Vardagslycka

Efter att ha sovit till kl 10 i går (väldigt ovanligt fenomen sedan de två små gjorde entré) hade jag något svårt att däcka mig själv vid normal tid påföljande kväll.
När den äldsta kom in vid kvart över sex-snåret i morse och undrade om det var tid för frukost, så svarade jag vresigt att skinkosten fick vänta, eftersom det fortfarande var natt, och så talade jag om för henne att hon skulle gå och lägga sig igen. På stubben.
Nu var det tyvärr bara en önskedröm från min sida.
Eftersom jag var så sjukt trött så fanns alternativet att det faktiskt hade kunnat var morgon inte ens på kartan. När den råa sanningen äntligen hade gått upp för mig rullade jag ur sängen och kröp (ej bokstavligt talat, men det kändes faktiskt så) in i badrummet.
När jag äntligen tar mig ut därifrån ser jag att barnen sitter och äter frukost!
Här bör det tilläggas för "oinvigda" att min man är en sjusovare och sällan går upp innan jag och barnen redan har gått igenom morgonracet med frukost, påklädning och tandborstning.
Och det är då han uttalar de magiska orden: "Jag har gjort kaffe till dig, det är bara att ta"!!!!!
Alla som känner mig vet att mitt morgonkaffe och min morgontidning är något heligt. Dock brukar jag sällan hinna dricka det där kaffet innan jag kommit till jobbet.
Nu sitter jag vid frukostbordet, tidningen ligger på min plats och det heta, nybryggda kaffet ryker i koppen framför mig.
Vardagslycka. Vardagslyx. Vardagskärlek.
Choklad och blommor i alla ära men....Nej!
Att notera att ens älskling är trött och brygga en kanna kaffe åt henne på morgonen det är faktiskt en svårslagen kärlekshandling!