvtimme startar den yngstas kalas.

Som vanligt har jag bakat obscena mängder kakor och tårta och eftersom vi hade fem övermogna (vilket helt klart en underdrift) bananer som inte fick gå till spillo så bakade jag även en gigantisk banankaka.

Men, för er som inte har barn så kan jag meddela att man oftast inte lämnar en fyraåring på ett kalas, (sker när de blir något äldre, ljuva tanke) så det kommer även att sitta ca 10 lattemammor- och pappor i vårt soffhörn och gnugga sina händer.

Och finns det några som kan konsten att fika så är det just denna relativt stora grupp av människor (caféägarna borde jubla i stället för att portförbjuda barnvagnar. Så fick jag in den kicken också!).

Jag räknar alltså med att fikabrödet kommer att gå åt.
Det räknar inte min man med.
Vadslagning på hög nivå.

Vill bara tillägga...

...att jag FAKTISKT strök FEM skjortor åt min käre man för att gottgöra ickevarandet av en valentingåva på morgonkvisten.
Det tycker jag är en kärlekshandling.
Punkt.

Vi är bortbjudna....

...vilket betyder ingen Melodifestival för melodifestivalfreaket.
BUHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Alla Hjärtans Dag

Kan te sig annorlunda från år till år.
Det första året jag och min nuvarande man var tillsammans blev det kanske inte just som jag hade tänkt mig.
I stället för en romantisk candle light dinner med champagne och kyssar hade han bokat in en nu-ska-vi-supa-skallen-i-bitar-kväll med sina vänner.
Vad deras flickvänner sa förtäljer icke historien.
Själv var jag topp tunnor rasande, vilket inte hade någon märkbar effekt på mannens beslut som stod fast.
Till slut förbarmade sig mig bror och bjöd ut mig på restaurang.
Förnedringen var total.

I morse står han plötsligt där med en stor elegant kartong (från min favoritaffär) innehållandes en helt underbar kofta och ett par fräcka underbyxor.
Hade jag köpt något?
Nej.
Skämdes jag?
Ja.

Tiderna förändras.....

Har just blivit sågad...

...på twitter av min egen man.
Han tycker att jag är B som tittar på Let's dance en fredagskväll.

Då får man passa på att hämnas lite....
Jag har fastnat i min ungdom och tycker fortfarande att Niclas Wahlgren är en snygging.

:)

SL-chock, eller?

I dag lyckades de med förseningar på linje 19 samtidigt som Tvärbanan var, håll i er nu, 30 minuter sen.
I 30 minuter stod jag och den yngsta på Gullmarsplan och väntade.
Det var kallt, sura miner, suckar och framförallt INGEN INFORMATION.
När vi äntligen kom på banan var det varmt, trångt och information om att Tvärbanan var försenad. No shit.
Jag tror faktiskt inte ens att jag är förvånad längre.

Till råga på allt annat elände så ställer sig en karl ca en meter från mig och blåser ut snor genom näsan - blir så förbannad att jag inte ens kommer ihåg vad det brukar kallas för.
Man får vara glad för att det blåste i rätt riktning vid tillfället.

Fredagen den 13:e

I morse luktade det gammal fylla i vår trappuppgång.
Mycket märkligt.
Har aldrig varit med om det förut.
Antingen så låg det en hel hög med bakfulla stackare i något skrymsle eller så har vi ovanligt tunna dörrar som släpper ut ovanligt mycket odörer.
Hur som helst.
Det räcker med att andas mannens bakfylleluft när det har begett sig, behöver inte komplettera med andras.

förresten....

....så fick jag BUBBEL också!

Ville bara tala om det.

(Nej jag är inte alls avundsjuk på din kick off, kick in, kick out, kick ass eller vad faan ni nu kallar det för den här gången)



/Bitterfittan

Bara så att du vet...

...min käre man, så sitter jag inte hemma och deppar nu när du har dragit till Götet.
När du nu har intagit din trerätters och annat som kvällen har att bjuda (alkohol och inga brudar får man hoppas) så har jag snikat mig in hos mamma och pappa och njuter av skagenröra och omelette med sparrisstuvning.
Ha!

Nä

I dag finns det ingen inspiration inte.
Det gladaste jag kan åstadkomma är att vi (efter att ha blivit lovade en, MAX två dagar) ska få tillbaka vår induktionshäll på fredag (hm, räkna, räkna, NÄMEN det har ju gått en VECKA då ju!)
Nu ska jag gå och lägga mig.
Och förmodligen tvingas se en skitfilm med Sylvester Stallone eftersom mannen hann före till bingen då jag var tvungen att sitta lutad över datorn och jobba.
Roligare än så blir det inte i dag.

God natt

Min man..

...undrade lite stilla i dag om jag var bitter.
Mitt svar: "Ja, en riktig bitterfitta".
Tycker att det kan beskriva min sinnesstämning rätt bra just nu.

NU!!!

