Gourmetbarn

Jag har närt ett gourmetbarn vid min barm.

Kanske fick hon i sig det med bröstmjölken, kanske har hon odlat intresset själv.

Vi står i kö med ca 90 andra bröllopsgäster, och väntar på att få gratulera de lyckliga tu, varpå den äldsta utbrister:

"Blir det middag sen? Hoppas att det blir hummer!"

Åtminstone en av bröllopsgästerna vänder sig om med ett något ansträngt leende på läpparna:
"Ja, det är till att ha vanor det, he, he...."

Ett annat exempel är att det nu tydligen även har blivit tradition att äta scones på lördagsmorgnar.
Den äldsta brer omsorgsfullt smör i ett tunt lager över brödbiten men skippar pålägget för att "känna smaken, scones är ju så gott som det är".
Jag älskar också scones, men det är inte direkt en mammas högsta dröm att piskas upp relativt tidigt varje lördagsmorgon för att ställa sig och kladda med sconesdegen.
I alla fall inte om man inte heter Bree och bor på Wisteria Lane.
Jag har tittat efter i spegeln och än så länge håller jag inte på att bli rödhårig.
Tror inte heller att min gata har bytt namn. Ännu.