Att äta pizza får en helt ny dimension när den yngsta i familjen fortfarande kallar det för "pissa".

Vi har det bra, vi här bak i bilen

I går körde vi i princip non stop Sälen - Stockholm.
Ett litet kort stopp gjorde vi på Statoilmacken i Borlänge där bensin, Ahlgrens bilar, Svarta Katten och Zoo inhandlades (de senare en klar muta).

Den yngsta kände sig lite åksjuk och därför körde vi i korsdrag större delen av vägen.
Efter ett par vändor Uno, Yatzy och samt ett par besök i godispåsarna blev det ändock lite trist och tråkigt varvid jag föreslog att jag skulle läsa en bok.
Valet föll på "Bajsboken" och det var väl ungefär där som saker och ting så smått började urarta.
I ett avsnitt benämns anus (antar att det är lite för "vuxet" ordval för en barnbok) som "bajshålet" vilket, lite oväntat, min man tyckte var enormt lustigt.
Han upprepade detta ord ungefär varannan minut.
Strax därefter snöade den äldsta in på en låtsnutt från någon av de otaliga barnkanalerna och den yngsta och mannen var inte sena att hänga på:

Mannen: Bajshål
Den äldsta: jag e underbar
Mannen: JAG E UNDERBAR!!
Den yngsta: ja e undebar
Den äldsta: SÄG DET IGEN!
Mannen: Bajshål
Hi hi hi hi hi..........(de yngsta skrattar hysteriskt)
De yngsta: Vi vill ha bajs, vi vill ha bajs, vi vill ha bajs!!!!
JAG E UNDERBAR!
Jag e underbar!
Bajshål, JAG E UNDERBAR, IGEN pappa, igen, VI VILL HA BAJS!!!!
Hi hi hi hi, ha ha ha ha, bajshål........ja e underbar...........

Tur i oturen var att vi vid tillfället började närma oss Stockholms innerstad och slutstation, innan vansinnet var fulländat.
Även om jag kanske var en god bit på väg mot fulländing.
JAG E UNDERBAR!!!!!

Min man, sadisten

I natt har det snöat, minst två decimeter, och det är inte nådigt att ta sig fram i backen för en fyraåring.
Men det gör hon i alla fall med bravur.
Efter kommer den stolta fadern med videokameran i högsta hugg och märker kanske inte riktigt hur nära han kommer innan det är lite för sent.
Men van skidåkare som han är gör han en tvärnit framför den yngsta som på en sekund täcks av en moln av snö.
Alldeles stilla står hon.
Torkar med avigsidan av vanten bort lite snö ur ögonen och tittar förvånat fram ur den nyvunna snögubbedräkten.
Men hon gråter inte, inte hon.
Vi tar dock lunchpaus.
Någon måtta får det vara.

Glömde att nämna...

...att det är minus tio grader och ganska så blåsigt i dag.
Tackar högre makter för skidskola.

Status

Har blivit fälld en gång av den yngsta. I backen dock.
I går blev jag överträffad. Med råge.
Jag glider sakta förbi en man som håller på att hjälpa sin dotter till stående från liggande läga utanför liften.
På något fantastiskt sätt lyckas i stället han själv välta åt sidan, över mina skidor och landa med sina rakt upp i vädret.
Där ligger han som en skalbagge.
På platta marken.
Hysteriskt fnittrande talar han om för mig att det inte var meningen.
Dottern håller på att kissa på sig av kvävda skrattsalvor och jag lyckas hålla mig åtminstone en meter innan jag brister ut i gapskratt.

Det är alltid så skönt att känna sig liiiiite bättre än någon annan i backen.......

Jaha

Visste väl att jag inte skulle släppa lös kidsen till barnrummet på den senaste restaurangen vi besökte.
I det rummet huserade nämligen en väldigt hostig unge vars föräldrar gömde sig i något bås och lät ungen hosta ut sina bakterier över övriga ungar så att de själva skulle kunna äta sina ribs i godan ro.
I morse vaknade den yngsta med förkylning och lätt feber.
Inte bra när man ska åka skidor.
Solen lyser, det snöar lite lätt och vi sitter inne och tittar på barnkanalen.
Behöver min morgon caffé latte.
Nu.
NU!!!!!

