Att blogga eller icke blogga.....

.....det är frågan.
Jag är sugen på att börja blogga igen!

Kära bloggläsare!
Jag gör nu ett litet uppehåll i mitt bloggande.
Trots att det är ett stort nöje att skriva här så känner jag tyvärr att det blir ännu ett måste i vardagen, som ändå är svår nog att få ihop.
Återkommer så fort deklarationer, årsredovisningar och annat roligt är inlämnat.
Tack för att ni har läst, kommenterat och gett mig bränsle till den här bloggen!

På återseende
/GoodGirl

Mensvärk och tandvärk på en och samma gång.
En MÅNAD tills jag får min "nya tand" och därför går jag nu omkring med ett gigantiskt suddgummi i munnen som ger ilningar upp till hjärnan om jag försöker mig på att tugga litegrann.
Flytande föda över påskhelgen?
Sprit?
Kanske lite dumt att kombinera sprit med den intelligenta värktabletten.

Gick till vår lokala Konsum och skulle handla ett par basala saker som fiskbullar (inte min böjelse, den yngstas) lite middag, müsli, frukt etc.

Gick därifrån med en påse sallad (=middag), men ändå med rånad plånbok.
Blev så förbannad på priserna att jag helt enkelt köpvägrade .
De är tamejfaan dyrare än ICA i Lindvallen som verkligen är helt utan konkurrens.

Att de bara hade en kassa öppen förutom de två talande gör-det-själv-men-betala-lika-mycket-kassorna ledde dessutom till en sällan skådad köbildning.

Precis nu, i en reklampaus, vill de påstå att kooperationens samverkan ger oss slutkunder billigare mat.
Nä, något bättre får ni allt komma med.
Sänk priserna till exempel. På riktigt.

Fredag, fredag, fredag......

Det är VÅR!
Det största beviset på att våren är kommen är den ytterst skitiga skurhinken med tillhörande mopp som nu står och skäms i badrummet.
Strax innan har de befunnit sig på båda våra balkonger.
Jag tog också ned julbelysningen!
3 april, det måste vara rekord.
Men julen varar ju ända fram till påska, så jag undanber mig klagomål från kreti och pleti.
Ha en underbar helg i solskenet!

Naturlagarna slår till igen

Hur kommer det sig att arbetsveckan efter en semestervecka alltid känns så oändlig?
Jag vill sova, fika, ta promenader i vårsolen.
JAG VILL HA HELG NU!!!!!!
Måste vara lagen om allts djävlighet som har slagit till igen.

Åsna mellan två hötappar, fast på ett negativt vis

Den äldsta har kommit upp i den ålder då de börjar med fritidsaktiviteter på allvar.
Nu händer det dock att dessa aktiviteter krockar med skolans inplanerade diton.
Min åsikt är att skola går före fritidsaktivitet.
Den äldstas körledare är av åsikten att det är tvärtom.
Plötsligt sitter jag och försvarar MIG SJÄLV (dessutom) för att jag lät dottern gå på det OBLIGATORISKA "Öppna Hus" som skolan i dag står för.

Körledaren säger med sin stränga röst (som jag kan tänka mig att hon använder när hon ska sätta sig i respekt hos sina elever) att "din dotter har mycket viktigt att tänka på här på kören!"
Jag får sitta i skämshörnan som en annan åsna och tacka och ta emot .

Va fan!
Är det någon som vet vad skolplikt innebär nu för tiden?
Det var bättre förr......

Att äta pizza får en helt ny dimension när den yngsta i familjen fortfarande kallar det för "pissa".

Vi har det bra, vi här bak i bilen

I går körde vi i princip non stop Sälen - Stockholm.
Ett litet kort stopp gjorde vi på Statoilmacken i Borlänge där bensin, Ahlgrens bilar, Svarta Katten och Zoo inhandlades (de senare en klar muta).

