Sur som citron

Jag befarar att jag kommer att bli en surkärring när jag blir äldre.
En sån där som skriver lappar i köket på jobbet "din mamma jobbar inte här" och i tvättstugan "den som inte torkar bort luddet ska dö" (tack David Batra för att jag får låna titeln till din bok).
För tredje gången i rad har jag städat just vår tvättstuga.
Jag gör det av ren självbevarelsedrift (med betoning på ren, ha, ha....).

Förra gången som tanken slog mig att jag skulle ge tusan i städningen och i stället låta tvättstugan bli ren vid nästa städtillfälle (undras om dessa tillfällen verkligen existerar, jag känner mig lurad) så tappar jag givetvis ett lakan i golvet på vägen mellan tvättmaskin och torkskåp. En del straffar Gud meddetsamma som min käre far skulle säga.

Låt mig säga så här, det hjälpte inte att skaka av lakanet.
Vis av erfarenheten så har jag därefter sopat och våttorkat golvet INNAN detta moment av min tvättning. Det tar mig ca 10 minuter, men det är 10 minuter av min surt förvärvade fritid då jag i stället skulle ligga och jäsa i soffan och kolla på dåliga TV-program (här lurar jag mig själv litegrann eftersom jag egentligen skulle laga middag och tillgodose diverse behov, men drömma kan man ju alltid).

Ska försöka att svälja min förtret, men händer det en gång till kanske jag skriver en lapp i alla fall.: Den som inte städar efter sig skall rullas i tjära och ludd. Skärt ludd.

Surkärring, jag?