Efter ett besök hos optikern..

...så stod det klart att min syn har blivit....bättre!
Hormonförändringar tyckte optikern.
Jo, jag har märkt det.
Efter att jag i sju år har haft förmågan att kunna vräka i mig precis vad jag vill utan att så mycket som ett ynka gram har lyckats klamra sig fast på min spetiga kropp är det back to basic så att säga.
Inget mer frossande när barnen har gått och lagt sig.
Inget mer gotta sig när jag tar sjätte muffinsen för dagen och mannen sorgset hänger med huvudet och kvider att han måste träna.
Det är bara att bita i det sura äpplet.
Bokstavligen talat.

Men jag har i alla fall ingen huvudvärk.