Läget

Vår lägenhet har ett fantastiskt läge.
Vi ser kanalen ligga rofyllt stilla med en tunn isskorpa.
Vi ser också alla hurtbullar som klockan 10.00 en söndagsmorgon joggar eller viftar förbi i turbofart med sina gå-stavar.
När jag en gång i tiden bestämde mig för att det där med stavar var en fin grej som skulle passa mig som handen i handsken så kom jag faktiskt ut på en riktig långtur - EN gång.

Jag måste vara Stockholms, om inte Sveriges, lataste människa.
Skulle behöva en sån där militärisk PT som skrek i mitt öra (GET DOWN AND GIVE ME TWENTY NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW) eller möjligtvis en otroligt nödig hund som annars skulle pinka i vår garderob om jag inte masade mig ut (för övrigt så skulle hunden behöva vara av en större storlek för att orka dra sin matte framåt med hjälp av kopplet).

Faan också, är det bara jag som har såna här motivationsproblem?