JA, nu, nu, NU kan muffinsmaffian slå till!
:)

Just de kvällar jag som bäst behöver ensamheten (dvs sitta och zappa, blogga och våldsäta muffins och choklad) så vägrar den yngsta att somna.
I stället skrikgråter hon så att tårarna sprutar upp på väggarna och håret blir blött och hänger i testar.
Jag kapitulerar och får en arg blick av maken.
Nu sitter jag i sängen med datorn i knät och dotterna bredvid.
När kan onyttighetsorgien börja?.....

Grädden på moset

är väl att vi fortfarande inte har fått tillbaka vår induktionshäll från Electrolux.
Eftersom den hade "ett fel som inte var möjligt att ha för en induktionshäll" så kom de och tog med sig hela paketet och lämnade i utbyte två kokplattor som tar 10 minuter på sig bara för att smälta smöret i pannan.
Ytterligare 10 minuter om du vill ha någon som helst färg på råvaran vid servering.
Ser fram emot ytterligare en kväll med mack-middag.
Fick mitt kaffe till slut.
Hjälpte inte ett skit.
Sur.

Söndagsångest

Den här söndagen går verkligen utanpå allt annat.
Efter att ha blivit uppkickad i ottan av den yngsta (hon brukar placera sina små händer rakt över mina bröst och klämma för allt vad hon är värd samtidigt som hon säger ÅHHHHHHHHH MAMMAS TUUUUUUUUUUUTTAR! Det ni, tänk att vakna upp på det sättet vareviga helgmorgon) blev jag utkickad på långpromenad för att lämna den äldsta på fotbollen.
Egentligen var det makens tur, men den äldsta grät och hävdade att han hade lämnat förra gången och att det var orättvist, så det var bara att dra på sig paltorna och gå ut i regnet.

Nu har man inte ens hunnit få något eftermiddagskaffe och om två timmar ska vi iväg igen på "ljusgudstjänst" i kyrkan där den äldsta ska sjunga. Behöver jag ens nämna att uppdraget är mitt?
Nä, inte är jag pigg och på humör i dag inte.
Och i morgon är det måndag igen.
Faan också.

Schlagernostalgi

Så här i melodifestivaltider måste ju minnen grävas fram.
Till exempel då Jan Guillou var med i följande fantastiska musikvideo från MF 1986.

http://www.youtube.com/watch?v=c4WGkJO4kPI

Speciellt ber jag er att titta på slutet då fake-vampyrtänderna håller på att trilla ut....
Omtagning, någon?
Äh, vi var inte så bortskämda på 80-talet.

Allting går att sälja med mördande reklam....

Surfar in på Aftonbladet denna gråa morgon och blir i alla fall lätt uppmuntrad när jag ser följande:


Skyllde på låtsasvän – friades
23-åringen greps för rattfylla – men hävdade att Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan körde Nu kräver mannen 100 000 kr i skadestånd: ”Jag gick utan körkort i ett halvår och förlorade mycket inkomst.”


Ha, ha! Vill man så går det.....

Hon var GRYM!!!!!

Jag är imponerad, förvånad, glad och HELT OTROLIGT STOLT!
Vår dotter sjöng som den värsta schlagersångerskan.
Bra början på Melodifestivalhelgen måste jag säga!

Trevlig helg!

Snart dags för....

fredagsdrinken!!!!!
Befinner mig hos min far som har pressat ca ett ton apelsiner som han sedemera ska blanda upp med mörk rom samt toppa med lite kanel.
Det låter fantastiskt.
Han har även bunkrat med Fanta såg jag.
Till den äldstas ära får jag förmoda.

Vad vi firar?
Den äldsta är i dag med på Bolibompa, där hon ska sjunga en stump.
Passar på att göra lite reklam för henne här.....
Hon har en pipa utan like den lilla (detta har jag även bittert erfarit då jag med två stängda dörrar emellan oss har hört henne sjunga Tommy tycker ooooooooooooooooooooom mig å jag vet att det är sa ha ha hant).

Nästa Carola om ni frågar mig (ur en mer subjektiv synvinkel då).

Mysteriet med det rena handfatet

Under en tid har jag gått och funderat över varför handfatet i barnens badrum alltid är så skinande rent.
Jag har även undrat lite över varför gästhandduken i samma badrum alltid är så smutsig.
Ni anar säkert redan upplösningen på detta vardagliga drama.

En morgon tar jag den yngsta på bar gärning i full färd med att idogt gnugga handfatet rent med...... gästhandduken.

"Men det måste ju vara rent i handfatet mamma!"

Svårt för en städbesatt kvinna i sina bästa år att bli putt på en sån insikt.

Twitter

Jag har fallit för det mediala trycket och gått med i "Twitter".
Jag förstår ingenting.

Barn och fyllon nr 2

Den äldsta: Mamma, vad har du på hakan?

Jag (med ansiktet tryckt mot badrumsspegeln): En finne tror jag

Den äldsta: Som pappa alltså. Fast han har flera. På näsan

Torsdagsmorgon.

KAFFE

KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFE KAFFEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!
Jag älskar kaffe men kan inte dricka mer än två koppar om dagen och definitivt inte vid den här tiden.
Annars hämnas min mage med en fet magkatarr vilket betyder nolltolerans för kaffe under flera dagar.
Ibland är livet orättvist.

Death by marketing

Någon av er som har råkat ut för de rent av livsfarliga reklampelare som har börjat dyka upp här och där i ditt närområde?

Varje dag kliver jag av vid Medis tunnelbanestation.
När jag har passerat spärrarna kan jag inte låta bli att titta till vänster där Filmhunden Bolt för tillfället tornar upp sig.
Problemet är bara att om man tittar lite för länge så.......SVISCH....försvinner hunden uppåt och marken under dina fötter med den.

Tur att jag har en vagn att hålla i och att detta fenomen (ännu) inte uppenbarar sig på perrongerna.
Skulle bli rätt så många ofrivilliga fall ner på spåren.
SL:s statistik i frågan skulle bli skyhög, något som jag antar att de inte vill ta upp i sin årsredovisning....

High heels

Skulle gå på tunnelbanan idag.
När jag lite försiktigt har ställt mig utanför dörrarna tar plötsligt tjejen framför mig ett kliv bakåt och landar på min fot.
Med sin ytterst höga, otroligt vassa klack.
Jag ler lite prövande så att hon inte ska behöva känna sig dum då hon vänder sig om för att be om ursäkt.
Helt OK för mig att man råkar ta ett felsteg om man inte dessutom VÄNDER SIG OM OCH FÖRSÖKER DÖDA KLACKOFFRET I FRÅGA (dvs jag) MED EN BLICK.
Men förlåt så himla mycket att du trängde dig före mig.

Min mor påpekade häromdagen att jag svär för mycket (enligt hennes tycke) i den här bloggen.
Varför?
Svaret är enkelt, jag får ju för faan aldrig svära hemma!
Här finns ju två yngre varianter som tar efter precis vartenda ord som faller från mina läppar.
Låt mig ha mitt lilla roliga mamma, jag lovar att jag är from som ett lamm inför dina barnbarn.

Det var väl det jag misstänkte!

Allt är en kupp från Björn Axéns och OBH Nordicas sida.
Har ni sett den där skitdåliga reklamen där tjejen i fråga "fluffar upp" sitt hår till oigenkännlighet och sedan inte kommer igenom tullen för att de inte känner igen henne på passbilden?
"Dis is no you. Dis gäl has no hä"

Nu har jag ju själv blivit beroende av den jävla manicken!
De kanske inte känner igen mig på jobbet i morgon om jag inte fluffar till mig?
Och vem vill bli stoppad i tullen pga bebismjukt platt hår?
Inte jag i alla fall.

Mr Bean

Tog en promenad med min kära mor.
På väg hem tog jag en powerwalk (förlåt kära mor, men när jag hade dumpat dig så började jag gå på riktigt) och passade på att hiva konsumkassen upp och ner för att få mig en riktig genomkörare.
Jag växlade mellan höger och vänster hand.
Folk stirrade.
Förmodligen såg jag ut som Mr Bean men det sket jag i.
Beach 2009 - here I come!!!

Läget

Vår lägenhet har ett fantastiskt läge.
Vi ser kanalen ligga rofyllt stilla med en tunn isskorpa.
Vi ser också alla hurtbullar som klockan 10.00 en söndagsmorgon joggar eller viftar förbi i turbofart med sina gå-stavar.
När jag en gång i tiden bestämde mig för att det där med stavar var en fin grej som skulle passa mig som handen i handsken så kom jag faktiskt ut på en riktig långtur - EN gång.

Jag måste vara Stockholms, om inte Sveriges, lataste människa.
Skulle behöva en sån där militärisk PT som skrek i mitt öra (GET DOWN AND GIVE ME TWENTY NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW) eller möjligtvis en otroligt nödig hund som annars skulle pinka i vår garderob om jag inte masade mig ut (för övrigt så skulle hunden behöva vara av en större storlek för att orka dra sin matte framåt med hjälp av kopplet).

Faan också, är det bara jag som har såna här motivationsproblem?

Nu funkar det

..men bara i TV:n i vardagsrummet.
Fantastiskt.
Verkligen

Så funkar inte skiten

när vi väl pluggar in här hemma!!!!!!!!!!!!
Teknik ska ju bara funka, speciellt när den har kostat extremt mycket pengar.
Nästa gång får allt maken beama iväg sig till outer space.
Jag går INTE dit igen.

Teknikfreak

I dag blev jag skickad till en teknikaffär för att hämta vår, i vårt tycke, trasiga Wii.
Det var som att ha blivit beamad upp i en annan dimension.
Liksom, "beam me up Scotty" (Star Trek för er som inte har valt att gifta er med ett science fiction-freak).....och där stod jag plötsligt.
Allas blickar vändes mot mig och jag kunde riktigt känna den tysta frågan som ställdes i deras huvuden (telepati kanske, vad vet jag, jag befann ju mig i en annan dimension): Vad faan gör HON här?????

Till slut blev det min tur och jag stegade fram med mitt papper och mina kablar i högsta hugg och försökte förklara att de hade bett oss att ta med kablarna eftersom det, i deras tycke, inte var något fel på boxen.
Detta ledde till att jag fick förmånen att äntra lejonets kula och gå in bakom disken.
Där sitter ett antal människor och pillar med hårddiskar och annat som skulle ge mig panik bara någon bad mig att ta en titt på det.
Killen testar kablar och Wii och konstaterar att det funkar.
Sen kollar han på mig och frågar, samtidigt som han något överpedagogiskt pekar på TV-skärmen "har du kollat att du använder dig av rätt TV-ingång? Du vet, man måste använda olika ingångar, en för TV, en för Wii....".
Jahapp.
Det har jag.
Och det försöker jag förklara, men han har redan slutat att lyssna.

Som slutkläm kan jag bara konstatera att de från början har sorterat in mig i blond-och-korkad-facket liksom jag, redan när jag beamades in genom dörren, på en gång konstaterade att de hade Urkel-jeans och svår akne på grund av ett för stillasittande leverne framför datorerna med Jolt Cola och pizza som enda näringsämne.

Fy på oss.

Att man aldrig lär sig....

....att man inte ska ha middag på en fredag.
Jag vet ju hur det kommer att bli!
Efter middagsracet (trerätters italien-inspirerat) kommer jag att sjunka ner som en slapp säl i soffan med mitt glas med rödvin (redan efter ordet soffa förstår ju vem som helst att det är dödsdömt) och trots två starka macchiato kommer jag att börja klippa med ögonen eftersom linserna, på något magiskt sätt har förvandlats till sandpapper.

Skulle jobba hemifrån och hurrade inombords eftersom det kan betyda i alla fall en timmes sovmorgon.
Men nej.
ELECTROLUX skulle ju komma.
Mellan 07.00 och 08.00.
Klockan 06.55 snubblade jag ur sängen och in i duschen.
Klockan 07.02 ringde det på dörren och jag uppenbarar mig iklädd min rosa frottébadrock, en blå handduk på huvudet och väldigt oborstade tänder.
Utan linser, så jag såg dessutom bara konturerna av servicekvinnan.

Hon ville ta vår spishäll och istället förse oss med två kokplattor.
Vi ska ha gäster i kväll.
Stackars servicekvinnan fick gå med oförättat ärende.

Uthållighet är alltings moder

Att barn kan konsten att förhandla är redan vida känt.
Min yngsta bestämde sig dock plötsligt för en strategi-switch denna gråa eftermiddag.

Hon började lite förhoppningsfullt med att be om en glass på väg hem från dagmamman.
Eftersom det snart är helg (men kom igen då! Give a mother a break!) så gav jag ett jakande svar.
Väl framme hos morfar som suttit barnvakt åt den förkylda 7-åringen stod hon plötsligt inför ändrade förhållanden.
Morfar erbjöd kanelsnäckor.
Jag erbjöd ett val.
Kanelsnäckor eller glass, varvid det mest tillgängliga valdes dvs kanelsnäckorna.
Med en snäcka i vardera handen klev vi ut på gatan.
Efter ca 10 meter och 2 bullar mindre tyckte den yngsta att hon nog hade ändrat sig, hon ville välja glassen.
Tough luck, tyckte den hårda modern och tryckte vagnen framför sig något snabbare än vanligt (7-åringen småsprang intill), dock ännu ej medveten om vad som komma skulle.
När den yngsta hade fattat att loppet var kört la hon in högsta växeln.

Det var ingen liten protest som hon stillsamt la in, nej, snarare ett vrål från botten av hennes gutturala trakter.
Tårarna sprutade, folk stirrade, mamman pressade på, högröd i ansiktet.
Dottern gav inte upp utan gav, med hjälp av sina sista krafter, upp ett bröööööööööööööööööl som varade tills overallen var av och händerna tvättade.

Trött?
Ja, lite.

Jag har inte bröstcancer!

Men att göra mammografi var ett kapitel för sig.
Mina stackars titties, undrar just hur många blodkärl som spontansprängdes under trycket av plexiglaset?
Snacka om att uttrycket blåtutte får en ny dimension...

Efter ett besök hos optikern..

...så stod det klart att min syn har blivit....bättre!
Hormonförändringar tyckte optikern.
Jo, jag har märkt det.
Efter att jag i sju år har haft förmågan att kunna vräka i mig precis vad jag vill utan att så mycket som ett ynka gram har lyckats klamra sig fast på min spetiga kropp är det back to basic så att säga.
Inget mer frossande när barnen har gått och lagt sig.
Inget mer gotta sig när jag tar sjätte muffinsen för dagen och mannen sorgset hänger med huvudet och kvider att han måste träna.
Det är bara att bita i det sura äpplet.
Bokstavligen talat.

Men jag har i alla fall ingen huvudvärk.

Huvudvärk

I en vecka.
Hur i helvete ska jag klara av att stirra på siffrorna i resultaträkningen i morgon?
Höjdpunkten kommer förmodligen då revisorn ringer och jag börjar rabbla tvåans multiplikationstabell eller något annat hjärnbefriat i den riktningen.
Nä, det är nog sängläge och den intelligenta värktabletten som väntar.
Paaaaaaaaaarteeeeeej!

