Ligger för tillfället nere

pga influensaliknande symtom....

...och glöm för all del inte att gå in...

...och kolla på Alejandro!

http://www.vimeo.com/2038003

Teaser

En oerhört slitsam timme framför spisen igår gjorde mig oerhört förbannad på Electrolux.
Detta kommer jag att skriva om ikväll som laddning inför telefonsamtalet jag ska göra till deras otroligt risiga telefonsupport i morgon.

Mmmmuffins

Innan gräddning. Äppelmuffins med kanel och smuldeg!

Jag vill dementera...

....mitt påstående om att min äldsta dotter är en gourmet.
I går tyckte jag att hon var så pass förkyld att hon borde stanna hemma från skolan.
Hon ville inte.
Hon ville inte för att en av hennes klasskamrater hade gått på matråd och just denna dag hade de lyckats påverka beslutet att det skulle serveras pannkaka.
Pice of cake, tänkte jag och föreslog givetvis att jag kunde göra pannkaka till lunch.
Den äldsta tittade lite misstänksamt på mig.
"Men mamma, då får du inte göra dem så där bruna och frasiga i kanten....."
"Jaha, men hur vill du ha dem då? Bleka och tjocka eller, hö, hö, hö....?"
Dottern ser excalterad ut: "Ja, precis! SÅ vill jag ha dem".

Mats från Grand Hotel, jag älskar din nobisdressing, men vad har du gjort med mitt barn?
Framförallt, om ni har Crêpe Suzette på menyn, serverar ni dem då bleka och tjocka?
Bara en stilla undran.

Alejandro Fuentes Bergstrom is back, alive and kicking

http://www.vimeo.com/2038003

Det är ren kärlek från min sida!!!!!
Alejandro! Om du inte var upptagen av "Virgitta" så skulle jag äkta dig här och nu!

Sushisuget tar över

Tänk er följande scenario:
Du har varit hemma med sjukt barn samtidigt som du har jobbat som en dåre.
Nu har du och din äkta hälft dessutom spenderat 2 timmar i skolan (obligatoriskt) tillsammans med er dotters klass och övervakat 2 lektioner och en lunchrast.
Trots en kycklingsallad med nobisdressing (mycket god faktiskt, kocken Mats har tidigare jobbat på Grand Hotel, men sedemera gjort en Jamie Oliver och inriktat sig på skolkrubbet) är familjen ganska så utsvulten.

3/4 av familjen bestämmer sig för pizza men jag har kommit in i någon slags nyttighetsperiod och ser sushin hägra.

Beställer en liten sushi för 65 kr och tar upp mitt kort för att betala.
"Nej, vi tar inte kort"
Jag får upp två rikskuponger á 20 kr samt två 20-lappar.
Jag får fem kronor tillbaka.
Tycker inte att matten är så svårt i det här fallet och påpekar det lilla misstaget för servitrisen.
Hon tänker i minst en halv minut (en halv minut är ganska lång tid i det här sammanhanget) och säger sedan:
"Vi har inte 10-kronor"
Jag kontrar med "men släng på en bit till då, inga problem..."
Hon: "Mellansushi?"
Jag: "Nej, släng på en...."
Hon: "Mellansushi?"
Jag: "Nej, men, jaaaaa ok då, en mellansushi, det är OK".
Hon: "Då får jag femkronan tillbaka".
Jag: "suck, ok".

Verket kröntes av ett hårstrå mitt i min avocadosushi.

Inte nog med att jag i princip lurades till att köpa en större sushi än vad jag egentligen ville,
servitrisen kunde inte bjuda på en femkrona för besväret och dessutom var jag tvungen att dra ut ett semilångt hårstå ur min mun, varvid min aptit försvann. Totalt.

Nästa gång ska jag försöka övervinna sushisuget och gå hem till havregrynsgröten i stället.
Buuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu för Arigato.
Lite kundservice skulle inte skada.

Att vara arg...

....kan ta sig olika uttyck.
Måste passa på att slå ett slag för en annan blogg, även om jag är oerhört besviken över att jag inte längre går över 100 unika besökare på en vecka....

http://arga-lappen.blogspot.com/

Have fun

Konsumentkontroll

I dag hade katalogen med stort K kommit i brevlådan.
Nu tänker flera av er kanske att det är den berömda IKEA-katalogen, men icke.
Vi snackar viktigare saker här.
Vi snackar LEKSAKSKATALOG.
Konsumtionshetsen ska påbörjas i tid.

