För någon månad sedan fick min man syn på en annons i en stor dagstidning med budskapet "bli testpilot på Silja Galaxy". Även fast vi har provat alla östersjöns kryssare under en period i våra liv då min mor, tillika min mans svärmor bodde i Helsingfors, så bokade han genast biljetter. Östersjöns nya lyxkryssare.... han hade en ny sorts lyster i ögonen. Två veckor senare var det dags. Min man hade läst fel på hemsidan gällande tiden för boarding så den första timmen fick vi tillbringa i det sunkiga caféet. Barnen fick hallonpaj som de ratade (den var äcklig) och ölen var dyr, men vad gjorde väl det? Vi skulle ju snart gå ombord på lyxkryssaren. Vi fick en informationspamflett vid incheckning. Här fick vi veta att skeppet var byggt så sent som 2006 och att all lyx man kunnat uppbåda skulle stå till passagerarnas förfogande. Efter en kilometers promenad (nödvändigt för att kunna komma på kryssaren) stod vi så i hytten som luktade unket och inte var städad under varken sängar eller på toaletten. Om skeppet verkligen är byggt 2006 så undrar man om arkitekten ändå inte har frysts ned (tänk Star Strek) under 80-talet för att sedan väckas upp enkom för att få förmånen att designa heltäckningsmattor och annan inredning för denna nya lyxkryssare. Om ni har sett "Torsk på Tallin" så tror jag att ni kan föreställa er på ett ungefär vilken ambiance jag försöker få fram här. Det enda som saknades var Pernilla Wahlgren med Piccadilly Circus-frillan och bröderna Ingrosso, som i sann Tony Irving-anda skulle virvla sina lurviga i den fantastiska (tror att det var deras egna ord) baren i två etage. I det undre etaget luktade det avlopp - konstant. Heltäckningsmattan (design från 80-talet, om nu någon skulle ha glömt det) hade brännmärken och luktade surt av gammal utspilld alkohol (och spya?). Men vi gav ej tappt. Ett middagsbesök i den ryska lyxrestaurangen skulle säkert få oss på bättre humör. Det skulle även här visa sig att vår definition av lyx skilde sig väsentligt från kockarnas och serveringspersonalens dito. Min blini (bovetepannkaka på svenska) hade, hoppsan, blivit bränd på ena sidan, men kocken hade haft ett av sina förmodligen ljusare tillfällen och löst denna förargliga miss genom att helt enkelt lägga den brända sidan nedåt på tallriken. Vår äldsta hittade en svart oformlig klump i sin Fanta, vilket vi försiktigt påpekade, bad om ett nytt glas och därmed hade brände våra broar hos servitrisen som efter detta inte bevärdigade oss med en blick. Huvudrätten tänker jag inte ens gå in på, men ord som "smakförstärkare" och "salt" dyker upp ur mitt undermedvetna. De små hade i stället en orgie i transfetter och konserveringsmedel, något som de (till skillnad från oss) dock verkade uppskatta. Det kändes som om det var lika bra att gå och lägga sig, allt skulle säkert kännas bättre efter en god natts sömn, tänkte vi och gick ner till hytten för att bädda i ordning för natten. Tyvärr så visade det sig att täcket inte riktigt passade ihop med påslakanet vilket resulterade i att det blottades längst ned, något som jag skulle ha uppskattat att bli besparad, då jag plötsligt insåg att täcket nog inte var från 2006. 80-talet var visserligen en unik era, även i mitt liv, men av hygieniska skäl tror jag personligen inte att man ska använda samma sängkläder under så lång tid. Den sista tanken som flög genom mitt huvud innan jag somnade var hur-i-helvete-jag-skulle-orka-vara-kvar-på-den-här-=!#(!)/"/&"¤="=)"(#!//¤&#%¤-båten i 18 timmar till. Men har man något val? Svar nej.
Vi överlevde. Vi överlevde en karaokesession (tänk Johan Glahns i beige byxor och strumpor i sandalerna sjungandes typ samma låt väldigt falsk och väldigt många gånger). Vi överlevde bingosessionen och en något överförfriskad dam i 60-årsåldern som inför öppen ridå och under pågående show försökte ragga på pojkarna i jazzbandet. Vi överlevde även lunchen som var samma transfettchock för de små som kvällen innan, men faktiskt en mer angenäm upplevelse för oss.
I morse slog jag upp ovan nämnda dagstidning. Kulturdelens fram- och baksida bestod i en enda stor annons för ovan nämnda lyxkryssare: "Galaxy, som från en annan planet". Citat alienvarelse: "Och jag som trodde att jag hade sett allt".
Jag blev arg. Skulle vilja ändra på denna slogan: Galaxy, som från en annan tidsålder, du har redan sett allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar