Finns det hjärterum....

Jag läser en bostadstidning från förra veckan som morgonlektyr.
Skulle jag inte har gjort eftersom jag omedelbart retar upp mig på alla förnumstiga, fixiga människor som trollar med sina lägenheter så att en liten trea på 75 kvadrat plötsligt rymmer två vuxna och tre barn.
Förmodligen är jag otroligt avundsjuk eftersom jag och mannen inte ens skulle klara av att fixa ett stopp i avloppet, men jag stör mig ändå.
Bland annat på följande uttalanden av familjen i fråga:

"Men hur som helst så fick vi riva ner hela taket och dra om elledningarna i både hall och vardagsrum"

eller

"Vi ville skapa egna utrymmen för alla barn utan att ge avkall på den stora golvytan som är bra för lek och aktiviteter. Den vanliga lösningen med att sätta upp väggar hade inte blivit bra"

Det är så klämkäckt och underbart att jag bara vill lägga mig ner och skrika.
Och så undrar man om det alltid gick så äppelkindat fantastiskt till under själva renoveringen...
Fast jag hoppas jag nog bara i hemlighet på att det har varit skitjobbigt eftersom jag egentligen är tokavundsjuk på alla som kan förvandla sitt hem till oigenkännlighet utan att lägga ut hundratusentals kronor till hantverkare.

FY på mig.