Snorslick

Vi står vid sidan av liften och kollar in den yngsta i skidskolan.
Upprepade gånger åker en liten kille förbi.
Upprepade gånger slickar han sig på överläppen för att få bort snoret som rinner i snöstormen (jo då, vädret har slagit om).
När han åker förbi tredje gången säger min man: Åh, det berömda snorslicket.
Ville nog inte veta om att han var bekant med det beteendet.

Strålande solsken igen!

Nu ska jag ut och slåss med de andra päronen i liftköerna.
Det gäller att vara först, först FÖRST!!!!!

Liftwaffe

Vi föräldrar beter oss på olika sätt för att tillfredställa just våra barns behov.
En del blir överbeskyddande och vill helst inte släppa sitt barn utanför dörren.
Andra låter sina telningar göra precis som de vill.
Alla gör vi det förmodligen av kärlek till våra små gryn, med skilda resultat i slutändan....

I dag stod vi i liftkön, jag och den yngsta.
Framför oss står en mamma och till vänster om henne (i barnkön, där man inte behöver liftkort för att ta sig fram) hennes barn.
Allt är frid och fröjd tills plötsligt kvinnan i fråga ser att barnet är på väg fram till liften.
När hon ser detta är det precis som att hennes djupt rotade modersinstinkt tar överhanden.
Kvinnan kastar sig till vänster, skär med sina skidor rakt över toppen på mina, tar ytterligare sats och.......fastnar slutligen i den lilla röda skojiga portalen i skumgummi och plast, avsedd för de yngsta.

Om jag hade haft lite råg i ryggen så hade jag i bästa Lasse Åberg-anda ställt mig upp och skrikit LIFTWAFFE så att det ekade över fjället.
Men det har jag ju inte.
Det är ju därför jag startade den här bloggen.

Strålande solsken

Nypistat
Gnistrande snö
Snudd på ensamma i backen åker jag och den äldsta ned för fjället.
Även fast skidåkning inte kan räknas till en av mina passioner (de involverar mest ätbara ting...) så måste jag medge att det var en av mina finaste upplevelser.

Sedan var det ju inte fy skam att jag blev "tvungen" att stanna ca 20 ggr för att vänta in den äldsta......Med tanke på min åkteknik så behöver jag 20 pauser. Minst.

Nähä!

Klockan är tio (otroligt sent här i fjällvärlden om man inte jobbar här för då är ju natten bara bebis ännu har jag förstått).
För en vanlig tvåbarnsmor är det väl dags att sova.
I morgon vid 6-snåret blir man väl uppkickad igen.......
God natt!

Olycksfallsstatus

Alla är friska och glada (borde väl inte skriva det......lagen om allts djävlighet kan ju slå till). Men jag har själv gjort en vurpa. I barnbacken.

De säger ju att man ska skippa första och sista åket, men det här var faktiskt andra åket.

Skulle ta mig ner med den yngsta bredvid mig. Det var hennes andra åk också vilket kan ha bidragit till "incidenten".

På något oförklarligt sätt skär hennes skidor mina samtidigt som hon lutar sig bakåt vilket resulterar i ett platt fall på svanskotan för min del.
Nu kan tilläggas att min svanskota är ytterst "utstående" från resten av min kropp (naprapatens ord, I promise) vilket gör att den tar smällen.

Vi består alltså av tre glada och en lite stel familjemedlem.
Häppåre!

Det tar lite mer än fem timmar att åka till Sälen från Stockholm med en liten A-klasse (ni vet, den där bilen som ser ut som om det är en leksaksbil som någon galen professor har förstorat).

Fem timmar i bil kan bli en pina om man sitter där med en 4- åring samt en 7-åring som dessutom är systrar.
Men det blev det inte!
Trots avsaknaden av inbyggd dvd-spelare och TV-spel så gick det fenomenalt.
Heder åt barnen.

