På begäran

Jag har fått kritik för att bloggen har blivit för mysig. Det påpekas att jag lovade att vara arg. Självklart tar jag till mig av kritiken och bjuder nu på lite ilska igen, håll till godo:
Den här gången är det Ekströms som har retat upp mig. Som det freak jag är när det gäller bakning stör jag mig alldeles vansinnigt på följande TV-reklam: Mamma och dotter blir plötsligt varse att det kommer gäster på besök. De tittar lurigt på varandra och kastar sig ut i köket. Här tar de fram en påse som består av äpplen i ena änden och smuldeg i andra. Av detta blir det (givetvis) världens finast paj. Så långt är det OK. Superbra att man kan slänga ihop något nybakat trots tidsbrist. Men det är nu det ofattbara händer. Så fort de är klara så rusar de iväg (igen) och hämtar bunke, slev och mjöl och mjölar sedan fullkomligt ner både sig själva och köksprylarna. Sedan ler de glatt när gästerna kommer och låtsas som att det är de själva som har snott ihop pajen på nolltid.
Som mamma till de två små strävar jag personligen efter att minimera mina timmar av hushållsarbete. Trodde därför att minimeringen av disk var en del av Ekströms säljargument, ett argument som de dock eliminerar genom att använda sig av den här reklamsnutten. Sedan följer nästa fråga: Är det fult att bjuda på halvfabrikat?
För om så är fallet så är det ju inte helt genomtänkt av Ekströms att informera sina potentiella köpare om detta.
Reklammänniskor där ute, hur tänkte ni?
Eller ska jag i stället fråga, tänkte ni?