Diplomatdipp

Ha, ha, ha!!!!!
Hur kan man vara så korkad att man som "seriös" diplomat ställer upp på ett badbyxe-foto flankerad av x antal bikiniprydda flygvärdinnor???
Kvällens "Diplomaterna" kommer att ta svensk utrikespolitik till nya höjder.
Det kommer att vankas båda nakenchocker och rubriker om skattepengar i fet stil över kvällsblaskornas löp.
Klockan 21.00 i SVT 1.
MISSA INTE DET!

Måndag....

...need I say moore?
Trööööööööööööööööööööööööööööööööött

Nu tror ni förstås...

...att vi hade raj-raj eftersom vi var barnfria i lördags kväll.....?!
Efter middagen (som inkluderade 2 glas vin för mig och 2 öl för maken) så gick vi hem, korkade upp en flaska rödtjut, drack en klunk (jag, maken hann inte ens smutta på härligheten) och somnade sött i soffan framför 80-talets mest överskattade film: Tango & Cash.
Sex är sååååååååååååå överskattat.
Sömn är en lyxvara och få förunnat under småbarnsåren.

God natt!

Och nej...

...tyvärr så måste jag erkänna att filmen inte var någon höjdare.
Förmodligen hade jag tur som inte somnade själv, med tanke på att jag trots allt gör det vid nio filmer av tio även om de är superduperintressanta.
Min man har börjat tröttna på att rekapitulera upplösningen för mig.

Mammoth

Kidsen hade i går själva initierat att de ville sova hos mormor och morfar, som var snälla nog att säga ja. Själva bestämde vi oss för film och middag, LYX.
Tror att det var ca fem år sedan mitt senaste biobesök och jag har förmodligen glömt bort hur det går till, men är följande beteende av biogrannarna till vänster om mig verkligen normalt?:

Hon har med sig en yllefilt som hos sveper om sig upp till hakan (här bör inflikas att jag själv klädde av mig lager efter lager eftersom det var så förbannat varmt, och de som känner mig vet att jag har, om inte Sveriges, så i alla fall Stockholms kallaste händer och fötter).

Efter ca 40 minuter utspelar sig följande:
Han: Nä, nu känner jag för att gå hem
Hon: Gör det du
Han: Mmmm
10 minuter senare, mannen lägger huvudet mot kvinnans filtbeklädda axel.
Hon: Sov gott!
Han: God natt!

Är det så det går till nu för tiden?
Har biosalongen konverterat till vardagsrum för gemene man?

Sconesfrukost med tillbehör

Den äldsta: Pappa, varför dricker inte du kaffe till frukost?
Maken: Jag dricker kaffe efter frukost.
Den äldsta: Och sen går du och BAJSAR!!!!
Maken: Hur vet du det?
Den äldsta: För det har du sagt!
Jag: Mmm, det är tur att vi har två toaletter

Tidens tand tar ut sin rätt

OK, klockan var bara 8 och vi blev utslängda av städ (som normalt inte kommer före 14 men den här gången tänkte de minsann städa och fixa i ottan).
OK, jag hade migrän och var ganska vit i nian.
OK, jag hade inte hunnit sminka mig och håret var blött och spretade fram under mössan.
Vi står i hissen på väg till morfar när den äldsta utbrister:

"Men, ska du visa dig så där ute eller?!!!"

Ridå.

Under ett synnerligen utvecklande utvecklingssamtal för den äldsta fick vi reda på att en 7-åring ska sätta samt försöka nå två mål under en termin.
Dansa! Tyckte dottern.
Läsa snabbare?....försökte vi.
Här lockade vi även med tecknat på engelska med undertexter vilket dock helt uppenbart icke bet som argument.
Hoppa höjdhopp! löd nästa bud och vi parerade återigen med något som fick dotterns ansikte att mulna till oigenkännlighet.

Så småningom landade vi i kompromissen att ett av målen skulle fokusera på kroppsliga övningar och det andra på mer hjärnstimulerande aktivitet.

Och det är DÅ snilleblixten slår ner i mig, likt en yxa som med ett perfekt slag klyver ett vedträ.
Du kanske kan läsa en saga för lillasyster varje kväll...provar jag och....
DRÖMMEN SLÅR IN!!!
Nu sitter den äldsta och den yngsta ihopkurade i soffhörnet och lämnar mig perfekt egentid för att blogga runt på det världsomspännande nätet.

MOAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!!

Censurerad - eller förnedrad?

Jag har blivit censurerad. Tydligen har jag begått personangrepp.
Har aldrig hänt förut och jag häpnar.
I vår lilla stadsdel finns det en hemsida som stoltserar med att ha det senaste "skvallret" om allt som händer och sker här i närheten.
Här står att läsa: Vad har du sett eller hört? Skicka in dina spaningar!
Skvallra, tipsa, rapportera. 100 % anonymt.
Kanske inte så klyftigt om man vill undvika anonyma påhopp i form av personangrepp, men i alla fall...