Det är nu det ska ringas in och rangordnas. I oktober.
När julhandlingen ska påbörjas är katalogen så utsliten att man inte kan urskilja vad det är som egentligen är som har ringats in.
Dessutom så brukar telningarna ha riktat in sig på något nytt när julafton väl infaller:
"Nää, jag har inte önskat mig det här".
Nåja, så otacksamma brukar de faktiskt inte vara. Överdrev det nog lite i ren iver.

Ett problem är dock antalet kataloger.
Det kommer EN katalog.
Det finns TVÅ av den yngre sorten som kastar sig över katalogen och ska ha första tjing på att ringa in med kulspetspenna.
I dag lyckades jag med nöd och näppe slita pennan ur handen på den yngsta genom en turboattack från ena sidan av lägenheten till den andra.
Katalogen låg där rykande färsk och obesudlad och jag visste exakt hur hög ljudnivån skulle bli när den äldsta kom hem.
Fönster skulle skallra och golven gunga.

Så lyssna nu noga alla leksakstillverkare:
Hur mycket jag än hatar er konsumtionshets så behöver jag TVÅ kataloger i min brevlåda för att få lite lugn och ro vid middagstid här hemma.
Två LIKADANA.

Tack på förhand

I ett tidigare inlägg klagade jag över taskig munhygien hos mina medresenärer i kollektivtrafiken.
I dag när jag sitter (! Fick faktiskt sittplats!) där hör jag plötsligt ett välbekant ljud.
Någon SMASKAR mig rätt i örat.
Ni som känner mig vet att detta är en dödssynd om jag skulle få bestämma.

Jag sneglar lite diskret till höger och ser där en kvinna i 60-årsåldern som frenetiskt bearbetar sitt tuggummi.
Med öppen mun.

Jag är kluven.

Kvinnan i fråga smaskade mig till vansinnets brant, men hennes andedräkt doftade lent av spearmint.

Frågan är vad jag föredrar, att bli smaskad i örat eller att få dålig andedräkt i ansiktet?

Att vara eller icke vara.....

Det omöjliga har inträffat!

Innan nummer ett och nummer två gjorde entré var jag en passionerad matlagare, utforskare av varenda liten ny mattrend som stod att finna.
Minns särskilt hur kompisar och familj oh-ade och ah-ade när jag efter slutförd utbildning i Österrike gjorde schnitzel och äkta apfelstrudel eller när jag var först i vänkretsen med tsatsiki och morotskaka.
Låter rätt banalt nu för tiden, eller hur...
De senaste tiden har planeringen av veckans mat, inför storhandling, varit mer eller mindre en plåga. Den ständiga frågan "vad ska vi äta?" har legat som en ok över mina axlar.

I går satt jag och surfade på diverse matbloggar och öppnade, för första gången på över ett år, min mapp med "recept att prova".
Det är då det omöjliga inträffar.

Utan suck och stön, utan en timmes våndan över färdigköttbullar, blodpudding och spaghetti har jag plötsligt skrivit en veckomatsedel som består av nästan helt nya rätter och samtidigt gjort en inköpslista.
Nu får jag bara be till högre makter att jag får behålla den nyvunna passionen.

Gourmetbarn

Jag har närt ett gourmetbarn vid min barm.

Kanske fick hon i sig det med bröstmjölken, kanske har hon odlat intresset själv.

Vi står i kö med ca 90 andra bröllopsgäster, och väntar på att få gratulera de lyckliga tu, varpå den äldsta utbrister:

"Blir det middag sen? Hoppas att det blir hummer!"

Åtminstone en av bröllopsgästerna vänder sig om med ett något ansträngt leende på läpparna:
"Ja, det är till att ha vanor det, he, he...."

Ett annat exempel är att det nu tydligen även har blivit tradition att äta scones på lördagsmorgnar.
Den äldsta brer omsorgsfullt smör i ett tunt lager över brödbiten men skippar pålägget för att "känna smaken, scones är ju så gott som det är".
Jag älskar också scones, men det är inte direkt en mammas högsta dröm att piskas upp relativt tidigt varje lördagsmorgon för att ställa sig och kladda med sconesdegen.
I alla fall inte om man inte heter Bree och bor på Wisteria Lane.
Jag har tittat efter i spegeln och än så länge håller jag inte på att bli rödhårig.
Tror inte heller att min gata har bytt namn. Ännu.

Sucker for socker

Har ni tänkt på att när man var barn så spelade godissorten inte så stor roll, bara man kom åt det söta?

Det var liksom inte bara "kolan man ville åt" utan själva sötman.

Det där med kola, konstistens och hög kakaohalt har liksom evolverat på senare år.