Någonstans i närheten av Bergshamra så frågar dock maken om jag har packat ned hans skidjacka. Jag svarar jakande på detta trots att jag vet att jag har hängt den i hallen och samtidigt lagt ned en flaska alcogel i en ficka (en liten egenhet jag har, fråga helst inte) vilket jag också hade talat om för honom.

Vid första rastplatsen hittar mannen (som är av det köpgalna slaget) en Haglöfs-outlet och blir otroligt sugen på en ny skidjacka, vilket jag bestämt säger nej till och ger honom det onda ögat (först då vet han att det är allvar).

När vi kommer fram till Sälen (OK, de yngsta var fantastiska, men tänk er den sista timmen som episoden i Shrek då Åsnan upprepade gånger frågar om de är framme och Shrek får ett mentalt sammanbrott) så har karln inte satt på sig skidjackan!

Alla vi andra sitter i våra skidjackor, men mannen har satt på sig sin dunjacka (eftersom det är så kallt i fjällen på kvällen, ha, ha, det rimmade!!!!) och förutsätter att jag har packat ned skidvarianten.
Jag kvävde ett utbrott á la Shrek, mannen fick sin nya jacka (om än inte Haglöfs, eftersom han är en klok man och tänkte på sin något mer ekonmiskt lagda hustru) och allt slutade med solsken och lycka (??????)!
Det gäller att välja sina strider, som barnpsykologerna brukar säga.

Skulle ALDRIG....

.....och jag menar ALDRIG vara med i Robinsson.
Möjligtvis skulle det enda skälet kunna vara att man går ner minst tio kilo om man har förstått trailern rätt.

Jag är ju rätt bekväm till min personlighet.
Jag var t.ex. den enda som började gråta (hulkgråta, med riktiga tårar och rinnande snor) när vi kom fram till Hotellet från Helvetet i Hamamet, Tunisien.
I 14 nätter låg jag lika stilla som en vandrande pinne (stillastående då) för att slippa känna det noppiga, inte särskilt rena, lakanet.

Det enda som kändes rent till slut, var spriten som serverades i hotellbaren.
Men eftersom diskningen av glasen inte heller levde upp till Stockholmsstandard så kände jag en viss motstridighet även där.

Tilläggas kan också att vi var magsjuka 10 dagar av 14. Alla fyra. I omgångar.

Nä, en luftkonditionerad svit med minibar och room service ska det vara.
That's me.

Det goda vinner alltid

Jag står i köket och förbereder middagen.
Som alltid hör jag barnens gälla röster genom steksorl och rinnande vatten:

Den äldsta till den yngsta: Du vet att det goda alltid vinner .

Den yngsta: Jaaaaa.....?????

Den äldsta: Men du förstår inte! Det GODA vinner ALLTID.

Stackars barn.
En mindre vacker dag kommer de att bli varse att så inte är fallet....
Sånt e livet

Tror att de har kollat lite för mycket på Winx Club.

Kräkkarantän någon?

Jag har kommit något på spåren.
KAN det vara så att magsjuka numera grasserar ca 6 månader om året för att 99% av alla föräldrar inte förstår ordet kräkkarantän?

Om det nu är så att ALLA i familjen faller som furor med ca 1 dags mellanrum, HUR kan man då komma på tanken att skicka iväg de potentiella bakteriebomberna (=barnen som ännu inte har börjat spy) till dagis när resten av familjen ändå är hemma?

Händer med jämna mellanrum har jag märkt.
Men nu är jag extra upprörd eftersom vår familj ska åka i väg på skidresa på söndag.
Vi vill INTE falla som furor nu. Då riskerar nämligen denna semester att plöja i diket.

HUR TÄNKER FOLK?
Skärp er omedelbart för faan!
Det tål att sägas hur många gånger som helst.
Ni sparar VAB-pengar, tid, och framförallt går smittan inte runt I SEX JÄVLA MÅNADER OM ÅRET.

Apropå respekt för andra......

