Sucker for socker

Har ni tänkt på att när man var barn så spelade godissorten inte så stor roll, bara man kom åt det söta?

Det var liksom inte bara "kolan man ville åt" utan själva sötman.

Det där med kola, konstistens och hög kakaohalt har liksom evolverat på senare år.

När jag var liten var jag hos min mormor på dagarna.
Mormor och morfar bodde i ett hus i Vasastan och hade ett sånt där kök med skjutdörrar till matrummet och små tråg inbyggda under köksskåpen avsedda för mjöl, socker, havregryn, salt osv.

Jag minns starkt att när jag fick tillfälle (mormor var på toaletten och morfar kollade på fotboll i sin stora gröna fåtölj) så sprang jag ut i köket, drog ut tråget med pudersocker (florsocker kallades så när jag var liten i alla fall) slickade på mitt finger och stack ner det i tråget.
Att jag helt utan tanke på hygien och vanligt folkvett slickade på fingret INNAN jag stack ner det beror på att jag (i sann själviskt barn-anda) ville få upp så mycket socker som möjligt på en och samma gång.
Vem visste hur länge mormor skulle stanna i badrummet....

Jag tyckte att det var SÅ GOTT!

HU!

Nu föredrar jag choklad med hög kakaohalt, fast jag ska väl inte sticka under stol med att jag även en sjukt förtjust i ljus choklad, gärna med hasselnötter i.
Eller daim.
Eller plopp.
Eller.......så kanske jag är helt urskillningslös fortfarande när jag tänker efter?