Vardagslycka

Efter att ha sovit till kl 10 i går (väldigt ovanligt fenomen sedan de två små gjorde entré) hade jag något svårt att däcka mig själv vid normal tid påföljande kväll.
När den äldsta kom in vid kvart över sex-snåret i morse och undrade om det var tid för frukost, så svarade jag vresigt att skinkosten fick vänta, eftersom det fortfarande var natt, och så talade jag om för henne att hon skulle gå och lägga sig igen. På stubben.
Nu var det tyvärr bara en önskedröm från min sida.
Eftersom jag var så sjukt trött så fanns alternativet att det faktiskt hade kunnat var morgon inte ens på kartan. När den råa sanningen äntligen hade gått upp för mig rullade jag ur sängen och kröp (ej bokstavligt talat, men det kändes faktiskt så) in i badrummet.
När jag äntligen tar mig ut därifrån ser jag att barnen sitter och äter frukost!
Här bör det tilläggas för "oinvigda" att min man är en sjusovare och sällan går upp innan jag och barnen redan har gått igenom morgonracet med frukost, påklädning och tandborstning.
Och det är då han uttalar de magiska orden: "Jag har gjort kaffe till dig, det är bara att ta"!!!!!
Alla som känner mig vet att mitt morgonkaffe och min morgontidning är något heligt. Dock brukar jag sällan hinna dricka det där kaffet innan jag kommit till jobbet.
Nu sitter jag vid frukostbordet, tidningen ligger på min plats och det heta, nybryggda kaffet ryker i koppen framför mig.
Vardagslycka. Vardagslyx. Vardagskärlek.
Choklad och blommor i alla ära men....Nej!
Att notera att ens älskling är trött och brygga en kanna kaffe åt henne på morgonen det är faktiskt en svårslagen kärlekshandling!

Höstglöd

Förra veckan fick vi frukt av grannen på landet (gräset är alltid grönare på andra sidan....på vår sida får man vara glad om man kan sätta lite rabarber utan att köra spaden rakt ned i berggrunden). Nu fick vi i alla fall njuta aromen av nyskördad svensk frukt hemma. Det finns ingen parfym i världen som kan slå doften av bebis eller just svenska äpplen. En utmaning för landets parfymtillverkare kanske?

En del skivade jag och frös in för framtida pajer, muffins, marmelad, kakor.... En del av äpplena gjorde jag äppelmos på. I går kväll smög jag ut i köket och öppnade frysen bara för att dra ut lådan med höstens härligheter och njuta av min rikedom (ibland gör jag samma sak när jag precis har städat kyl eller frys, men min man tror att jag är lite psycho då, så jag har slutat med det).

Snart börjar dessutom lingonen bjudas ut på hötorget! Jag köper aldrig lingonsylt på burk. Är principiellt emot det tillverkarna kallar lingonsylt, men som består till hälften av äpplen. Dessutom smakar den sylten mest socker, den har inget av det där lilla beska som är så uppfriskande med just lingon. Därför består en hel hylla i vårt kylskåp av hemmagjord lingonsylt. Jag brukar dessutom lägga rabarber på (på, inte i....ha, ha) en hel låda i frysen med lingon om sylten skulle ta slut under året, så att jag kan koka ny.

Min man är ett stort fan av det jag tillverkar av dessa naturens skatter, men desto mer putt över den plats som det tar upp i kyl och frys..... Men jag är beronde av min höstglöd, året runt, så det är något som han helt enkelt får leva med även i fortsättningen!

Något jag funderar på

Det finns en ny reklam som har fångat min uppmärksamhet. Kanske dock inte på det sätt som det säljande företaget i fråga skulle önska.
Rexona vill sälja sin nya deo genom att propagera för hur bra det är att produkten ”står upp och ned”.
Ursäkta mig, men jag köper deo för att slippa svettas och för att motverka eventuella oönskade odörer som kan uppstå i samband med detta. Att deon är upp och nedvänd skiter jag, ärligt talat, fullständigt i.
Fast det finns kanske någon där ute som är beredd att betala ett par spänn extra för att substansen ska träffa armhålan extra snabbt på morgonen?
I såna fall hyser jag största respekt även för er, som är beredda att betala mer för exakt samma deo men i en upp-och-nedvänd förpackning, för att ni gynnar mångfalden av överflödiga produkter i vår värld av konsumtion.