Den yngsta kände sig lite åksjuk och därför körde vi i korsdrag större delen av vägen.
Efter ett par vändor Uno, Yatzy och samt ett par besök i godispåsarna blev det ändock lite trist och tråkigt varvid jag föreslog att jag skulle läsa en bok.
Valet föll på "Bajsboken" och det var väl ungefär där som saker och ting så smått började urarta.
I ett avsnitt benämns anus (antar att det är lite för "vuxet" ordval för en barnbok) som "bajshålet" vilket, lite oväntat, min man tyckte var enormt lustigt.
Han upprepade detta ord ungefär varannan minut.
Strax därefter snöade den äldsta in på en låtsnutt från någon av de otaliga barnkanalerna och den yngsta och mannen var inte sena att hänga på:

Mannen: Bajshål
Den äldsta: jag e underbar
Mannen: JAG E UNDERBAR!!
Den yngsta: ja e undebar
Den äldsta: SÄG DET IGEN!
Mannen: Bajshål
Hi hi hi hi hi..........(de yngsta skrattar hysteriskt)
De yngsta: Vi vill ha bajs, vi vill ha bajs, vi vill ha bajs!!!!
JAG E UNDERBAR!
Jag e underbar!
Bajshål, JAG E UNDERBAR, IGEN pappa, igen, VI VILL HA BAJS!!!!
Hi hi hi hi, ha ha ha ha, bajshål........ja e underbar...........

Tur i oturen var att vi vid tillfället började närma oss Stockholms innerstad och slutstation, innan vansinnet var fulländat.
Även om jag kanske var en god bit på väg mot fulländing.
JAG E UNDERBAR!!!!!

Min man, sadisten

I natt har det snöat, minst två decimeter, och det är inte nådigt att ta sig fram i backen för en fyraåring.
Men det gör hon i alla fall med bravur.
Efter kommer den stolta fadern med videokameran i högsta hugg och märker kanske inte riktigt hur nära han kommer innan det är lite för sent.
Men van skidåkare som han är gör han en tvärnit framför den yngsta som på en sekund täcks av en moln av snö.
Alldeles stilla står hon.
Torkar med avigsidan av vanten bort lite snö ur ögonen och tittar förvånat fram ur den nyvunna snögubbedräkten.
Men hon gråter inte, inte hon.
Vi tar dock lunchpaus.
Någon måtta får det vara.

Glömde att nämna...

...att det är minus tio grader och ganska så blåsigt i dag.
Tackar högre makter för skidskola.

Status

Har blivit fälld en gång av den yngsta. I backen dock.
I går blev jag överträffad. Med råge.
Jag glider sakta förbi en man som håller på att hjälpa sin dotter till stående från liggande läga utanför liften.
På något fantastiskt sätt lyckas i stället han själv välta åt sidan, över mina skidor och landa med sina rakt upp i vädret.
Där ligger han som en skalbagge.
På platta marken.
Hysteriskt fnittrande talar han om för mig att det inte var meningen.
Dottern håller på att kissa på sig av kvävda skrattsalvor och jag lyckas hålla mig åtminstone en meter innan jag brister ut i gapskratt.

Det är alltid så skönt att känna sig liiiiite bättre än någon annan i backen.......

Jaha

Visste väl att jag inte skulle släppa lös kidsen till barnrummet på den senaste restaurangen vi besökte.
I det rummet huserade nämligen en väldigt hostig unge vars föräldrar gömde sig i något bås och lät ungen hosta ut sina bakterier över övriga ungar så att de själva skulle kunna äta sina ribs i godan ro.
I morse vaknade den yngsta med förkylning och lätt feber.
Inte bra när man ska åka skidor.
Solen lyser, det snöar lite lätt och vi sitter inne och tittar på barnkanalen.
Behöver min morgon caffé latte.
Nu.
NU!!!!!

Snorslick

Vi står vid sidan av liften och kollar in den yngsta i skidskolan.
Upprepade gånger åker en liten kille förbi.
Upprepade gånger slickar han sig på överläppen för att få bort snoret som rinner i snöstormen (jo då, vädret har slagit om).
När han åker förbi tredje gången säger min man: Åh, det berömda snorslicket.
Ville nog inte veta om att han var bekant med det beteendet.

Strålande solsken igen!

Nu ska jag ut och slåss med de andra päronen i liftköerna.
Det gäller att vara först, först FÖRST!!!!!

Liftwaffe

Vi föräldrar beter oss på olika sätt för att tillfredställa just våra barns behov.
En del blir överbeskyddande och vill helst inte släppa sitt barn utanför dörren.
Andra låter sina telningar göra precis som de vill.
Alla gör vi det förmodligen av kärlek till våra små gryn, med skilda resultat i slutändan....

