Teknikfreak

I dag blev jag skickad till en teknikaffär för att hämta vår, i vårt tycke, trasiga Wii.
Det var som att ha blivit beamad upp i en annan dimension.
Liksom, "beam me up Scotty" (Star Trek för er som inte har valt att gifta er med ett science fiction-freak).....och där stod jag plötsligt.
Allas blickar vändes mot mig och jag kunde riktigt känna den tysta frågan som ställdes i deras huvuden (telepati kanske, vad vet jag, jag befann ju mig i en annan dimension): Vad faan gör HON här?????

Till slut blev det min tur och jag stegade fram med mitt papper och mina kablar i högsta hugg och försökte förklara att de hade bett oss att ta med kablarna eftersom det, i deras tycke, inte var något fel på boxen.
Detta ledde till att jag fick förmånen att äntra lejonets kula och gå in bakom disken.
Där sitter ett antal människor och pillar med hårddiskar och annat som skulle ge mig panik bara någon bad mig att ta en titt på det.
Killen testar kablar och Wii och konstaterar att det funkar.
Sen kollar han på mig och frågar, samtidigt som han något överpedagogiskt pekar på TV-skärmen "har du kollat att du använder dig av rätt TV-ingång? Du vet, man måste använda olika ingångar, en för TV, en för Wii....".
Jahapp.
Det har jag.
Och det försöker jag förklara, men han har redan slutat att lyssna.

Som slutkläm kan jag bara konstatera att de från början har sorterat in mig i blond-och-korkad-facket liksom jag, redan när jag beamades in genom dörren, på en gång konstaterade att de hade Urkel-jeans och svår akne på grund av ett för stillasittande leverne framför datorerna med Jolt Cola och pizza som enda näringsämne.

Fy på oss.