”Unna dig lite egen tid”

Som mamma till de två små bör man ta alla chanser till lite ”egen tid” enligt alla glossiga (mamma-) magasin. Jag behövde inte lämna i morse vilket fick mig att frångå min dagliga rutin (efter lämning rusar jag in och ut ur tunnelbanan för att sedan rusa till kontoret). Nu ska jag lyxa till det. I stället för att rusa, ställer jag mig i en alldeles för lång kö vid en känd kaffekedja och beställer en latte, som glöms bort, och plötsligt går ganska mycket mer tid än jag räknat med. Men vad gör väl det? Jag ska ju snart sitta på tunnelbanan med min tidning, en krämig latte och njuta av 10 minuters egen tid.......trodde jag. Det visar sig snart att jag har prickat in första morgonföreläsningen på KTH. Tunnelbanan är smockfull och jag står med en krämig latte i ena handen och handväskan samt en påse med min lunch i den andra. Runt omkring mig trängs hormonstinna unga män (jo, mest män inte så många kvinnor faktiskt, försöker mig inte på något feministiskt grepp här) med finnar i sina unga ansikten. Datorn väger bly på ryggen och jag svettas på de mest onaturliga ställen. Har (förmodligen under en sekund av hybris) dessutom frångått min rutin att sätta på mig ballerinaskorna och i stället plockat fram stövletterna ur garderoben. Stövletterna med 10 cm hög klack. Svettig, med sminket rinnande samt med en dundrande värk i huvud och i tår anländer jag till jobbet. Tidningen är oläst och kaffet håller på att kallna i pappersmuggen.
Allt jag begärde var ju bara 10 minuter på tunnelbanan med tidning och kaffe, sittandes!
Kanske i morgon....????
Snacka om att ha dragit ner på kraven.....