Om jag höll på att bli sjuk så torde det eventuella viruset ha åkt ut med en farlig fart under föregående timme.
Jag har gråtit och bölat som den värsta Helena Bergström (minus det rinnande snoret, jag använde pappersnäsdukar).
Det fanns liksom ingen ände på tårarna och jag kommer vara tvungen att dricka minst en liter vatten innan jag går och lägger mig för att återställa vätskebalansen.
Nej, inget hemskt har hänt mig eller någon av mina närmsta.
Jag har bara tittat på Spårlöst försvunnen.
Labil? Jag?
Näääääää.........
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar