Realisationsrysningar

Har försökt mig på ett rea-race men har åter blivit besviken.
Det är inte värt den ångest som rean skapar hos mig, att köpa ett par (oftast framrotade ur lagret-av-det-som-ingen-tidigare-ville-köpa) klädesplagg kanske ett par hundralappar billigare.

Människor blir som besatta, vi har alla en Gollum på lut, mer än beredd att serva sin Master och använda alla medel för att komma över de påstådda fynden "We waaaaants it".......
De sliter och river i kläderna, hänger inte tillbaka dem utan kastar dem helt sonika över klädstängerna om stycket inte passar.
Någon annan kan ju hinna före till nästa klädkap.
Desperata ögon flackar runt i butikerna "det är väl ingen härinne som gör ett bättre fynd än jag?".
Har du otur kan du oväntat få en armbåge i sidan "Du trampar in på mitt revir" och ett ögonkast som gör att du tror att du ska träffas av blixten och klyvas på mitten.

Jag flydde.
Unnade mig i stället en svindyr ansiktskräm som kanske kan väga upp det faktum att jag bär kläder anno 1999.
Får alltså i stället hoppas på att min rynkfria rosiga nuna kan muntra upp mina medmänniskor på nyårsfesten.
Och så ett par glas Champagne och några tomtebloss på det.....
Gott Nytt År!

??????????

Jag ska jobba idag!
Känns helt overkligt.
Kidsen sover och det är alldeles tyst i lägenheten.
Jag äter frukost i lugn och ro.
Också helt overkligt.

Pervomän

Varför denna fixering vid perversa män i juletid?

I går lyckades jag ta mig igenom Ingmar Bergmans 5-timmars-epos "Fanny och Alexander!" vilket var en fantastiskt upplevelse.

Det som dock ger mig huvudbry är överseendet med de äldre (enligt mig) något perversa män som sprider sin säd för vinden bland alltför unga kvinnor, samtidigt som detta tillåts av den äkta frun i fråga, som dessutom enligt en annan karaktär "är förnuftig nog att förstå Gustav Adolfs översexualitet".

Samma kväll ser jag i SVT:s något översexuella drama "Selma" hur gifta män kan tafsa kvinnor på brösten och dra över dem både fram- och baklänges utan vidare reprimand, medans kvinnor inte ens är tillåtna att bekänna att de överhuvudtaget besitter något som kallas för sexualitet.
Det vill säga, om det inte involverar en man.

Ursäkta mig, men är detta månne ett generellt önsketänkande bland er män?
Att äta kakan och ändå ha den kvar?
Well, keep on dreaming boy, detta är något som är få förunnat, och varför inte en kvinna för omväxlings skull?

Fåfängans fyverkeri

Har unnat mig 3 timmar hos frisören idag.
Behöver jag säga något mer?
Alla föräldrar med barn förstår lyxen i det hela.
När jag kom hem fick jag rosor av min äkta hälft, som nu spelar TV-spel med barnen och låter sin fru surfa i fred.
Kan dagen bli mer fulländad?
Skulle inte tro det.

Varning utfärdad

Jag och maken köper oss lite tid då och då.
Vi sätter barnen framför deras dator och låter dem gå lös på spelo.com.
Spelo är en sajt som samlar en sjuk mängd spel från hela världen, vilket utan problem kan hålla våra kids sysselsatta i gott och väl en timme eller mer.

Allt var frid och fröjd tills jag en dag tills jag en dag, mitt i julstöket hör följande rader strömma ut ur barnens rum:
"Took a ride in my truck, bitches got to......."
Antar att alla kan gissa vad som rimmar på truck.

Jag älgar in i barnens rum och skriker hysteriskt att det är FULA FULA ord och att de ABSOLUT ALDRIG MER FÅR GÅ IN PÅ DET DÄR SPELET IGEN varpå den äldsta gärna vill veta vilka fula ord vi pratar om.
Den yngsta fattar ingenting utan skriker i stället upphetsat att "DET KOMMER BLOD NÄR JAG KÖR PÅ FLICKORNA!!!!" och förvirringen är total.

Till tjejernas stora glädje är det numera tillåtet att spela dataspel med dörren öppen och ljudet på.
De har dock inte förstått att det är för att polismamman ska kunna höra ett eventuellt rappande á la Snoop och abrupt göra slut på det roliga.

Första gången vi väcktes var klockan 04.00.
Den äldsta irrade runt och mumlade om att "det är ju julafton i dag".
Polismamman vacklade ur sängen och haffade den äldsta på väg mot granen och julklapparna.
Den äldsta blev eskorterad tillbaka till sin säng.

Klockan 06.00 var det så dags igen.
Denna gång hade polismamman inte en chans.
Dottern fick följa med in i den stora sängen där hon inte somnade om, väckte sin lillasyster och slutligen fick sina föräldrar att kapitulera inför ett uppstigande i ottan.

Ni undrar kanske hur det gick med Tomten?
Han kom
Han såg
Han segrade

En riktigt God Jul till er alla!

Glömde att....

....hon även besudlade en av våra fleecefiltar med en bläckpenna, men det var lite mer av tidig kubism involverat där.
Ett som är säkert är i alla fall att filten i fråga aldrig kommer att bli sig lik igen.

God Jul!

Granen står så grön och grann i stugan!

Julefrid, julefrid eller?........

Vi har redan hunnit med ett antal smärre katastrofer.
Det är främst den yngsta som står som står för fiolerna.
Förutom att ha plundrat sin chokladkalender så har hon gjort sig skyldig till följande:

Obemärkt knyckt en silverkula från granen för att (i skydd av sitt rum) slita av "hängaren" och sedan upprepade gånger slå på kulan med handflatan tills det som man kan förvänta sig händer. Kulan sprängs i tusentals (eller snarare tiotusentals) bitar och sprids likt löv för vinden över precis hela rummet och borrar ner sig i den tjocka mattan.

Snott den förbjudna märkpennan ur kökslådan och gjort en Picasso på en av våra icke-billiga assietter. De tre gubbarna (från pepparkakeland) log hånfullt mot mig när jag, utrustad med scotch brite och diskmedel försökte gnugga ren tallriken till sitt ursprungliga skick.

Det är förmodligen bara en tidsfråga innan jag sätter foten i paltsmeten och blir inlåst på dass ihärdigt skrikandes Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeemil, FÖRGRÖMMADE ONGE, medans den yngsta håller Tabberas med all julmat.

Ska det bli städat och fixat idag?

Frågan med stort F.

Ni undrar varför?

1. Två gånger har de inte kommit alls på grund av "förseningar" (behöver jag ens nämna att de inte har brytt sig om att kontakta oss)

2. De har slagit sönder en skål utan att tala om det

3. En gång har de bokat om tiden pga sjukdom.

De bad mig bekräfta, vilket jag försökte.

Det visade sig dock inte vara helt lätt eftersom de inte svarade i telefonen.

De svarade ej heller på det mail jag skickade, där jag både bekräftade dag och specifikt bad om att denna gång få veta vilken tid de skulle komma.

Det är ju inte så att man har något speciellt att göra i köket så här dan före dan före dopparedan.....eller?

Jag står i alla fall inte så gärna med mjöl och jäst upp till armbågarna alternativt halvnaken rullandes mozartkulor när de plötsligt öppnar dörren och ska börja städa.

När jag ringde och påpekade detta (man kan lugnt säga att citronen rann ur mungiporna på mig under samtalet) menade de att allt var ett missförstånd mellan två kolleger.

Många missförstånd blir'e......

Ett till, och vi säger upp avtalet och ser till att det blir städat och fixat av någon annan.
Hör ni det?
Basta!

Frysfasoner

Man tänker sig att man vill sälja fryst smördeg, färdig för ugnen, dvs kavlad.
Sedan tänker man att tvåpack brukar tas väl emot av konsumenten.
Sedan slutar man att tänka.

När jag öppnar paketet sitter smördegsullarna ihop.
Det värsta av allt är att det inte är en slump.
Nej, man har rullat ut en bit av den ena och lagt den andra ovanpå (tro mig, det är det andra paketet jag har öppnat från samma leverantör).
VARFÖR????
Vem tänkte för långt, alternativt inte alls?
Alla som har försökt vet att det är mission impossible att dela på två frysta smördegsark och hur ofta tänker man: jag ska ju göra paj, så det är lika bra att jag gör två samtidigt....???

Jag bara frågar
Kom och skriv mig det på näsan
Den som våååååååååååååååågar

Man vet aldrig vad man har förrän man saknar det

Ha!
Smak- och luktsinne är tillbaka.
Det BLIR jul trots allt!
Hoppet tändes när jag tog en riktigt varm rykande glögg i går.
När jag lyckades urskilja smaken av nejlika förstod jag att detta var nyckeln till framgång.
Jag tog en till.
Och en till.
Det kan rekommenderas.
I morse vaknade jag upp utan lock för öronen och röst som en kraxande skata (kan tilläggas att mitt utseende har påminnt lite om en luggsliten skata de senaste dagarna).

