Det tar lite mer än fem timmar att åka till Sälen från Stockholm med en liten A-klasse (ni vet, den där bilen som ser ut som om det är en leksaksbil som någon galen professor har förstorat).

Fem timmar i bil kan bli en pina om man sitter där med en 4- åring samt en 7-åring som dessutom är systrar.
Men det blev det inte!
Trots avsaknaden av inbyggd dvd-spelare och TV-spel så gick det fenomenalt.
Heder åt barnen.

Någonstans i närheten av Bergshamra så frågar dock maken om jag har packat ned hans skidjacka. Jag svarar jakande på detta trots att jag vet att jag har hängt den i hallen och samtidigt lagt ned en flaska alcogel i en ficka (en liten egenhet jag har, fråga helst inte) vilket jag också hade talat om för honom.

Vid första rastplatsen hittar mannen (som är av det köpgalna slaget) en Haglöfs-outlet och blir otroligt sugen på en ny skidjacka, vilket jag bestämt säger nej till och ger honom det onda ögat (först då vet han att det är allvar).

När vi kommer fram till Sälen (OK, de yngsta var fantastiska, men tänk er den sista timmen som episoden i Shrek då Åsnan upprepade gånger frågar om de är framme och Shrek får ett mentalt sammanbrott) så har karln inte satt på sig skidjackan!

Alla vi andra sitter i våra skidjackor, men mannen har satt på sig sin dunjacka (eftersom det är så kallt i fjällen på kvällen, ha, ha, det rimmade!!!!) och förutsätter att jag har packat ned skidvarianten.
Jag kvävde ett utbrott á la Shrek, mannen fick sin nya jacka (om än inte Haglöfs, eftersom han är en klok man och tänkte på sin något mer ekonmiskt lagda hustru) och allt slutade med solsken och lycka (??????)!
Det gäller att välja sina strider, som barnpsykologerna brukar säga.