Står som en packad sill på tunnelbanan i går morse.
Till vänster om mig står en man i 50-årsåldern. Han andas mig rakt i ansiktet och det är inte direkt manna från himlen som slår emot mig.
Om det finns en morgonrutin som jag aldrig hoppar över (hur stressigt det än är med de två yngsta) så är det tandborstningen.

Uppenbarligen så tänker inte alla som jag och det kan man ju inte heller begära, men snälla, andas då inte andra oskyldiga människor rakt i ansiktet!!!!!

Dessutom så börjar jag få svårt att stå emot impulsen att ta fram min påse med Fishermans Friend och bjuda personen i fråga med ett syrligt leende på mina läppar.
Detta kan ju få oanade konsekvenser om man har otur med objektet i fråga.

Nu ska jag ta mig till tunnelbanan igen.
Wish me luck.