Mer Glögg Åt Folket!

Apropå mannen med det stora skägget och de röda kläderna

Den äldsta är 7 år och tror fortfarande på tomten.
I skolan råder dock en ganska krass inställning bland hennes kamrater, som har passat på att försöka spräcka hennes drömmar både en och två gånger.
Men se där går de bet.

Den äldsta försvarar tomten med en passion som bara kan ha sitt ursprung i en 7-årings oskyldiga inre.
Maken (och jag för den delen) tycker att detta är enormt rörande och nu vill maken till varje pris bevara vår äldstas tro för i alla fall tre veckor till (vem hur lång tid det tar innan kidsen kastar sig över hennes oskyldiga inställning när det är back to school i januari) och det älskar jag honom för.

Någon som kanske inte blev lika förtjust var den blivande röde mannen (som inte har något skägg)....
Vid ett besök hos oss i går (varning för virus utfärdades per telefon, men det hindrar inte ett ungt par som ännu inte har sett dagisviruset i ögat) blev han varse att han var den utvalde som nu skulle klä ut sig till oigenkännlighet (beror lite på hur man ser det) UTAN ATT DEN ÄLDSTA SKULLE HA SÅ MYCKET SOM DEN MINSTA LILLA MISSTANKE OM ATT TOMTEN INTE FINNS!
Maken var i eld och lågor.
"Gå ut och köp ett stort skägg, vi betalar!"
"Du måste prata med en annan röst"
"Du förstår att det här är superviktigt??????!!!!"

Tomten i fråga hade redan börjat öva på Onkel Kostjas (ni minns väl "Trolltyg i Tomteskogen"? Annat vore bara en skam) ryska brytning men tyckte ännu inte att han var fulländad.
Tyvärr fick jag aldrig veta hur detta togs emot av äkta maken.
Synd, jag hade velat se och höra hans reaktion på Tomten-från-Nordpolen-med-rysk-brytning.

Själv ser jag fram emot detta fabulösa skådespel och kommer att dra de vanliga kommentarena:
"Är tomten trött?" och
"Vill tomten ha lite gröt (men förstör inte skägget för faan)?" eller
"Flickor, gå nu och sätt er i knät på tomten så att mamma får ta en bild (hur sjukt låter inte det?) och så tänkte jag avsluta med ett rungande
"Har inte tomten blivit lite tjock om magen?" och förmodligen för alltid ruinera framtida chanser om en favorit i repris nästa år.

God Jul!

Stiltje

Jag har inte skrivit på två veckor.
Det är inte nådigt i bloggosfären och förmodligen har alla mina trogna läsare tappat hoppet redan.
Efter tre veckors galet mycket jobb, sömnsvårigheter och skäll på barnen (vilket de i åtminstone i fem fall av tio egentligen inte förtjänade) som följd, tänkte jag att nu, NU är det snart semester.
Skulle jag inte ha tänkt.
För så fort jag gav min arma, utstressade kropp, chansen till lite vila så slog det till.
Med full kraft.
I onsdags smög sig smärtan i halsen på, följt av ett sprängande huvud, vulkanliknande förlopp, alla vet hur det känns.
Det är anledningen till mitt inlägg så här kl 5 på morgonen.
Jag funderar över huruvida jag skulle ha fortsatt att stressa över juldagarna eller om det var bättre att lägga sig platt innan mannen med en röda kostymen och det stora skägget kommer på besök?
Nu ska jag skriva inköpslistan till julbordet.

Have yourself a merry little christmas.......

Köttmarknaden still rules

Efter julbordet på East slog vi till på att gå vidare till Sturehof där jag inte har varit på 10 år.

Inget hade ändrats nämnvärt.
Det var fortfarande samma marknad.
Kolla in köttet, fälla någon plump, mindre intelligent kommentar för att få kontakt och sedan till slakt.

Spelet är påtagligt, man kan se det pågå i alla delar av lokalerna och i alla åldersgrupper.
Jag drabbades av en klassiker.
Behövde gå och pudra näsan och var tvungen att passera ett bord med fyra testosteronstinna grabbar.
De hade tidigare kollat in köttet, dvs synat mig uppifrån och ner, enligt en kollega som hade ögonen med sig, och jag kan inte påstå att det kändes kul att behöva gå förbi, själv.
Det är nämligen då det klassiska händer, ni känner säkert igen scenariot.
Jag närmar mig deras bord.
Det blir helt tyst.
Jag går förbi.
Asgarvet bryter lös.

Så jävla respektlöst!
Nu kanske det finns något köttstycke därute som tycker att det charmigt, och går igång på att bli utskrattad av fyra frustande machomän, men jag tillhör definitivt inte den kategorin.

