I natt har det snöat, minst två decimeter, och det är inte nådigt att ta sig fram i backen för en fyraåring.
Men det gör hon i alla fall med bravur.
Efter kommer den stolta fadern med videokameran i högsta hugg och märker kanske inte riktigt hur nära han kommer innan det är lite för sent.
Men van skidåkare som han är gör han en tvärnit framför den yngsta som på en sekund täcks av en moln av snö.
Alldeles stilla står hon.
Torkar med avigsidan av vanten bort lite snö ur ögonen och tittar förvånat fram ur den nyvunna snögubbedräkten.
Men hon gråter inte, inte hon.
Vi tar dock lunchpaus.
Någon måtta får det vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar