Sur som citron

Jag befarar att jag kommer att bli en surkärring när jag blir äldre.
En sån där som skriver lappar i köket på jobbet "din mamma jobbar inte här" och i tvättstugan "den som inte torkar bort luddet ska dö" (tack David Batra för att jag får låna titeln till din bok).
För tredje gången i rad har jag städat just vår tvättstuga.
Jag gör det av ren självbevarelsedrift (med betoning på ren, ha, ha....).

Förra gången som tanken slog mig att jag skulle ge tusan i städningen och i stället låta tvättstugan bli ren vid nästa städtillfälle (undras om dessa tillfällen verkligen existerar, jag känner mig lurad) så tappar jag givetvis ett lakan i golvet på vägen mellan tvättmaskin och torkskåp. En del straffar Gud meddetsamma som min käre far skulle säga.

Låt mig säga så här, det hjälpte inte att skaka av lakanet.
Vis av erfarenheten så har jag därefter sopat och våttorkat golvet INNAN detta moment av min tvättning. Det tar mig ca 10 minuter, men det är 10 minuter av min surt förvärvade fritid då jag i stället skulle ligga och jäsa i soffan och kolla på dåliga TV-program (här lurar jag mig själv litegrann eftersom jag egentligen skulle laga middag och tillgodose diverse behov, men drömma kan man ju alltid).

Ska försöka att svälja min förtret, men händer det en gång till kanske jag skriver en lapp i alla fall.: Den som inte städar efter sig skall rullas i tjära och ludd. Skärt ludd.

Surkärring, jag?

Lotta är en *****slav

I går kväll fick jag för mig att barnen skulle få göra chokladbollar.

De älskar att baka, vilket jag också gör, men saken är den att det blir så mycket mer omständligt när man är tre kockar om soppan (chokladbollarna).

Detta skulle nu åtgärdas.

I bästa TV-kock-anda ställde jag mig nu och mätte upp havregryn, kakao, kaffe och annat nödvändigt i olika små skålar för att barnen verkligen skulle kunna vara med från grunden.

Kände succén krypa närmare tills mannen kläcker frågan "Vad ska ni baka? NEGERbollar eller?"

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?????????????????

NEJ!!!!!

Man får inte kalla chokladbollarna för negerbollar!!!!!!!

Ett konditori i Skåne (tror jag, eller var det Småland?) har till och med blivit fällda för att de propsade på att fortsätta att kalla sina chokladbollar för negerbollar.
Big no no.


För ett tag sedan plöjde vi "Barnen på Bråkmakargatan" varvid jag tvingades att hoppa över kapitlet "Lotta är en negerslav" eftersom den äldsta nu är läskunnig och lätt skulle kunna fråga mig varför jag läste "slav" i stället för "negerslav".

Jag kände INTE för att ta den diskussionen vid läggning.

Missförstå mig inte, jag formligen dyrkar Astrid Lindgren och alla hennes böcker, men jag har även varit tvungen att censurera "de söta små negerbarnen" i boken "Pippi i Söderhavet" och börjar undra varför hon tvunget måste använda sig av detta uttryck?
Böckerna vi läser är upplagor från det tidiga 70-talet alt. 50-talet och det kanske har något med saken att göra.
Skulle vara mycket intressant att läsa en nyutgåva.
Var det inte en debatt om just detta att revidera en nyutgåva av Astrid Lindgrens "Pippi i Söderhavet för ett tag sedan?".

Var inte med i den debatten, men skulle gärna vilja tala om att min ståndpunkt i frågan är att revidering är OK. Nödvändig. Ofrånkomlig.

Smulor i sängen

Läste just på min favvo-blogg om Boel som äter i sängen (se länk till vänster). Mitt svar måste jag bara lägga ut här också så att ni får ta del av en underbar händelse direkt från verkligheten:

Neeeeeeeeej! Boel, man får inte äta i sängen…..Möjligtvis får man dricka kaffe eller på sin höjd slafsa i sig ett paket Häegen Dasz (svårt att stava det där) men inget smulrelaterat. Enda gången jag har varit tvungen att rucka på regeln med stort R var när den äldsta dottern kom med frukost på sängen en tidig söndagsmorgon. Hon hade på något obegripligt sätt fått tag i en brödskiva (orostat formbröd tror jag att det var) lagt en stor klick smör på mitten och krönte sitt verk med ett glas ljummet vatten. Det var så rörande att jag åt det. Där och då i min säng. Sedan gick jag ut och skakade lakanen, flera gånger

Det blev ju bröllop!!!