Respekt!

East

Efter att, något skeptisk, ha gått ett julbord på East till mötes så har jag nu officiellt blivit omvänd.
Det asiatiska julbordet var outstanding.

Det nästan bästa med det hela är att maten inte lägger sig som en stor, fet, klump i magen och den ligger inte heller kvar där i x antal timmar efteråt, vilket svensk julmat tenderar att göra.
Det är så trist när man måste spara sig för att orka med dessertbordet.
Alternativt sparar man sig inte, äter ändå av julgotterna, och så ligger man där sedan, framför Kalle Anka som en annan överjäst lussebulle och har inte längre kraft hålla in magen innanför den åtsmitande julklänningen så att bilringen väller ut i sin fulla prakt.

Nu njöt vi av en buffé av sushi och sashimi, sedan två olika soppor (starka utav bara he...te, vilket brände ut ytterligare lite mer plats i magsäcken) och efter detta ett kombinerat förrätts- och varmrättsbord bestående av dumplings, tofu, kyckling, spett, teriyakilax...........

Och ÄNDÅ kunde jag ge mig hän min passion för efterrätter och sötsaker efter detta gastronomiska äventyr.
Den mest traditionella julbesatta tomtenissan har konverterat till Asiens härligheter.

Fast jag erkänner att det ändå är lite av en tradition att vara överjäst lussebulle på julafton.
Så passa er familj och släkt, bilringar kommer att pösa över, helt öppet och utan hämningar!

Tröööööööött.......

Ännu en dag hemma med jobb och barn.
Nu börjar de krya på sig, de små rackarna, och det märks på ljudnivån.
De är dock inte så friska att de kan gå till skola respektive dagmamma så det är bara att bita ihop eller bryta ihop.
Jag har gjort båda.

God natt

Twisted

Bakade precis kanelhjärtan och när jag bakar julkakor lyssnar jag på julmusik.
Punkt.
Sökte kort och gott på Christmas på Spotify och vips flödade julmusiken utan ansträngning ut ur mina fantastiska lap top-högtalare.
Bäst som jag står där hör jag tonerna av "Do they know it's christmas", en låt som alla 70-talister torde ha matats med till leda under ett antal jular samt erhållit som singel i julklapp åtminstone en gång under sina yngre år.

Plötsligt slår det mig att jag och min kompis genom vått och torrt, brukade mima till just den där låten, i våra rosa flickrum, framför våra så kallade spegelväggar från IKEA (hon hade dessutom en skivspelare på sitt rum, vilket var lyx vid tidpunkten).

Detta scenario involverade även vår dåvarande kärlek till två av de medverkande artisterna.
Min kompis var otroligt förälskad i George Michael och jag i Boy George.
Här kan man snacka om ouppnåelig kärlek.
Först och främst går vi och slösar vår ungdomsförälskelse på en världsartist och som grädden på moset så visar det sig så småningom att bägge två är bisexuella!
Mer ouppnåeligt kan det liksom inte bli.

Måste tillstå att min kompis låg lite bättre till där, George Michael är ju i alla fall snygg och hade då ännu inte tagit klivet ut ur garderoben.
Jag däremot, lät tydligen inte petitesser som smink och bisexualitet stoppa mig, vad nu det kan säga om mig??????????

Tur att det är så himla länge sedan att det kan falla under rubriken "Ungdomssynder".
Ty dessa bliver alltid förlåtna, ja , tack och amen.

Tortyr

Eftersom den yngsta och den äldsta fortfarande har feber så jobbar jag hemifrån idag.

Sitter vid köksbordet och efter att i ca 20 minuter, oupphörligen, har fått dras med ett "dunk, dunk, dunk, dunk, dunk" så rasar jag in i kidsens rum och vrålar att nu får de ta mig 17 sluta att slå hälarna i soffan.
Det är bara det att båda två sitter som ljus på en madrass under ett täcke och spelar UNO.
De tittar oförstående på mig och bedyrar enträget sin oskuld.
Jag skäms.

Det är svårt att hålla på med siffror och bokslut när någon dunkar i ens tak.
Nu har denne någon för övrigt ökat frekvensen av antal dunk i minuten, vilket inte direkt gör det lättare att koncentrera sig.

Råkar dessutom veta vem grannen ovanpå är, och har liiiiite svårt att förstå att denna försiktiga och dessutom mycket trevliga dam runt 60 år plötsligt skulle få för sig att prova på att dunka rytmer i parketten.

Kan kallt konstatera att jag längtar till kontoret.