Fredagsfräckis

Det har tydligen blivit en tradition att göra chokladbollar under fredagseftermiddagen.
Det var det första den yngsta bad om vid sorti hos dagmamman.
Jag ställde därmed (fräck som jag är) ultimatum.
Den yngsta skulle göra precis som jag sa under hela resan hem (cirkus 10 minuter).
Hon misslyckades. Totalt.
Men hoppet är det sista som lämnar människan brukar det sägas.
Efter varje misslyckande lämnade blixtsnabbt samma fras hennes läppar:
"Men bara eeeeeen chans till mamma........".
Visst fick de göra chokladbollar.
Jag gjorde pilates.
Mellan chokladfläckar och barn som skrikande försökte trycka smeten ur varandras händer.
Panikpilates.