I går tränade jag på min Wii Fit.
Då jag hade avverkat en halvtimme plingade det till lite trevligt och jag fick en guldstjärna för att ha hållit ut så länge.
Fantastiskt.
Känns nästan som om Nanny-aktuten har varit i farten med sitt system av ris och ros.
Tänk om jag bara hade tränat i tio minuter, då kanske jag hade blivit utkickad till "The Naughty Corner"....

Måndag morgon

Hur trevligt är det inte att börja dagen med..........
ETT DISKBERG PÅ JOBBET?

Jo då. När jag glad i hågen stegar in på jobbet så möts jag av en överbelamrad diskbänk, fylld med kaffekoppar, halvfyllda med gammal surt kaffe och ännu surare mjölk.
Ett par burkar halvfyllda med gammalt stinkande ris och som grädden på moset fanns det varken kaffe eller mjölk kvar.

Diskmaskinen stirrade hånfullt på mig, full till bredden, men inte diskad.

Vi vet alla att städerskan kommer fredag kväll.
Är detta ett skäl till att låta sin skitiga disk stå, att lämna gamla matrester och ge blanka faan i att tömma papperskorgen som svämmar över alla bredder?
NEJ. Det är inte OK.

Skulle du lämna köket på det här sättet hemma?
Förmodligen inte va?

Respekt!

HAHAAAAAAAA!!!

Nyheterna och reklamen är över och JAG ÄR VAKEN!!!!!!
Känner att jag har en fin chans att klara det här i kväll.

Taskig blogghelg

För mycket städa, tvätta och jobba.

Som vanligt är det nu Beck och jag provar med en ny strategi:
Jag slösurfar medans jag tittar.
OK, jag kanske missar en detalj här och där, men jag kanske ÄNTLIGEN FÅR SE DET FÖRBANNADE SLUTET av filmen.

Dessutom kan jag inte dricka kaffe eftersom stressen har tagit magkatarren till en helt ny nivå, vilket gör att jag får koffeinabstinens med påföljande huvudvärk och ett jävligt humör.

Kan inte utlova bättre utsikter för veckan som kommer heller, med tanke på att det ska ut en sjuhelvetes massa löner och månadsrapporter innan jag får en veckas semester.
Dygnet har trots allt bara 24 timmar varav jag måste sova MINST 8.
KLYSCHAVARNING!!!!!!!:

Livspusslet.........

Detta inlägg kan sammanfattas med ett enda ord: porslinskrona

Pga att en av mina två amalgamfyllningar från tidig stenålder har expanderat (vilket tydligen är mer regel än undantag förstod jag på tandläkaren) så sprack en av mina tänder.
Nu behövs det en porslinskrona för att laga det som tandläkaren lagade för x antal år sedan.
Makes sense?????

Förresten, det räckte inte med porslinskrona, det kostar ju 2 200 pix också.
EFTER det att försäkringskassan gjort sitt.
Lägg sedan till 2 150 pix för de två hål som gjorde storstilad debut under mina två graviditeter och nu har utvecklat sig till vuxna hål som kräver lagning.

Fan, vad kul det är att lägga ut 5 lax på munvård (jo, undersökningen i dag kostade också).
Verkligen.

Ronny & Ragge

Jag har en egen Ronny&Ragge hemma.
Hon vet inte om det själv, vilket gör det hela ännu mer fantastiskt och varmt i mammahjärtat.
För ca ett år sedan uttryckte den yngsta sin enorma glädje när Barnkanalen började visa den gamla 70-talsklassikern "Lilla Spöket Laban":

Mamma! Det är Lilla Pöket Laban!!!!!!

Så lite tid, så mycket att göra

Jobbar
Hämtar hos dagmamman

Här skulle man kunna tro att det kan komma att stå: lägger mig i soffan och tar det lugnt, men icke. I stället fortsätter eftermiddagen i ett minst sagt intensivt tempo:

Hemma finns den äldsta och hennes kompis, eftersom vi agerar barnvakt. De blir osams upprepade gånger varvid jag måste leka fredsmäklare (helst vill jag bara skrika åt dem att för i helvete hålla sams det-gäller-ju-bara-en-timme-eller-två, men inser att det skulle vara lite väl magstarkt).

