High heels

Skulle gå på tunnelbanan idag.
När jag lite försiktigt har ställt mig utanför dörrarna tar plötsligt tjejen framför mig ett kliv bakåt och landar på min fot.
Med sin ytterst höga, otroligt vassa klack.
Jag ler lite prövande så att hon inte ska behöva känna sig dum då hon vänder sig om för att be om ursäkt.
Helt OK för mig att man råkar ta ett felsteg om man inte dessutom VÄNDER SIG OM OCH FÖRSÖKER DÖDA KLACKOFFRET I FRÅGA (dvs jag) MED EN BLICK.
Men förlåt så himla mycket att du trängde dig före mig.

Min mor påpekade häromdagen att jag svär för mycket (enligt hennes tycke) i den här bloggen.
Varför?
Svaret är enkelt, jag får ju för faan aldrig svära hemma!
Här finns ju två yngre varianter som tar efter precis vartenda ord som faller från mina läppar.
Låt mig ha mitt lilla roliga mamma, jag lovar att jag är from som ett lamm inför dina barnbarn.