När jag var liten var jag hos min mormor på dagarna.
Mormor och morfar bodde i ett hus i Vasastan och hade ett sånt där kök med skjutdörrar till matrummet och små tråg inbyggda under köksskåpen avsedda för mjöl, socker, havregryn, salt osv.

Jag minns starkt att när jag fick tillfälle (mormor var på toaletten och morfar kollade på fotboll i sin stora gröna fåtölj) så sprang jag ut i köket, drog ut tråget med pudersocker (florsocker kallades så när jag var liten i alla fall) slickade på mitt finger och stack ner det i tråget.
Att jag helt utan tanke på hygien och vanligt folkvett slickade på fingret INNAN jag stack ner det beror på att jag (i sann själviskt barn-anda) ville få upp så mycket socker som möjligt på en och samma gång.
Vem visste hur länge mormor skulle stanna i badrummet....

Jag tyckte att det var SÅ GOTT!

HU!

Nu föredrar jag choklad med hög kakaohalt, fast jag ska väl inte sticka under stol med att jag även en sjukt förtjust i ljus choklad, gärna med hasselnötter i.
Eller daim.
Eller plopp.
Eller.......så kanske jag är helt urskillningslös fortfarande när jag tänker efter?

Apropå inlägget nedan

Hittade den här bilden i en tidning.

Funderar på att sy mig en egen och hänga upp på jobbet.

Eller förresten, jag köper nog en färdig.....

Fredagsfräckis

Det har tydligen blivit en tradition att göra chokladbollar under fredagseftermiddagen.
Det var det första den yngsta bad om vid sorti hos dagmamman.
Jag ställde därmed (fräck som jag är) ultimatum.
Den yngsta skulle göra precis som jag sa under hela resan hem (cirkus 10 minuter).
Hon misslyckades. Totalt.
Men hoppet är det sista som lämnar människan brukar det sägas.
Efter varje misslyckande lämnade blixtsnabbt samma fras hennes läppar:
"Men bara eeeeeen chans till mamma........".
Visst fick de göra chokladbollar.
Jag gjorde pilates.
Mellan chokladfläckar och barn som skrikande försökte trycka smeten ur varandras händer.
Panikpilates.

Tio tecken på att män i medelåldern har flyttat in på ditt kontor:

1. Mjölken är slut och det har inte köpts någon ny

2. Ett halvfullt mjölkpaket står kvar på diskbänken och surnar sakta men säkert

3. Det nya mjölkpaketet (som du precis har köpt själv) står plötsligt på mötesbordet. Deras mötesbord med deras 5 besökare

4. Diskmaskinen håller på att sprängas inifrån av smutsig disk, men ingen har bemödat sig att hälla i diskmedel och sätta på den

5. Disken som inte fick plats står och möglar i diskhon

6. Diskmaskinen är körd (det är du själv som har startat den) men det är ingen som har plockat ur den (förutom kopparna till morgonkaffet då)

7. Toalettringen (har du hört den förut...) är inte nedfälld

8. Det är tydliga bromsspår i toaletten trots att toalettborsten står väl inom synhåll, ca 10 cm från toaletten

9. Toalettpappret är slut (ofta just när du har gjort nummer två och är ensam på kontoret) men ingen har fyllt på med nytt

10. Alla ovanstående nio punkter kan utan problem infalla samma dag

Panikpilates?

Jag har fem minuters promenad till mitt gym.
Detta var premissen som gjorde att jag lovade mig själv att det skulle bli träning MINST två gånger i veckan.

Som alla redan har förstått så har detta löfte inte infriats. Inte för fem öre.

Jag har däremot en DVD med Pilates som jag ständigt försöker (observera försöker) att klämma in mellan nattandet och den heliga sofftiden.
Det finns tre program att välja mellan: 20, 30 och 40 minuter samt ett stretchprogram på ca 10 minuter.
Trots detta är det faktiskt SVÅRT att hitta 20 minuter för att sköta om min egen kropp.

Panikpilates, någon?

Står som en packad sill på tunnelbanan i går morse.
Till vänster om mig står en man i 50-årsåldern. Han andas mig rakt i ansiktet och det är inte direkt manna från himlen som slår emot mig.
Om det finns en morgonrutin som jag aldrig hoppar över (hur stressigt det än är med de två yngsta) så är det tandborstningen.

Uppenbarligen så tänker inte alla som jag och det kan man ju inte heller begära, men snälla, andas då inte andra oskyldiga människor rakt i ansiktet!!!!!

Dessutom så börjar jag få svårt att stå emot impulsen att ta fram min påse med Fishermans Friend och bjuda personen i fråga med ett syrligt leende på mina läppar.
Detta kan ju få oanade konsekvenser om man har otur med objektet i fråga.

