Sjuka äkta (eller oäkta) män

Det är höst. Jag brukade älska hösten. Jag älskar fortfarande den rena klara luften (som det redan har tjatats om i ett antal veckotidningar), skogspromenad som doftar av fuktig mossa och mogna lingon och hela det där köret med att tända ljus och mysa i soffan med en kopp thé (fast jag föredrar nog kaffe om jag får välja).
Sen fick vi barn.
Med barn upptäcker man (högst ofrivilligt) plötsligt en annan sida av årstiden. Med hösten följer nämligen alla virus och bakterier och däckar både barn och vuxna. Hemma hos oss däckar speciellt barnens far, min man. Ett urval av ett par fullt normala konversationer vid ett tillfälle som detta:

Jag: ”Det börjar bli dags för middag, vad tycker du att vi ska äta?”
Mannen (vid dataspelet): ”Jag är så sjuuuuuuuuuuuuuuk” (detta sägs mycket ynkligt och med inlevelse värdig en fullfjädrad dramatenskådis) ”du får bestämma” (underförstått: och laga den också).

Ytterligare ett par timmar senare:

Mannen (med hundögon): ” Kan inte du massera mig? Jag har sån huvudvärk”
Jag: ”Mäh, jag får ju aldrig massage när jag är sjuk”
Mannen (snyter sig ljudligt och suckar tungt): ”men jag mår ju så dåligt, snäääääälla......”
Jag: ”hrmpf”

Mannen: ”Den där krämen som du har......”
Jag : ”Vilken kräm?”
Mannen: ”den där mjuka som du brukar ha på läpparna.”
Jag: ”Vadå? Min Eight-hour?!”
Mannen: Just det! Jag behöver den för min näsa, den är så öm.

Sedan ligger vi sida vid sida i våra pensionärsbingar. Mannen har höjt sin något vid huvudändan för att kunna andas och inte snarka så mycket (vilket inte har den effekten överhuvudtaget ska det senare visa sig), han är alldeles blank om näsan och luktar Eight-hour från Elizabeth Arden. Romantik på hög nivå.

Nästa dag:
Den yngsta: Jag är fääääääääääääääääääääääääärdig!!!!!!!
Jag: (mitt i disken med skum upp till armbågarna): ” kan du torka den yngsta?”
Mannen: ” Om fem minuter, jag måste ligga ned och låta nässprayen verka.....”

Så där håller vi på.
Ni förstår själva. Det räcker med att ha två sjuka barn, jag behöver inte ett tredje, då hade jag nog sett till att bli gravid i stället......
Men vi har lovat att älska varandra i nöd och lust och det gör vi (så gott vi kan i alla fall i just tider av nöd...). Att känna att man älskar sin man där han ligger, kvidande och snörvlande i sängen, doftandes min svindyra Eight-hour, det är kärlek på hög nivå det!