Per får som han vill

Trots en något otrevlig ton i de senaste kommentarerna kommer härmed ett inlägg från Per.
Håll till godo!

Per är arg på:
Folk som inte förstår och hyllar Uffe och Kickes storhet.

Jag tror att det var någon gång under tidigt 90-tal som jag först kom i kontakt med Uffe och Kicke. Det var i en trevlig lokal med tillhörande bastu och....NEJ, förlåt.
Jag menar självklart att jag satt i vardagsrummet på landet med ösande regn utanför, läsandes min mormors Svensk Damtidning.

Att få följa med i Uffe och Kickes värld var att få leva en smula. Att två så hjärliga vänner kunde komma så bra överens i köket var roande. Var kommer denna fantastiska personkemin de har mellan varandra?

Mången Svenska stoltheter har lagat mat med dessa festtraktörer. Minns ni Lasse Berghagens creme brulee?
Pappa Dees julmiddag med efterföljande blockljusstöpning?
Solbrännorna. Frisyrerna. De bländvita leendena över en tallrik kanapeer.
Kärlek mina vänner. Kärlek.
Nu till det som gör mig så förbaskat arg.
Uffe och Kicke är numera persona non grata i den svenska mediaetern!
Bortglömda.
Utskyfflade på den Skånska slätten.
Förpassade till grannbråk, homo-insinuationer (så löjligt!) samt publikt bespottade av nuvarande hot-shots som Leila och Mat-Nicklas.
Att uppvisa sådan total historielöshet och respektlöshet av två sådana stora karaktärer är en nationell katastrof av sällan skådat slag.

Tillsammans kan, och bör, vi återupprätta deras rykte.
Sätt ned foten!
Ring er lokala riksdagsledamot!
Om inte kommer vi att kommas ihåg som en del av de som förstörde ett kulturarv utan att så mycket som rycka på axlarna och säga:
Nu får det vara nog!