Nu ska jag ta mig till tunnelbanan igen.
Wish me luck.

Sur som citron

Jag befarar att jag kommer att bli en surkärring när jag blir äldre.
En sån där som skriver lappar i köket på jobbet "din mamma jobbar inte här" och i tvättstugan "den som inte torkar bort luddet ska dö" (tack David Batra för att jag får låna titeln till din bok).
För tredje gången i rad har jag städat just vår tvättstuga.
Jag gör det av ren självbevarelsedrift (med betoning på ren, ha, ha....).

Förra gången som tanken slog mig att jag skulle ge tusan i städningen och i stället låta tvättstugan bli ren vid nästa städtillfälle (undras om dessa tillfällen verkligen existerar, jag känner mig lurad) så tappar jag givetvis ett lakan i golvet på vägen mellan tvättmaskin och torkskåp. En del straffar Gud meddetsamma som min käre far skulle säga.

Låt mig säga så här, det hjälpte inte att skaka av lakanet.
Vis av erfarenheten så har jag därefter sopat och våttorkat golvet INNAN detta moment av min tvättning. Det tar mig ca 10 minuter, men det är 10 minuter av min surt förvärvade fritid då jag i stället skulle ligga och jäsa i soffan och kolla på dåliga TV-program (här lurar jag mig själv litegrann eftersom jag egentligen skulle laga middag och tillgodose diverse behov, men drömma kan man ju alltid).

Ska försöka att svälja min förtret, men händer det en gång till kanske jag skriver en lapp i alla fall.: Den som inte städar efter sig skall rullas i tjära och ludd. Skärt ludd.

Surkärring, jag?

Lotta är en *****slav

I går kväll fick jag för mig att barnen skulle få göra chokladbollar.

De älskar att baka, vilket jag också gör, men saken är den att det blir så mycket mer omständligt när man är tre kockar om soppan (chokladbollarna).

Detta skulle nu åtgärdas.

I bästa TV-kock-anda ställde jag mig nu och mätte upp havregryn, kakao, kaffe och annat nödvändigt i olika små skålar för att barnen verkligen skulle kunna vara med från grunden.

Kände succén krypa närmare tills mannen kläcker frågan "Vad ska ni baka? NEGERbollar eller?"

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?????????????????

NEJ!!!!!

Man får inte kalla chokladbollarna för negerbollar!!!!!!!

Ett konditori i Skåne (tror jag, eller var det Småland?) har till och med blivit fällda för att de propsade på att fortsätta att kalla sina chokladbollar för negerbollar.
Big no no.


För ett tag sedan plöjde vi "Barnen på Bråkmakargatan" varvid jag tvingades att hoppa över kapitlet "Lotta är en negerslav" eftersom den äldsta nu är läskunnig och lätt skulle kunna fråga mig varför jag läste "slav" i stället för "negerslav".

Jag kände INTE för att ta den diskussionen vid läggning.

Missförstå mig inte, jag formligen dyrkar Astrid Lindgren och alla hennes böcker, men jag har även varit tvungen att censurera "de söta små negerbarnen" i boken "Pippi i Söderhavet" och börjar undra varför hon tvunget måste använda sig av detta uttryck?
Böckerna vi läser är upplagor från det tidiga 70-talet alt. 50-talet och det kanske har något med saken att göra.
Skulle vara mycket intressant att läsa en nyutgåva.
Var det inte en debatt om just detta att revidera en nyutgåva av Astrid Lindgrens "Pippi i Söderhavet för ett tag sedan?".

Var inte med i den debatten, men skulle gärna vilja tala om att min ståndpunkt i frågan är att revidering är OK. Nödvändig. Ofrånkomlig.

Smulor i sängen

Läste just på min favvo-blogg om Boel som äter i sängen (se länk till vänster). Mitt svar måste jag bara lägga ut här också så att ni får ta del av en underbar händelse direkt från verkligheten:

Neeeeeeeeej! Boel, man får inte äta i sängen…..Möjligtvis får man dricka kaffe eller på sin höjd slafsa i sig ett paket Häegen Dasz (svårt att stava det där) men inget smulrelaterat. Enda gången jag har varit tvungen att rucka på regeln med stort R var när den äldsta dottern kom med frukost på sängen en tidig söndagsmorgon. Hon hade på något obegripligt sätt fått tag i en brödskiva (orostat formbröd tror jag att det var) lagt en stor klick smör på mitten och krönte sitt verk med ett glas ljummet vatten. Det var så rörande att jag åt det. Där och då i min säng. Sedan gick jag ut och skakade lakanen, flera gånger

Det blev ju bröllop!!!