Det blev inte städat och fixat.....

Hela veckan har jag sett fram emot fredagen.
Inte så mycket för att helgen hägrar utan mest för att lägenheten ska bli STÄDAD!
Vi köper vita städtjänster för att få lite mer tid då vi kan umgås med varandra i stället för att sätta den yngsta och den äldsta framför Cartoon Network eller någon annan hjärndödande kanal (vad är det för fel på barnkanalen? Jag älskar barnkanalen själv. Detta måste tas upp i något annat inlägg) medans jag och mannen rusar runt som skållade råttor för att försöka få upp standarden i lägenheten.
Det lyxigaste av allt är att städningen sker just på fredagar, vilket betyder att vi får njuta av blanka handfat, toaletter och golv under hela helgen.
Det bör tilläggas att vita städtjänster tär en del på plånboken (vilket också skulle kunna tas upp vid ett senare tillfälle, varför ska man behöva vänta ett år med att få tillbaka hälften av pengarna?????) och då förväntar i alla fall jag mig att tjänsterna utförs på ett korrekt sätt.
Den yngsta är fortfarande är sjuk (se tidigare inlägg) och jag ska jobba hemma, vilket hade kunnat betyda att jag hade haft möjligheten att såsa runt i morgonrock med en kopp kaffe vid jobbet (dvs. datorn) hela förmiddagen.
Men, vi ska ju få STÄDAT idag så 06.15 går alarmet som vanligt och vi kör morgonracet med frukost, påklädning, skolväskor och nej-du-får-inte-spela-tv-spel-på-morgonen -paniken. Klockan 8.00 är i alla fall den äldsta i skolan och den yngsta och jag har placerat oss i morfar och mormors lägenhet för att jag (och de som städar hemma hos oss) ska få arbetsro.
När vi kommer hem är förvirringen total: det är inte städat....DET ÄR INTE STÄDAT!!!!!!!!
Min dröm har spruckit, helgen är förstörd......
I stället för att, likt omslaget på en inredningstidning, sitta i vår soffa med nypuffade kuddar, vadar jag genom gruset i hallen och försöker desperat få upp alla flingor under matbordet och torka toaringar innan helgen ska ska ta sin början.
Till slut kapitulerar jag och skriver det här inlägget i stället. Det är skönt att ge utlopp för sin ilska ,men det hade ta mig faan varit ännu skönare om det hade varit STÄDAT OCH FIXAT!!!!

Sjuka äkta (eller oäkta) män

Det är höst. Jag brukade älska hösten. Jag älskar fortfarande den rena klara luften (som det redan har tjatats om i ett antal veckotidningar), skogspromenad som doftar av fuktig mossa och mogna lingon och hela det där köret med att tända ljus och mysa i soffan med en kopp thé (fast jag föredrar nog kaffe om jag får välja).
Sen fick vi barn.
Med barn upptäcker man (högst ofrivilligt) plötsligt en annan sida av årstiden. Med hösten följer nämligen alla virus och bakterier och däckar både barn och vuxna. Hemma hos oss däckar speciellt barnens far, min man. Ett urval av ett par fullt normala konversationer vid ett tillfälle som detta:

Jag: ”Det börjar bli dags för middag, vad tycker du att vi ska äta?”
Mannen (vid dataspelet): ”Jag är så sjuuuuuuuuuuuuuuk” (detta sägs mycket ynkligt och med inlevelse värdig en fullfjädrad dramatenskådis) ”du får bestämma” (underförstått: och laga den också).