Tillreder 6 st auberginer, genom att dränka dem i olivolja och vitlök för att sedan steka dem i två pannor för att det ska gå fort. Det gör det inte.

Bakar en gigantisk sats biscotti eftersom dessa och ovanstående auberginer ska med på en internationell afton i skolan i morgon (kan redan se framför mig hur tre klasser och deras föräldrar går loss på buffén med smutsiga fingrar. Hur alla har tillagat sin mat hemma vill jag nog inte ens veta, usch).

Beställer hamburgare som mannen hämtar. Vi utfordrar barnen.

Släcker ett par eldar till - ju tröttare, desto mer skrik och panik blir det.

Det borde vara förbjudet av skolan att kräva att en hårt arbetande tvåbarnsmor ska ställa sig och göra buffémat som ingen kommer att njuta av ändå, eftersom allmänt kaos kommer att råda.
Rapport kommer i morgon - om jag inte har gått under vid det laget.

Tänker inte ens gå in på kollektivtrafiken som drabbade mig i dag. Ni vet vad jag tänker och tycker om den, och dagens äventyr bättrade inte på anseendet.

Har hittat något nytt att reta mig på:
Människor som sms:ar samtidigt som de går gatan fram och mejar ner oss övriga om vi inte fort som faan väjer undan.

1. Vi har högertrafik här i Sverige, gå ÅTMINSTONE på höger sida om ni inte har vett att se er för.

2. Gå åt sidan och skicka ert SMS om det nu är så livsviktigt att få iväg det.
Killar (och en hel del tjejer har jag blivit varse, men det är ju så kul att cementera könsrollerna) brukar dessutom inte vara särskilt skickliga på att göra två saker samtidigt, så man kan tycka att det skulle vara enklare att koncentrera sig på en sak i taget.
Det finns liksom inget utrymme för att dessutom hålla koll på eventuella medmänniskor som kanske skulle GÅ I VÄGEN.

3. Skit i att sms:a. Befinner du dig i en nödsituation på liv och död är det förmodligen mer effektivt att ringa 112.

Renad

Om jag höll på att bli sjuk så torde det eventuella viruset ha åkt ut med en farlig fart under föregående timme.
Jag har gråtit och bölat som den värsta Helena Bergström (minus det rinnande snoret, jag använde pappersnäsdukar).
Det fanns liksom ingen ände på tårarna och jag kommer vara tvungen att dricka minst en liter vatten innan jag går och lägger mig för att återställa vätskebalansen.

Nej, inget hemskt har hänt mig eller någon av mina närmsta.
Jag har bara tittat på Spårlöst försvunnen.
Labil? Jag?

Näääääää.........

Rester

Tror att jag har nämnt det i ett tidigare inlägg, men det kan inte sägas för många gånger.
Rester rules!
I dag fick vi smörja kråset med resterna från gårdagens middag hemma hos bror och svägerska.
Det smakar alltid bättre dagen efter!

Kanske för att man inte har slitit arslet av sig precis innan middagen och sedan är på språng under hela middagen för att rätt nummer två och tre ska serveras.

Kanske för att maten har stått till sig i kylen.

Kanske för att man drack ett par glas vin dagen innan och inte för sitt liv skulle orka slänga ihop ännu en festmåltid på söndagseftermiddagen.....

Tänkte för övrigt försöka kolla på Beck i kväll igen.
Pappa, du kanska kan maila mig upplösningen i morgon?

Kock

Har nu tjänstgjort som kock på brorsans middag.
Är trött.
Ska sova.
NU.
Blir inte roligare än såhär idag. Att vara kock är ett hårt jobb.

Nu ska vi vara glada och vinkelman.....

Nu ska vi var glada och vinkelman, brukade min far kläcka ur sig, oftast när min mor var på ytterst risigt humör och helst ville bli förskonad från uttryck som ovanstående.
Fråga mig inte vad det betyder, för det vet jag inte än i dag.
Eventuellt (eller ganska säkert faktiskt) kommer min far att kommentera detta inlägg och då kanske vi får klarhet i detta.