Har så otroligt lite tid och så otroligt mycket att skriva om.
Detta är en omöjlig ekvation har jag insett den senaste veckan.
Det har skrivits så mycket om det så jag tänker inte ta upp det här igen, men det handlar om att få vardagen att gå ihop, att lägga familjepusslet (där det alltid saknas några bitar, så pusselhelvetet aldrig blir färdigt hur man än försöker), att se till så att tvättkorgen inte försvinner under högen med smutstvätt. Krönikörer av alla de slag har för länge sedan tjatat ut ämnet.
Lovade att dela med mig av den underbara maten vi blev bjudna på i lördags:

Ceviche på skaldjur

Terrine på röding med örter och Kalixlöjrom

Viltkryddad renkalv med murklor och havtorn

Hjortonbavaroise med björnbärssorbet och mandelbottnar

Bröllopstårta

Allt smakade fantastiskt.

Dock stack cevichen ut en aning i sammanhanget, den smakade fantastiskt x 2!

Renkalven smälte i munnen och trots att jag kämpade väl så orkade jag inte den sista biten...något som förargade mig resten av kvällen.

Bröllopstårtan överraskade!

Den var dekorerad med sockrade vinbärsklasar och visade sig vara en morotskaka med creme cheeseglasyr.

Eftersom jag är mycket svag för morotskaka så förhöjde detta kvällen för mig till toppnivå.

Att jag under hela middagen var tvungen att springa mellan min yngsta för att bre smör på hennes mackor (hon ratade både toast Skagen och oxfilé, huga, vilken unge) förtog dock den kompletta njutning man kan få när man odelat ägnar sig åt mat i flera timmar.

Men man kan inte få allt, eller?

tjuvlyssnat...

...skulle ha passat på när jag och den yngsta satt på tunnelbanan i dag.
Den yngsta hugger tag i den allra fläskigaste delen av min mage och utbrister:
"Mammas tutte!"
Visst, det kanske kändes lika mjukt som mammas tutte, och ja, jag har fått två barn och brösten kanske inte precis ser ut som de gjorde innan men de HÄNGER I ALLA FALL INTE NERE VID MAGEN!!!!
Jag försökte att tysta den yngsta genom att byta samtalsämne, men det gick hon inte på.
"Mammas tuttar mjuuuuuuuuuka".
Av barn och fyllon......

Bubbel är trubbel

Det slog mig att jag faktiskt blev rätt upprörd i går eftermiddag också.
Gick i min trötthetsdimma (man blir rätt seg av att ha nattvak i flera timmar med en sjuk unge) över en perrong och noterade följande:
Mamma med barn i vagnen.
Barnet är kanske runt ett år gammalt.
Barnet har en dryck i handen.
Så långt verkar det väl normalt, det är bara det, att när jag tittar lite närmare så ser jag att det är en fantaburk!
Vem vill ge sin (förmodligen redan aktiva) ettåring en hel burk socker mitt på blanka eftermiddagen???
Det är inte bara sjukt onyttigt för en ettåring att dricka läsk, man undrar också var självbevarelsedriften har tagit vägen hos modern?
Jag har alltid själv varit som tröttast just på eftermiddagarna efter hämtning (kanske bara är jag som är det, vem vet) och det minsta jag önskar mig är en sockerchockad unge som rusar som ett frustandte lokomotiv genom lägenheten.
Nu var det sagt.
Trevlig helg!
I morgon är jag förhoppningsvis på bröllop och då blir det garanterat inget inlägg, för då ska jag för en gång skull försöka hålla mig vaken till efter kl 21 och parta till det med ett glas vin eller två.

Hösten är här

och det vet man när den första magsjukan slår till.
I slutet av september, det kan inte vara möjligt!!!!
Men jo då.
Söndagens kalas (eller om det var hos dagmamman, who knows who's to blame....) ledde till en magsjuka hos den yngsta.
Till saken hör att det är bröllop i morgon.
Som vi alla väldigt gärna vill gå på.
Den yngsta blev sjuk i onsdags kväll och än så länge har vi klarat oss.
Men magsjukan är gäckande. Man vet inte om och när man har klarat den magiska gränsen för att resten av familjen ska däcka.

Arg?
Nja, mer trött faktiskt.

Här kommer något jag är arg på.
Jag har inte kunnat blogga på ett par dagar och GENAST sjunker jag till plats typ sjutusenfyrahundratrettionio på bloggtoppen!!!!
Förstår att den inte är så kul att läsa samma inlägg om och om igen, så jag får väl skärpa till mig då.
Heder åt er alla åtta personer som ända har tittat in här idag!
Love, peace and understanding.