Ytterligare ett par timmar senare:

Mannen (med hundögon): ” Kan inte du massera mig? Jag har sån huvudvärk”
Jag: ”Mäh, jag får ju aldrig massage när jag är sjuk”
Mannen (snyter sig ljudligt och suckar tungt): ”men jag mår ju så dåligt, snäääääälla......”
Jag: ”hrmpf”

Mannen: ”Den där krämen som du har......”
Jag : ”Vilken kräm?”
Mannen: ”den där mjuka som du brukar ha på läpparna.”
Jag: ”Vadå? Min Eight-hour?!”
Mannen: Just det! Jag behöver den för min näsa, den är så öm.

Sedan ligger vi sida vid sida i våra pensionärsbingar. Mannen har höjt sin något vid huvudändan för att kunna andas och inte snarka så mycket (vilket inte har den effekten överhuvudtaget ska det senare visa sig), han är alldeles blank om näsan och luktar Eight-hour från Elizabeth Arden. Romantik på hög nivå.

Nästa dag:
Den yngsta: Jag är fääääääääääääääääääääääääärdig!!!!!!!
Jag: (mitt i disken med skum upp till armbågarna): ” kan du torka den yngsta?”
Mannen: ” Om fem minuter, jag måste ligga ned och låta nässprayen verka.....”

Så där håller vi på.
Ni förstår själva. Det räcker med att ha två sjuka barn, jag behöver inte ett tredje, då hade jag nog sett till att bli gravid i stället......
Men vi har lovat att älska varandra i nöd och lust och det gör vi (så gott vi kan i alla fall i just tider av nöd...). Att känna att man älskar sin man där han ligger, kvidande och snörvlande i sängen, doftandes min svindyra Eight-hour, det är kärlek på hög nivå det!

”Unna dig lite egen tid”

Som mamma till de två små bör man ta alla chanser till lite ”egen tid” enligt alla glossiga (mamma-) magasin. Jag behövde inte lämna i morse vilket fick mig att frångå min dagliga rutin (efter lämning rusar jag in och ut ur tunnelbanan för att sedan rusa till kontoret). Nu ska jag lyxa till det. I stället för att rusa, ställer jag mig i en alldeles för lång kö vid en känd kaffekedja och beställer en latte, som glöms bort, och plötsligt går ganska mycket mer tid än jag räknat med. Men vad gör väl det? Jag ska ju snart sitta på tunnelbanan med min tidning, en krämig latte och njuta av 10 minuters egen tid.......trodde jag. Det visar sig snart att jag har prickat in första morgonföreläsningen på KTH. Tunnelbanan är smockfull och jag står med en krämig latte i ena handen och handväskan samt en påse med min lunch i den andra. Runt omkring mig trängs hormonstinna unga män (jo, mest män inte så många kvinnor faktiskt, försöker mig inte på något feministiskt grepp här) med finnar i sina unga ansikten. Datorn väger bly på ryggen och jag svettas på de mest onaturliga ställen. Har (förmodligen under en sekund av hybris) dessutom frångått min rutin att sätta på mig ballerinaskorna och i stället plockat fram stövletterna ur garderoben. Stövletterna med 10 cm hög klack. Svettig, med sminket rinnande samt med en dundrande värk i huvud och i tår anländer jag till jobbet. Tidningen är oläst och kaffet håller på att kallna i pappersmuggen.
Allt jag begärde var ju bara 10 minuter på tunnelbanan med tidning och kaffe, sittandes!
Kanske i morgon....????
Snacka om att ha dragit ner på kraven.....