Dock tänkte jag på uttrycket och lyckades i alla fall framkalla ett leende på mig själv när jag i dag som vanligt stod och väntade på en tunnelbana som inte kom, i ett folkhav som var som ett stim spigg i vårrus ute i skärgården.

Alltid kan det glädja någon.

Nu ska vi vara glada och vinkelman!

Choklad

Min kropp längtar efter choklad efter att ha hört ordet tax free i Arlandaprogrammet.
Andra tänker förmodligen på billig sprit, men inte jag.
Den längtar så mycket att mitt psyke allvarligt överväger att ge efter för det rent kroppsliga begäret och gå till chokladlådan.

För att väga upp kan jag ju alltid köra ett yogapass på min vän Wii, som då förmodligen kommer att upplysa mig om att jag har gått upp ett kilo till.

I kväll

..visar 3:an ett program om vad som händer och sker på Arlanda.
Frågan är: vill man veta?

Rädd för Rosing

I går halkade jag av misstag in på "Den rätte för Rosing".
Efter ca två minuters aktivt tittande var jag redo att utnämna programmet till kalkon of the year, mest pinsamma reality showen under 2000-talet eller något annat mindre smickrande.

Jag nedgraderade till passivt tittande (vilket betyder att jag surfar samtidigt) och blev inte direkt mer imponerad längs vägen.

Först kan man konstatera att det inte kommer ut särskilt mycket av värde mellan hennes svullna läppar. Vilket är OK, men att hon väljer att visa upp det för hela Sverige (nåja, såg på Aftonbladet att tittarna hade svikit, mycket märkligt......) känns på något sätt mindre genomtänkt.
Att de potentiella pojkvännerna dessutom går med på att framstå som ärkepuckon är ett kapitel för sig.

Det enda jag kan minnas är egentligen en ständigt krampaktigt leende Rosing och hö-hö-ande grabbar som dunkar varandra i ryggen och ständigt försöker komma åt att smyga armen om kvinnan med stenansiktet för att komma åt att tafsa på silikonet.

Ni hör själva - TV på stenåldersnivå, man blir ju rädd.

Tjuvar!!!!!

Jag skulle vilja lägga in en anmälan till polisen.
Det är någon som helt fräckt har knyckt 40 minuter av min ytterst dyrbara fritid.

I morse satt jag på tunnelbanan (ja, den med en pod-radio installerad, men jag hade inga lurar, bad luck helt enkelt).
Jag satt där i ca 30 minuter.......MELLAN MEDBORGARPLATSEN OCH ODENPLAN!
Alla som bor i Stockholm förstår att detta är orimligt lång tid för att ta sig mellan ovanstående stationer.
Allt detta beroende på ett signalfel eller liknande.
Jag ger mig faan på att de helt enkelt blandar och ger när de måste skylla på något vid förseningar.

Vi har drabbats av ett :
Vagnfel
Signalfel
Sjukdomsfall vid station X
Vandalisering

Lägg märket till att de alltid drabbas.
Det är ju VI som drabbas!!!!

Inte helt oväntat var Tvärbanan (som vanligt) försenad och perrongen var så full att knappt alla kom på.
Där har ni resterande 10 minuter av min lediga tid om det var någon som inte fick ihop ekvationen eller trodde att jag var fullkomligt sifferblind.

Wii Fit rules!

Har precis avslutat ett litet work out/yogapass tillsammans med min nya bästa vän, Wii Fit (nej, jag är tyvärr inte sponsrad....).
En helt fantastisk maskin som mäter BMI och hejar på när du gör solhälsningen samtidigt som du håller på att trilla omkull.

Ett litet moln på himlen är att den i går talade om för mig att jag hade gått upp ett kilo i vikt - på en dag.....
Då var jag nära att göra slut.

Men nu har vi blivit vänner igen sedan den utnämnt mig till yoga master.
Kan bli ett skakigt förhållande det här......