Just den här tråden bestod av en fråga om vilken frisör man tyckte var bäst, och följdes av en mängd svar, bland dessa mitt.
Tyvärr så blev ju ca 90% av mitt inlägg censurerat vilket gör det ännu roligare att försöka återskapa det här....

Vår yngsta skulle klippa sig och jag, hon samt min mor gick in på den salong jag refererade till i inlägget. De tio minuter som det visade sig att det skulle ta att klippa den yngsta blev i det närmsta en mardröm då ägaren outtröttligt försökte övertala min mamma att färga håret rött samt mig att klippa av mitt långa hår till någon slags madonnafrisyr.
Så snart klippningen var över flydde vi med butiksägaren efter oss, brölandes att vi skulle ta med familj och vänner till hans salong.

Här är det alltså fritt fram för era kommentarer.
Har jag varit tyken?
Var det ett personangrepp?
Har jag krossat en frisörs dröm om hur fantastiska hans tjänster är?
Eller är det rent av så att jag kanske redan har berättat ovanstående för familj och vänner - OCENSURERAT!!!?

Livsfilosofi

Fick ett sånt där "snutte-gull-mail-skicka-vidare-till-dina-vänner-och-de-kommer-genast-att-rader-det" men fick för mig att i alla fall scrolla ner en bit i mailet.
Följande fantastiska filosofi tornar upp sig på skärmen:

Hantera alla stressiga situationer som en hund. Om du inte kan äta det eller leka med det, bara kissa på det och gå din väg.

PISSHISSENS GÅTA ÄR LÖST!!!!!!

SL here I come.....

Electrolux gör det igen

Samtal med Electrolux kundSERVICE för ett par dagar sedan:

Jag: Hej, vår spis har brakat ihop igen. Nu vill den inte ens starta. Igen.
Hon: Jaha, vilket telefonnummer har du?
Jag tittar på ordern, ser mannens mobil och uppger detta.
Jag: Ja, den har varit trasig ca fem gånger sen vi fick den för ca ett år sedan.
Hon: Det kan jag inte se.... Men du kanske har något annat telefonnummer?

Toppen. Det visar sig att Electrolux inte kategoriserar sina kunder efter namn eller rentav adress utan efter....vänta nu, hörde jag rätt? Jo, TELEFONNUMMER!!!!!

Då följer en fråga från moi: Hur många telefonnummer har en familj generellt i dag?
Hemnummer, mobilnummer till make, maka och eventuellt till barnen.
Fråga nummer två: Vilket nummer skulle du uppge?
Jag uppger i alla fall det mobilnummer vars ägare planerar att vara på plats när reparatören väl kommer.

Men det är ju jag det.....och vem är väl jag i sammanhanget?
Kunden.....kanske?

KUNDSERVICE!!!!!!
K U N D S E R V I C E

Square - think out of the box!

I går kväll tog vi den yngsta och den äldsta ut på restaurang.
Lite med hjärtat i halsgropen eftersom vi aldrig riktigt vet vad hon ska hitta på just den här kvällen....
Valet föll på Square i Hammarby Sjöstad.

Jag startade med en jordärtskockssoppa med pilgrimsmussla (stavades för övrigt med två m på menyn). Rätten visade sig vara himmelsk.
Min man valde en toast Skagen som tyvärr var alldeles kylskåpskall och därför inte kom till sin fulla rätt, smakmässigt.

Under tiden åt kidsen cheeseburgare respektive köttbullar med pommes.
De var mycket nöjda.

Jag valde själv cheeseburgaren till varmrätt (kontrasternas kväll, soppa och burgare...) samtidigt som mannen gick på biffen black & white.
Vi fick frågan hur vi ville ha köttet och svarade genomstekt (jag) och medium (mannen).
Burgaren var god, inget speciellt, men tyvärr var den rå inuti.
Köttbiten var rå ungefär rakt igenom och till råga på allt mycket seg.

Eftersom vi (i all vänlighet och "bara för att ni ska veta till en annan gång") hade påpekat att Skagenröran var alldeles för kall så kände vi oss inte på humör för att skicka ut våra varmrätter för vidare stekning.
Dessutom så hade köket synkat (schysst!) så att barnen fick in sin efterrätt lagom till vår varmrätt, vilket gjorde att kvällen blev ovanligt lugn, så vi hade heller inte lust att vänta för länge.
Detta ledde till att min make åt sitt kött i mycket små bitar samtidigt som jag lämnade den inre råa kärnan av köttfärs på tallriken.

Dock ska påpekas att efter ett ganska kyligt välkomnande av den man som vi antar var ansvarig för kvällen så var dock servicen oklanderlig och genomfördes i stället av en ung tjej som även hade ett hjärta som klappade för barnen.

Men nu går ju vi ut och äter för att det ska smaka bra, inte för att servicen ska vara trevlig
(det utgår man ju egentligen ifrån, eller? Stavas K U N D S E R V I C E, att det ska vara så svårt...).

Square: BÄTTRE KAN NI!