Galaxy - som från en annan planet

För någon månad sedan fick min man syn på en annons i en stor dagstidning med budskapet "bli testpilot på Silja Galaxy". Även fast vi har provat alla östersjöns kryssare under en period i våra liv då min mor, tillika min mans svärmor bodde i Helsingfors, så bokade han genast biljetter. Östersjöns nya lyxkryssare.... han hade en ny sorts lyster i ögonen. Två veckor senare var det dags. Min man hade läst fel på hemsidan gällande tiden för boarding så den första timmen fick vi tillbringa i det sunkiga caféet. Barnen fick hallonpaj som de ratade (den var äcklig) och ölen var dyr, men vad gjorde väl det? Vi skulle ju snart gå ombord på lyxkryssaren. Vi fick en informationspamflett vid incheckning. Här fick vi veta att skeppet var byggt så sent som 2006 och att all lyx man kunnat uppbåda skulle stå till passagerarnas förfogande. Efter en kilometers promenad (nödvändigt för att kunna komma på kryssaren) stod vi så i hytten som luktade unket och inte var städad under varken sängar eller på toaletten. Om skeppet verkligen är byggt 2006 så undrar man om arkitekten ändå inte har frysts ned (tänk Star Strek) under 80-talet för att sedan väckas upp enkom för att få förmånen att designa heltäckningsmattor och annan inredning för denna nya lyxkryssare. Om ni har sett "Torsk på Tallin" så tror jag att ni kan föreställa er på ett ungefär vilken ambiance jag försöker få fram här. Det enda som saknades var Pernilla Wahlgren med Piccadilly Circus-frillan och bröderna Ingrosso, som i sann Tony Irving-anda skulle virvla sina lurviga i den fantastiska (tror att det var deras egna ord) baren i två etage. I det undre etaget luktade det avlopp - konstant. Heltäckningsmattan (design från 80-talet, om nu någon skulle ha glömt det) hade brännmärken och luktade surt av gammal utspilld alkohol (och spya?). Men vi gav ej tappt. Ett middagsbesök i den ryska lyxrestaurangen skulle säkert få oss på bättre humör. Det skulle även här visa sig att vår definition av lyx skilde sig väsentligt från kockarnas och serveringspersonalens dito. Min blini (bovetepannkaka på svenska) hade, hoppsan, blivit bränd på ena sidan, men kocken hade haft ett av sina förmodligen ljusare tillfällen och löst denna förargliga miss genom att helt enkelt lägga den brända sidan nedåt på tallriken. Vår äldsta hittade en svart oformlig klump i sin Fanta, vilket vi försiktigt påpekade, bad om ett nytt glas och därmed hade brände våra broar hos servitrisen som efter detta inte bevärdigade oss med en blick. Huvudrätten tänker jag inte ens gå in på, men ord som "smakförstärkare" och "salt" dyker upp ur mitt undermedvetna. De små hade i stället en orgie i transfetter och konserveringsmedel, något som de (till skillnad från oss) dock verkade uppskatta. Det kändes som om det var lika bra att gå och lägga sig, allt skulle säkert kännas bättre efter en god natts sömn, tänkte vi och gick ner till hytten för att bädda i ordning för natten. Tyvärr så visade det sig att täcket inte riktigt passade ihop med påslakanet vilket resulterade i att det blottades längst ned, något som jag skulle ha uppskattat att bli besparad, då jag plötsligt insåg att täcket nog inte var från 2006. 80-talet var visserligen en unik era, även i mitt liv, men av hygieniska skäl tror jag personligen inte att man ska använda samma sängkläder under så lång tid. Den sista tanken som flög genom mitt huvud innan jag somnade var hur-i-helvete-jag-skulle-orka-vara-kvar-på-den-här-=!#(!)/"/&"¤="=)"(#!//¤&#%¤-båten i 18 timmar till. Men har man något val? Svar nej.
Vi överlevde. Vi överlevde en karaokesession (tänk Johan Glahns i beige byxor och strumpor i sandalerna sjungandes typ samma låt väldigt falsk och väldigt många gånger). Vi överlevde bingosessionen och en något överförfriskad dam i 60-årsåldern som inför öppen ridå och under pågående show försökte ragga på pojkarna i jazzbandet. Vi överlevde även lunchen som var samma transfettchock för de små som kvällen innan, men faktiskt en mer angenäm upplevelse för oss.
I morse slog jag upp ovan nämnda dagstidning. Kulturdelens fram- och baksida bestod i en enda stor annons för ovan nämnda lyxkryssare: "Galaxy, som från en annan planet". Citat alienvarelse: "Och jag som trodde att jag hade sett allt".
Jag blev arg. Skulle vilja ändra på denna slogan: Galaxy, som från en annan tidsålder, du har redan sett allt.