Jag – på väg att bli en tant?

Jag åker rätt mycket tunnelbana. Att det oftast inte är en helt angenäm upplevelse förstår ni som har läst om Pisshissen på Gullmars (tidigare inlägg). Det finns även en del andra faktorer som bidrar till att jag helst av allt skulle skippa kollektivtrafiken för gott, vilket tyvärr inte är en option i nuläget.
Är dagens ungdom ovanligt ouppfostrade eller är det jag som håller på att bli en grinig tant? Oftast är de väldigt högljudda, detta gäller både killar och tjejer. Det finns dock en skillnad, tjejerna skriker gärna i falsett medans killarna utstöter mer gutturala ljud (de falsettskrik som ändå undslipper dem är förmodligen väldigt oönskade från deras sida).
En konversation tjejer emellan kan låta ungefär så här:
”Men åååååååååååååååååååh, ja ba’ skrek liksom, han va’ ju så sjuuuuuuuuuuuukt snygg. Vi kn***ade flera gånger asså det var ju bara såååååååå sjuuuuuuuukt. Fatta!”
Ett alternativ är att allt detta skriks ut i en mobiltelefon samtidigt som medpassagerarna generat försöker se ut som om de inte lyssnar.
Och ja, ovanstående mening förekommer faktiskt kl fyra en eftermiddag då min yngsta sitter i vagnen och suger i sig vartenda ord som en torr svamp i ett regnoväder.
Kan tyvärr inte återge en kill-konversation för det är lite svårare att höra vad de säger (vilket kanske är tur, vad vet jag). De ägnar sig i stället lite mer åt fysisk aktivitet som att knuffa runt varandra eller att försöka kasta ut någons keps genom tunnelbanedörrarna när de precis ska stängas.
Ett annat typiskt drag verkar vara att alltid tränga sig före, in eller ut i tunnelbanan och i rulltrappan (gärna i ett kompakt”gäng”), eller att inte ge plats för pensionärer med rullator eller föräldrar med barnvagn. De stirrar gärna lite surt i stället eftersom vi (pensionärer och föräldrar) har mage att vara i vägen.
Jag kan inte minnas att jag var så här själv i den åldern, men det kanske är den berömda tantsjukan som förr eller senare verkar drabba oss alla. Alternativt så börjar minnet svika mig. Jag är kluven. Frågan är om jag ska bli rädd för mig själv eller rätt och slätt omfamna denna nyvunna sida och börja stirra tillbaka.......som en riktig kärring!