Vi föräldrar beter oss på olika sätt för att tillfredställa just våra barns behov.
En del blir överbeskyddande och vill helst inte släppa sitt barn utanför dörren.
Andra låter sina telningar göra precis som de vill.
Alla gör vi det förmodligen av kärlek till våra små gryn, med skilda resultat i slutändan....
I dag stod vi i liftkön, jag och den yngsta.
Framför oss står en mamma och till vänster om henne (i barnkön, där man inte behöver liftkort för att ta sig fram) hennes barn.
Allt är frid och fröjd tills plötsligt kvinnan i fråga ser att barnet är på väg fram till liften.
När hon ser detta är det precis som att hennes djupt rotade modersinstinkt tar överhanden.
Kvinnan kastar sig till vänster, skär med sina skidor rakt över toppen på mina, tar ytterligare sats och.......fastnar slutligen i den lilla röda skojiga portalen i skumgummi och plast, avsedd för de yngsta.
Om jag hade haft lite råg i ryggen så hade jag i bästa Lasse Åberg-anda ställt mig upp och skrikit LIFTWAFFE så att det ekade över fjället.
Men det har jag ju inte.
Det är ju därför jag startade den här bloggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar