Nuggets och Nudlar

När den första av våra små kom till världen blev jag plötsligt varse att man kunde äta varm korv med bröd 5 dagar i rad utan att få skörbjugg. Att det kanske inte var så himla kul från och med den tredje dagen är en annan historia. Den kulinariska kokkonsten reducerades kvickt från trerätters gourmet till hämtpizza när vi skulle få gäster. Alternativt fick gästerna stå för maten. När de små nu blivit ett par år äldre kunde man tycka att det skulle förenkla kökssituationen, men där trodde vi fel. Vår yngsta tycker inte om pasta. Finns det verkligen barn som inte tycker om pasta? Oväntat svar: ja. Jag kan tala om att detta minimerar antalet turborätter, avsedda för vardagar, avsevärt. För ett tag sedan avslöjade dock vår dagmamma att hon kallade sin pasta för nudlar. Aha! *ler elakt*....I dag gick vår Carbonara under benämningen”nudlar med baconsås”. Det fungerar utmärkt. Dock fungerar det inte med penne och farfalle, så hon är nog inte så lättlurad som man skulle kunna tro (eller hoppas på när det kommer till matfrågan). Den äldsta har i stället helt konverterat, från en kost bestående av gröt och spaghetti med köttfärssås på burk, till vuxensmaker och föredrar gåslevermousse framför leverpastej och parmaskinka framför rökt svensk. Inte helt billigt med tanke på att hon inte heller nöjer sig med den färgglada barnmenyn när vi någon gång fått storhetsvansinne och går ut på krogen alla fyra. Toast Skagen (självklart med färska nyskalade räkor) står högst i rang.
Häromveckan kom jag dessutom på den briljanta idén att kalla alla typer av dubbelpanerade maträtter för Mc:Nuggets. Panerad hoki = nuggets. Wienerschnitzel = nuggets. Cordon Bleu= nuggets med god ostfyllning.
Så kunde matsedeln utökas med ytterligare tre rätter.
Vem vet, i morgon kanske jag kan kalla blodpudding för välstekt korv?
ALLA förslag är välkomna.