I dag stod vi i liftkön, jag och den yngsta.
Framför oss står en mamma och till vänster om henne (i barnkön, där man inte behöver liftkort för att ta sig fram) hennes barn.
Allt är frid och fröjd tills plötsligt kvinnan i fråga ser att barnet är på väg fram till liften.
När hon ser detta är det precis som att hennes djupt rotade modersinstinkt tar överhanden.
Kvinnan kastar sig till vänster, skär med sina skidor rakt över toppen på mina, tar ytterligare sats och.......fastnar slutligen i den lilla röda skojiga portalen i skumgummi och plast, avsedd för de yngsta.

Om jag hade haft lite råg i ryggen så hade jag i bästa Lasse Åberg-anda ställt mig upp och skrikit LIFTWAFFE så att det ekade över fjället.
Men det har jag ju inte.
Det är ju därför jag startade den här bloggen.

Strålande solsken

Nypistat
Gnistrande snö
Snudd på ensamma i backen åker jag och den äldsta ned för fjället.
Även fast skidåkning inte kan räknas till en av mina passioner (de involverar mest ätbara ting...) så måste jag medge att det var en av mina finaste upplevelser.

Sedan var det ju inte fy skam att jag blev "tvungen" att stanna ca 20 ggr för att vänta in den äldsta......Med tanke på min åkteknik så behöver jag 20 pauser. Minst.

Nähä!

Klockan är tio (otroligt sent här i fjällvärlden om man inte jobbar här för då är ju natten bara bebis ännu har jag förstått).
För en vanlig tvåbarnsmor är det väl dags att sova.
I morgon vid 6-snåret blir man väl uppkickad igen.......
God natt!

Olycksfallsstatus

Alla är friska och glada (borde väl inte skriva det......lagen om allts djävlighet kan ju slå till). Men jag har själv gjort en vurpa. I barnbacken.

De säger ju att man ska skippa första och sista åket, men det här var faktiskt andra åket.

Skulle ta mig ner med den yngsta bredvid mig. Det var hennes andra åk också vilket kan ha bidragit till "incidenten".

På något oförklarligt sätt skär hennes skidor mina samtidigt som hon lutar sig bakåt vilket resulterar i ett platt fall på svanskotan för min del.
Nu kan tilläggas att min svanskota är ytterst "utstående" från resten av min kropp (naprapatens ord, I promise) vilket gör att den tar smällen.

Vi består alltså av tre glada och en lite stel familjemedlem.
Häppåre!

Det tar lite mer än fem timmar att åka till Sälen från Stockholm med en liten A-klasse (ni vet, den där bilen som ser ut som om det är en leksaksbil som någon galen professor har förstorat).

Fem timmar i bil kan bli en pina om man sitter där med en 4- åring samt en 7-åring som dessutom är systrar.
Men det blev det inte!
Trots avsaknaden av inbyggd dvd-spelare och TV-spel så gick det fenomenalt.
Heder åt barnen.

Någonstans i närheten av Bergshamra så frågar dock maken om jag har packat ned hans skidjacka. Jag svarar jakande på detta trots att jag vet att jag har hängt den i hallen och samtidigt lagt ned en flaska alcogel i en ficka (en liten egenhet jag har, fråga helst inte) vilket jag också hade talat om för honom.

Vid första rastplatsen hittar mannen (som är av det köpgalna slaget) en Haglöfs-outlet och blir otroligt sugen på en ny skidjacka, vilket jag bestämt säger nej till och ger honom det onda ögat (först då vet han att det är allvar).

När vi kommer fram till Sälen (OK, de yngsta var fantastiska, men tänk er den sista timmen som episoden i Shrek då Åsnan upprepade gånger frågar om de är framme och Shrek får ett mentalt sammanbrott) så har karln inte satt på sig skidjackan!

Alla vi andra sitter i våra skidjackor, men mannen har satt på sig sin dunjacka (eftersom det är så kallt i fjällen på kvällen, ha, ha, det rimmade!!!!) och förutsätter att jag har packat ned skidvarianten.
Jag kvävde ett utbrott á la Shrek, mannen fick sin nya jacka (om än inte Haglöfs, eftersom han är en klok man och tänkte på sin något mer ekonmiskt lagda hustru) och allt slutade med solsken och lycka (??????)!
Det gäller att välja sina strider, som barnpsykologerna brukar säga.