Utröstningsyra

I kväll är det dags igen.
Ännu en förväntansfull blivande artist ska röstas ut från sin chans till ett kontrakt med ett stort skivbolag och hyllas i hela en vecka efter skivsläpp för att sedan för evigt utraderas från stjärnehimlen.

De första säsongerna följde jag med spänning och varenda nyans, varenda ton hade jag koll på.
Nu sitter jag där i soffan, ganska så blasé med ett glas rödvin i ena handen och datorn i den andra och raljerar om vem som kommer att åka ut och varför.
Ibland har det gått så långt att jag i stället helt sonika skiter i artisternas uppträdanden och går direkt på utröstningen i stället.

Det slutar ju ändå alltid med att jag blir besviken och tycker att fel person har röstats ut på helt fel grunder (handlar det ändå inte om att kunna sjunga och showa, eller har jag helt missuppfattat konceptet här?).

Varför tjejerna röstas ut är ju inte precis någon gåta.
Eftersom merparten av Sveriges tjejer sitter klistrade vid Idol så är det givet att det är de sötaste/snyggaste/absolut inte alltid mest sjönsjungande killarna som får röster.
Att jag själv inte bemödar mig med ett telefonsamtal säger ju resten.
Det är ju ingen annan som röstar än småtjejerna och idolerna släkt och vänner!

Tyvärr så börjar dock även mina åsikter skilja sig från juryns.
Med risk för att bli anklagad för personangrepp så vill jag nu lufta att jag tycker att Robin showar som en påse nötter.
Stel och med samma ansiktsutryck rockar han röven av juryn.
Att han valde just "Let me entertain you" blev ju liksom en parodi i sig.

Alice, you go girl!