Halleleluja!

SL har äntligen tagit till sig av kritiken (min kära mor har skrivit ett antal mail, you go morsan!)och rengjort pisshissen på Gullmars!
Jag som precis hade tänkt ställa ulitmatum:
Öka turtätheten på bussen till stan eller desinficera pisshissen (som om jag satt med trumf på hand....)

I går kunde jag bara skönja en mycket svag antydan till piss.
Jag vädrade som den värsta blodhunden, näsvingarna fladdrade.
Den yngsta höll inte ens för näsan, vilket kan ses som ett gott betyg.

Nu återstår bara att se hur länge det håller.
Förmodligen kommer jag att bli besviken redan på måndag.....

Bokslutstider...

....kan få vem som helst att duka under.
Lite tyst på bloggen för tillfället.
Fortsätter att hata SL.
Och Electrolux.

Ni är så vackra!

En uppmaning till Sveriges tonårstjejer:
NI ÄR SÅ VACKRA!

Njut av er släta persikohy medans den ännu är.
Njut av att ni egentligen inte behöver sminka er.
Er skönhet är naturlig.

Sluta att pudra er orangea i ansiktet, det ser inte naturligt ut!!!!!!

Oj, oj, oj vad jag INTE ser fram emot mitt möte med kollektivtrafiken i rusningstid igen.
Så sent som förra veckan skulle jag ta mig två stationer med bussen.
Tänkte vara smart och åka vid nio, vilket inte hjälpte ett vitten.

Som vanligt öppnades dörrarna och blottade fyra barnvagnar i rad.

Som vanligt stängde chauffören dörrarna fortare än du hinner säga "barnvagn" och givetvis innan jag ens hade chansen att vika ihop paraplyvagnen och tränga mig in.

Som vanligt fick jag vänta tio minuter tills tvärbanan kom, och i stället åka till Gullmars för en färd med pisshissen.

VAD ÄR DET FÖR FEL SL???????
När en buss är överfull VARJE MORGON, varför då inte sätta in ett par extra turer?
Tror ni att antalet resenärer i området kommer att minska med tiden?
Ni tror att en fortfarande växande stadsdel inte kommer att öka sitt antal innevånare?
Ni tror dessutom att alla dessa människor inte heller vill åka den här bussen på söndagar?
Om jag betalar dyrt för möjligheten att nyttja SL:s färdmedel så vill jag också ha rätten att nyttja ALLA dessa.

Logiskt tänkande och lite KUNDSERVICE tack.

Feskefest

I går var mannen i Göteborg.
Han utnyttjade tillfället väl och köpte 1 kilo räkor samt ½ kilo havskräftor med sig hem.
Vi hade med andra ord en skaldjursorgie utan dess like, i sällskap av en hemmagjord aioli.

Innan orgien fick mannen skala räkor i ca en halvtimme (heder åt honom).
Smarta som vi är (var) så gick vi genast ut med soppåsen fylld med de överblivna skalen.
Efter orgien skulle det visa sig att vi inte var lika smarta.
Man kanske tom kan säga att där skaldjuren gick in gick vettet ut.
Vi gick följaktligen INTE ut med soppåsen med skalen från havskräftorna.
Bad decision.

I morse när jag skulle slänga ett papper skrattade den unkna skaldjurslukten mig rakt i ansiktet.
På detta följde ett diffust illamående.
Det har tagit en timmes vädring samt en grundlig rengöring av sophinken för att få ordning på skiten.
Men det var det värt.

OBSERVERA

Tjejen som var här och reparerade diskmaskinen gjorde allt som stod i hennes makt.
Det fullkomligt strålade kompetens om henne och jag försöker absolut inte att lägga någon skuld på henne.
Det är Electrolux turer gällande garantitider och produkter som faktiskt har varit trasiga inom denna tid som gör mig så förbannad att jag vill smälla av.
Kundservice, Electrolux, kundservice.

De kom tillslut

Kl 11.00.
Diskmaskinen lagades på ett kick.
Induktionhällen var korrupt på ett sätt som varken reparatören eller de fyra andra tekniker som hon (ja HON) ringde, förstod sig på.
Det kunde bara inte vara möööööööööööjligt att en induktionsspis beter sig på detta sättet.

Kära Electrolux.
Jag är er kund.
Jag har köpt er vara (som inte var billig).
Den har varit trasig x antal ggr och nu ska jag nöja mig med att det "kanske har blivit lite bättre i alla fall och annars får du ringa så kommer vi med reservdelar".
Vet ni vad jag som kund vill?
Jag vill ha en ny spis.
För eftersom garantitiden med all säkerhet har gått ut så kommer varje besök att kosta oss kosing.
Ni har redan bytt ut reservdelar.
Jag vill inte ha en reservdelsspis! Inget jäkla måndagsex.
Jag vill ju bara ha en fungerande spis.
Inte konstigare än så.

Efter en otroligt stressig morgon sitter jag äntligen hemma vid jobbdatorn. Själv.
Meningen var att Electrolux skulle göra mig sällskap.