Har så otroligt lite tid och så otroligt mycket att skriva om.
Detta är en omöjlig ekvation har jag insett den senaste veckan.
Det har skrivits så mycket om det så jag tänker inte ta upp det här igen, men det handlar om att få vardagen att gå ihop, att lägga familjepusslet (där det alltid saknas några bitar, så pusselhelvetet aldrig blir färdigt hur man än försöker), att se till så att tvättkorgen inte försvinner under högen med smutstvätt. Krönikörer av alla de slag har för länge sedan tjatat ut ämnet.
Lovade att dela med mig av den underbara maten vi blev bjudna på i lördags:

Ceviche på skaldjur

Terrine på röding med örter och Kalixlöjrom

Viltkryddad renkalv med murklor och havtorn

Hjortonbavaroise med björnbärssorbet och mandelbottnar

Bröllopstårta

Allt smakade fantastiskt.

Dock stack cevichen ut en aning i sammanhanget, den smakade fantastiskt x 2!

Renkalven smälte i munnen och trots att jag kämpade väl så orkade jag inte den sista biten...något som förargade mig resten av kvällen.

Bröllopstårtan överraskade!

Den var dekorerad med sockrade vinbärsklasar och visade sig vara en morotskaka med creme cheeseglasyr.

Eftersom jag är mycket svag för morotskaka så förhöjde detta kvällen för mig till toppnivå.

Att jag under hela middagen var tvungen att springa mellan min yngsta för att bre smör på hennes mackor (hon ratade både toast Skagen och oxfilé, huga, vilken unge) förtog dock den kompletta njutning man kan få när man odelat ägnar sig åt mat i flera timmar.

Men man kan inte få allt, eller?

tjuvlyssnat...

...skulle ha passat på när jag och den yngsta satt på tunnelbanan i dag.
Den yngsta hugger tag i den allra fläskigaste delen av min mage och utbrister:
"Mammas tutte!"
Visst, det kanske kändes lika mjukt som mammas tutte, och ja, jag har fått två barn och brösten kanske inte precis ser ut som de gjorde innan men de HÄNGER I ALLA FALL INTE NERE VID MAGEN!!!!
Jag försökte att tysta den yngsta genom att byta samtalsämne, men det gick hon inte på.
"Mammas tuttar mjuuuuuuuuuka".
Av barn och fyllon......

Bubbel är trubbel

Det slog mig att jag faktiskt blev rätt upprörd i går eftermiddag också.
Gick i min trötthetsdimma (man blir rätt seg av att ha nattvak i flera timmar med en sjuk unge) över en perrong och noterade följande:
Mamma med barn i vagnen.
Barnet är kanske runt ett år gammalt.
Barnet har en dryck i handen.
Så långt verkar det väl normalt, det är bara det, att när jag tittar lite närmare så ser jag att det är en fantaburk!
Vem vill ge sin (förmodligen redan aktiva) ettåring en hel burk socker mitt på blanka eftermiddagen???
Det är inte bara sjukt onyttigt för en ettåring att dricka läsk, man undrar också var självbevarelsedriften har tagit vägen hos modern?
Jag har alltid själv varit som tröttast just på eftermiddagarna efter hämtning (kanske bara är jag som är det, vem vet) och det minsta jag önskar mig är en sockerchockad unge som rusar som ett frustandte lokomotiv genom lägenheten.
Nu var det sagt.
Trevlig helg!
I morgon är jag förhoppningsvis på bröllop och då blir det garanterat inget inlägg, för då ska jag för en gång skull försöka hålla mig vaken till efter kl 21 och parta till det med ett glas vin eller två.

Hösten är här

och det vet man när den första magsjukan slår till.
I slutet av september, det kan inte vara möjligt!!!!
Men jo då.
Söndagens kalas (eller om det var hos dagmamman, who knows who's to blame....) ledde till en magsjuka hos den yngsta.
Till saken hör att det är bröllop i morgon.
Som vi alla väldigt gärna vill gå på.
Den yngsta blev sjuk i onsdags kväll och än så länge har vi klarat oss.
Men magsjukan är gäckande. Man vet inte om och när man har klarat den magiska gränsen för att resten av familjen ska däcka.

Arg?
Nja, mer trött faktiskt.

Här kommer något jag är arg på.
Jag har inte kunnat blogga på ett par dagar och GENAST sjunker jag till plats typ sjutusenfyrahundratrettionio på bloggtoppen!!!!
Förstår att den inte är så kul att läsa samma inlägg om och om igen, så jag får väl skärpa till mig då.
Heder åt er alla åtta personer som ända har tittat in här idag!
Love, peace and understanding.