Realisationsrysningar

Har försökt mig på ett rea-race men har åter blivit besviken.
Det är inte värt den ångest som rean skapar hos mig, att köpa ett par (oftast framrotade ur lagret-av-det-som-ingen-tidigare-ville-köpa) klädesplagg kanske ett par hundralappar billigare.

Människor blir som besatta, vi har alla en Gollum på lut, mer än beredd att serva sin Master och använda alla medel för att komma över de påstådda fynden "We waaaaants it".......
De sliter och river i kläderna, hänger inte tillbaka dem utan kastar dem helt sonika över klädstängerna om stycket inte passar.
Någon annan kan ju hinna före till nästa klädkap.
Desperata ögon flackar runt i butikerna "det är väl ingen härinne som gör ett bättre fynd än jag?".
Har du otur kan du oväntat få en armbåge i sidan "Du trampar in på mitt revir" och ett ögonkast som gör att du tror att du ska träffas av blixten och klyvas på mitten.

Jag flydde.
Unnade mig i stället en svindyr ansiktskräm som kanske kan väga upp det faktum att jag bär kläder anno 1999.
Får alltså i stället hoppas på att min rynkfria rosiga nuna kan muntra upp mina medmänniskor på nyårsfesten.
Och så ett par glas Champagne och några tomtebloss på det.....
Gott Nytt År!