De lät meddela att de kommer "mellan 08.00 och 12.00".
Jo men visst. Tänk er att ni ringer er kund och säger, "du, apropå det där mötet, jag kommer till er mellan, säg, 14.00 och 18.00"..... Yeah, right....

Problemet är att mannen åkte iväg tidigt på jobbresa och jag måste lämna på skolan.
Problemet är att jag inte får lämna innan 08.00.
Problemet är att jag prick 08.00 står på skolan med galen blick, osminkad och med mössan nerdragen över det alltför smutsiga håret, för att sedan springa hem med den yngsta i barnvagn genom snömodden.

Och nu sitter jag här. Ensam.
För inte faan har Electrolux kommit ännu.

Något som jag väl egentligen vissste, men man kan ge sig sjutton på att om jag hade gått hem i sakta mak så hade någon sur gubbe stått i trappuppgången och mumlat något om övertidsarvode.
Ett ord: Kundservice.

Samvetets röst

tillhör för tillfället familjens yngsta.
Vi sitter på tunnelbanan (som vanligt, det är då hon brukar kläcka sina oväntade kommentarer).
Den yngsta säger att "mamma, när du tittar på oss så ler du och är glad, men när du tittar på pappa är du arg".
"Hur menar du nu?" (lite besvärat lyckas jag få fram orden).
"Ja, du har en arg min liksom, du gör miner till honom".

Ska kanske börja funderar på hur jag talar med min man.
Och han kanske ska börja fundera på varför.

Lyckans lotteri

...är förjävla orättvist.
Har ni också hört folk säga att "efter ett par gånger i motionsspåret var jag fast! Jag har aldrig mått så bra, det har blivit som en drog, jag bara måååååååååååste springa minst tre gånger i veckan".
Hatar ni dem också?
Det gör jag.

Jag blir faan aldrig beroende av någon form av träning överhuvudtaget.
Det närmsta jag kan komma är möjligtvis att jag älskar att ta en promenad till fiket för en caffé latte to go.

Vi ska alla den vägen vandra....

Vår äldsta har just upplevt det som vi alla går igenom (dock utan att någon form av alkohol är involverad).
Hon har söndagsångest.
Nu är det ju inte söndag i dag utan onsdag, så låt oss kalla det onsdagsångest.
I morgon börjar skolan.
Hon vet inte hur bra hon har det.....

Vetenskapen rules

Om jag och min man fick en dotter till skulle hon heta Ella.
Om vi fick en pöjk skulle han heta Erhard.
Tur då att vi inte ska ha flera barn.

Till min bror och hans fru vill jag nu vara den första att kläcka nyheten:
Om ni får en pojke nästa gång är namnet redan klart, han ska heta JOAR!
Nu vet ni det.
Helt vetenskapligt baserat på era egna förnamn.

http://www.svenskanamn.se/namn/namngenerator

Att köpa läget

Den äldsta: Vi leker. Jag är Askungen och min kompis är Belle.
Jag: Men, din syster då?
Den äldsta: Hon är den elaka styvsystern. Och prinsen.

Det gäller att utnyttja sin makt när möjligheten bjuds.

Vill man vara fin får man lida pin

Att epilera benen är inget att rekommendera om ni planerar att gå ut inom ett par timmar och då behöver trä ett par jeans över den ej längre så ludna härligheten.
Just nu ser vaken i den för övrigt istäckta kanalen utanför mycket lockande ut.
Ett litet tips bara.

Årets TV-tittare

Jag har just kvalificerat mig till att bli årets TV-tittare.
Detta genom att jag svarade rätt på i princip alla frågor som ställdes på 4:ans program med samma namn nyss.
Antar att det inte är något att vara stolt över.

Har det blivit obligatoriskt...

...att serietidningar ska innehålla en present?
Minda kids väljer serietidning beroende på vilken present tidningarna erbjuder.
Sedan kommer de hem, sliter upp presenten och börjar KLIPPA i tidningen för att göra collage!
Har inte förlaget då gått ifrån det ursprungliga syftet med en tidning?
Att läsa den?
Kanske?

Kontrasternas middag

I går var det första fredagen på det nya året, vilket förtjänades att firas ordentligt.
Vi storhandlade och passade på att få med oss två frysta humrar som på nyårsaktigt vis skulle tillredas á la Thermidor under kvällen.

Den äldsta var förtjust. Hon hade tidigare under dagen frågat mormor och morfar om hon "inte kunde få en toast med löjrom till den varma chokladen" som skulle avnjutas efter skridskoturen och surade litegrann när hon fick ett nekande svar.
Nu såg hon i stället fram emot en klassiskt hummermiddag.
Den yngsta däremot såg väldigt mycket fram emot sin middag, blodpudding.

Kontrasternas middag.
Hummer och vin (vatten för den äldsta) samt blodpudding och mjölk.
Alla var nöjda.

Gott Nytt År!

Eller grått nytt hår som min pappa skulle säga......
Huruvida det blir nya gråa beror väl på hur år 2009 artar sig.
Hoppas på ett kanonår för oss alla!